Idag fick jag frukost på sängen, en bukett liljekonvaljer och ett par örhängen. Så mysigt. Och allt bara för att man är mamma:)

Ännu en anledning till långfrukost i sängen... Härligt!

När kvällningen kom och vi kommit tillbaka från hästträningar och hundpromenader, då tog sambon och jag våra mammor (och ja, min pappa slank också med på ett hörn:) och våra tjejer och styrde kosan mot Dragon Gate, där vi åt China Buffé och fikade, pratade och tittade på miljön.

Så häftigt - vilket bygge! Och vilket jobb...

Kvällen har varit underbar, 23 grader vid 21-tiden. Efter långprommisen idag hade vi 31 grader i skuggan, så det fick bli ett premiärdopp i poolen idag:)

... på Västlands Gård har vi varit på ikväll med Sofia och Edwin. Mycket uppskattat. Ett helt gäng tjejer - för dagen 5 stycken tror jag - med varierande hästar som tränar varannan vecka för instruktör. Jätteroligt att titta på.

En brokig skara av varierande hästar - Edwin, några fullblod, en korsning halvblod/fjording och så en urläcker ardenner. Och Bengan - ja han pekar med hela handen (som vanligt:):

Här Sofia & Edwin efter urlastning (ilastning både här och där gick som en dans - lugnt och fint, ett rent nöje!):

Edwin gick lite på tå - mycket nytt var det...

Både Sofia och Edwin var trötta och blöta av svett efter träningen, så den visste nog var den tog...

... hade jag i veckan som var. Hade nästan slumrat in, när jag vaknar av att någon hugger mig så mycket som det bara går - i knäet. En geting!

Ont som tusan gjorde det. Och då kom jag ju på att jag nog är rejält allergisk mot getingar. Och tänkte, det finns faktiskt folk som dör av getingstick! Sambon sprang ner och hämtade allergisprutan och knyckte också i förbifarten ett blad av vår aloe-vera-växt, som han kladdade på stickstället. Jag tog ingen spruta, utan tänkte se vartåt det barkade först.

Och inget hände, utan jag somnade efter en stund.

Sen har jag haft ett knä stort som en fotboll hela veckan, hårt, rött, varmt och fruktansvärt ömt. Men nu har det äntligen börjat vänt.

Den rackarn hade väl smugit sig in genom ett öppet fönster, så nu är det myggfönster som gäller i fortsättningen. Inga mer nattliga besök, tack!

... för dopp i poolen. Inte jag - men Sofia. Hade ridit en långtur på fm, och kom hem strax samtidigt som oss efter hundtävlingen.

Vattentemperaturen mätte 17 grader. Med 25 grader i luften är det överkomligt, sa Sofia, och hoppade i. Burr.
Vi andra slappade i solen och deppade över en förlorad hundtävling...

... är kanske inte riktigt våran grej?

Som alltid börjar man där med platsliggning, lydnad och uppletande.

Fullt på platsen. Johnny och Ässi gick en jättefin lydnad (263,5 p) även om det alltid finns saker att finslipa såklart (skallet idag, bl a, plus att hon inte hade fullt på hoppet för hon slog i baktassarna), men i övrigt det såg riktigt, riktigt bra ut. Så uppletandet - som inte är hennes starka sida - en ängsruta. Två föremål och en 6:a blev resultatet, men hon jobbade jättefint hela tiden.

Så ut på rapporten vid 10 (fatta vad mycket man hinner före 10 på en hundtävling:). 6 elithundar återstod, en hkl hund bröt efter lydnaden och en ekl-hund likaså. Varmt som tusan var det dessutom.

På skicket B-A går Ässi som en raket, snabbaste tiden. På A-C likaså, på två sträckor  hade hon tjänat in 35 sekunder. Men - från C-A bangar hon. Och kommer tillbaka till Johnny. Och nere på A stod jag och väntade på skotten. Blir såklart dunderbesviken när jag inte hör några skott och sekunderna tickar och jag inser att hon inte kommer. Då har hon vänt...

Jävlajävlajävlajävlaskit!

Så besviken man kan bli! Men - shit happens. Det är bara att komma igen och ta nya tag. Inser man förnuftigt efter en stund, när besvikelsen har lagt sig. Inte är det roligt. Och hon som kan så bra.

Efter en del analyserande är det bara att inse att vi inte har tränat någon rapport alls sen vi tävlade i Botkyrka i april. Hundar är inte självgående, och vi har helt enkelt haft för mycket annat som tagit tid.

Suck.

Nästa ekl-rapport är i Knivsta i helgen, hoppas det går bättre då...

På samma tävling förra året tävlade vi hkl rapport, och då bröt hon på samma sträcka... Kan det hänga ihop?

Stort grattis ändå till Ässi-brorsan Dille  som idag blev uppflyttad till högre klass skydds på samma tävling! Hurra!

... tycks trivas bra hos oss, och tillsammans med Edwin. Nu går de ute dygnet runt. Hänger inte direkt varann i svansarna, men tycker det är skönt att ha varann. Funkar bra, this far, hoppas det håller i sig.

En jättetrevlig, social och sällskapssjuk kille. Med mycket egen vilja:)

... och har gjort sitt första besök med oss till veterinären för att få sina vaccinationer. Ett väldigt hopkok av både valpsjuka, parvo och kennelhosta. All inclusive, som min veterinär kallar det.

Det gick såklart jättebra, lite pep hon när hon fick sprutan, men det var snart glömt när hon fick stoppa näsan i veterinärens godispåse:)

Vi passade på att väga Bella också, 3,0 kg prick på sin 12-veckorsdag.

Kändes jämnt och bra.

Här hemma får vi nog säga att hon är så gott som rumsren. Det kan vi tacka årstiden för, dörren ut står öppen för jämnan, så det blir så lätt för henne att skutta ut och kissa. En och annan olycka händer ibland, såklart. Ingen är ju ofelbar:)

Så har hon lärt sig att använda kattluckan som vi har på altandörren. Men bara in, än så länge, tack och lov. Mycket har hon i huvudet och kampa älskar hon. Och tjyva grejer. Som hon springer omkring med. Och lämnar än här och än där. Att få tag i två likadana skor har vi nästan givit upp hoppet om:) Smutstvätt är också en höjdare. Speciellt strumpor:) Så numera går vi i omaka skor med omaka strumpor - nästan hela familjen...

Fia - som var den som hade mest överseende med henne när hon kom - har tröttnat lite på henne. Eftersom hon är så mild och snäll gör det inte så mycket för hon gör inte så mycket väsen av det. Ässi däremot låg på rygg på köksgolvet idag när jag kom hem med Bella farandes runt henne och busade. Sen fostrar hon jäklaranåda när det behövs. Och då är det bara för Bella-Bus att rätta in sig i rangordningen, punkt och slut.

Helt otroligt hur de kommunicerar med varann och hur bra de sköter allting själva om man vågar lita på dem.

Det börjar bli en riktig liten flock av våra hundar. Härligt!

... har vi fått idag. En 5-årig fjording som heter Allyson men kallas för Allys.

Verkar tycka om mat...

Edwin funderar vad det är som händer...

Wille också...

Inatt får de stå inne och snosa på varann genom gallret och imorgon får de gå i skilda hagar och titta lite på varann på håll, så släpper vi ihop Edwin & Allys i morgon kväll. Hoppas det går bra! Äntligen får Edwin sällskap på betet!