... vet jag inte om jag kan kalla mig, kanske något lite. Ibland.

Tänkte iaf att jag skulle uppdatera min gamla Sony Ericsson till en ny HTC Desire:

Å holy moses vilken soppa. För det första går jag och instruktionsböcker inte ihop - jag vill kunna SJÄLV och PÅ EN GÅNG!

Och då var den här telefonen LIITE överkurs, kan jag säga på en gång. 

Det här var för mig - och är - teknikens under på hög nivå. Detta sammantaget med att jag inte tycker om att läsa instruktioner så kan ni förstå resten. Det tog en halv dag nästan innan jag ens visste hur jag SVARADE i telefonen. Undrar just hur många samtal jag kopplade bort... För att inte prata om hur jag gör när jag RINGER upp någon (det blev många busringningar, kan jag lova   ).

Eller skickar meddelanden. Eller hittar kontakter. Eller skriver på tangentbordet (nu är det slut med sms-tumme:).

Jag förstår mig fortfarande inte på den och jag har fortfarande inte läst några instruktioner. Kanske måste ta skeden i vacker hand och göra det...

Men nu kan jag iaf svara i den när den ringer...

... har jag idag. Och fyller en himla massa år. Har nog tappat räkningen:)

Hade förmånen att vakna i morse till skönsjungande (  ) sång av sambo och barn. Och kaffe på sängen. Och paket. (Blir man nånsin för gammal för sånt?)

Och jag kände mig så himla lyckligt lottad över att jag faktiskt har människor som anstränger sig för att jag fyller år. Ingen hästfodring och ingen hundpromenad behövde jag ta idag. Bara ligga i sängen, dricka kaffe och öppna paket. Härligt.

Sen har hela dagen gått i ett rasande tempo, tänkte jag skulle sluta tidigare (eller rättare sagt: just in time...) men icke så. Men NU är jag hemma, och här ska firas med en tårtbit på kvällskvisten!

Sen blir det kalas för hela halva tjocka släkten på lördag... Men då är jag ledig!

... fick Ässi när hon vilade på lurarna ikväll. Pudel-Bella skulle byta soffa, hon hade närmligen upptäckt att Sofia åt en smörgås med Allerum-ost (som är en mycket uppskattad ost i vårt hus - av både ungar och hundar) och tänkte väl få smaka lite. (Lönlöst fall, när det gäller Sofia. Hon om någon håller ordning på våra hundar   )

Pudel-Bella missbedömde skuttet och landade i huvudet på en sovande Ässi. Och en sovande malle som får en Allerum-sugen pudel i huvudet är INTE att leka med kan jag lova! Ett avgrundsvrål steg upp ur Stora Lurens strupe - men sen upptäckte hon att det var ju bara Pudel-Bella, och då var det lugnt...

Och då är man som matte ganska glad över att ha en malleflicka med alla indianer i kanoten, s a s. Trots en och annan pudel i pallet...

... får man räkna med i det här yrket. Och idag var det dags.

'

Hade två objekt som skulle visas.

Det första - en fastighet med två bostadshus och en bit mark - hade jag inte förväntat mig så många intressenter. Och det kom NIO familjer. Varav tre antecknade sig för intresse. MYCKET nöjd! Och alltid lika roligt att träffa nya människor. Som de flesta är jättetrevliga, medan det såklart finns de som går runt och klagar högt och ljudligt på allt, och poängterar att priset är för högt, och MINST hälften borde räcka. Och det får man ta med jämnmod, och hålla god min. Trots att man kanske har lust ibland... att säga några väl valda ord. Så gör man inte det - inte ens jag, jag lovar    (bara tänker)  !

Det andra objektet är en otroligt fin fastighet med havsnära läge (50 m till vattnet  )    och ett rent nöje att visa. Hit kom 6 familjer, och med tanke på att utgångspriset ligger på 3,5 mkr var det inte illa. Av dessa skrev också här tre familjer upp sig på intresselistan. Kändes också mycket bra !

Sen får vi se hur det går. I det här yrket kan saker och ting ändra sig snabbt.

I och med att vi står som en mellanhand mellan säljare och köpare och egentligen inte kan påverka så mycket, är inget är klart förrän kontraktet är skrivet, vet man aldrig vad som händer och hur det går innan allt är i hamn.  Men - hursomhaver - mycket trevliga människor här också.

Och ett fantastiskt väder idag som jag tror gynnade husvisningarna, 10 plusgrader och sol. Härligt. Tror människor blir snälla och på gott humör av solen efter den långa bistra vintern   .

Avslutade lördagkvällen med födelsedagsfika hos Malin, jättetrevligt. Och kul också att se deras nya utbyggnad, som verkligen blev jättefin, både praktisk och smakfull.

Imorgon är det söndag - och jag är leeeeediiiig...

Har haft min första kontraktsskrivning idag. Mycket roligt! Med tillträde 30 juni. Så det dröjer en stund innan jag får lön, men nu vet jag iaf att det kommer en skvätt då...

Firade med ett glas vitt på kvällskvisten, till en god middag, med la familia.

Mycket trevligt. Men mycket mer blev det inte, jobbar hela dan i morgon och måste vara i full gång tidigt.

Weeeiiio!

... som heter duga.

Vaknade till en decimeter blötsnö som fallit under natten och morgonen - och lagt sig kvar.

Fy vad deppig man blir. Bara att plocka fram vintertäcken till hästarna igen och sen försöka surfa lugnt på sommardäcken till jobbet... 

Så var det då dags för Älskahundens röntgentid hos våra favvoveterinärer:

(dock inte Ässis, uppenbarligen, hon som aldrig säger något hos veterinären ville nu som förra gången vända på trappen   ... och det är mycket olikt henne). Men idag skulle det varken tempas eller dras i något ont bakben, idag var det röntgen som gällde.  Och då fick hon ju sova gott på luren unden tiden...

Hon har ju blivit alldeles ohyggligt sjövild efter att nu ha ätit antiinflammatoriskt och smärtstillande i kombination i nästan en vecka. Så där galet sjövild (ja, jag vet att hon ska koppelpromeneras, men ibland släpper vi henne ut på tomten innan vi hunnit sätta på kopplet:) ni vet, så man blir alldeles överlycklig att se hur glad ens hund är. Eller...?

Men, som sagt, idag var det dags för röntgen. Som en vanlig höftledsrötgen, kan man väl säga, och som tur var så såg resultatet alldeles förträffligt ut.

Så nu kan vi åtminstone eliminera att hon skulle ha åsamkat sig något brytskada, och det var ju guld värt...

Och vad händer nu? Frågan är om hon haft någon inflammation som dämpats av medikamenterna, eller om det är det smärtstillande preparatet som överväger. Resultatet efter många och långa och roliga diskussioner med vår veterinär blev nu att vi fortsätter med medikamenterna en stund till, och ser hur Älskahunden mår när vi slutar medicinera.

Kruxet är ju bara att varenda spårtävling under maj går åt pipsvängen på det här viset... å andra sidan är det ju alldeles endast och allenast viktigast att Älskahunden blir FRISK och MÅR BRA!

... har vi haft idag. För hela halva släkten. Massor med fika och prat. Och presenter till födelsedagsbarnet.

Kul med en anledning till att träffas, tror jag räknade till att vi var 15 personer vid fikat idag.  Men nu är det nog slutfirat för en stund. Tills nästa födelsedag, som är faster Malins och som fyller år på lördag. Då är  det dags igen   , med blommor och blader...

Men innan dess har vi några vardagar emellan. Lite (!) jobb, Ässi-röntgen, frissan och kvällsvisningar och intag, står på veckans schema.