... och vargavintern är här. Nästan. Idag och inatt har det snöat igen utav bara den. Ymnigt, tror jag man kan säga. Åkte ner till jobbet i morse för att hämta lite dokument så jag skulle kunna jobba hemma - och det var som att åka genom en snövägg - hela tiden!

När jag kom hem såg jag knappt från köksfönstret till stallet:

Hästarna fick vinterrockar på sig och obegränsat med hö för att hålla värmen, då temperaturen dessutom låg på en 10-15 minus:

   Fåglarna var glada åt den nyinköpta julkärven, men stack så fort jag kom med kameran:

Fläckvis har det klarnat upp och då ser det ut som värsta vintervykortet ute, men tjoff så vräker snön ner igen.
Här hästhagen - mellan flingorna:

Plogbilen dök upp mitt på dan, och efter det blev det en kortvända på sparken för att rasta hundar. Och jisses vad det gick undan... 

... är vi idag, Sofia och jag. Hon är mycket sjuk (kom hem med 40 graders feber igår, och det har hållit sig since) och jag är lite sjuk (38-38,5 och en jävelusisk hosta som gör att jag tror att jag ska hosta revbenen av mig   .

Tur har jag som kan jobba hemifrån, för det har jag gjort. Såklart   .

Mellan alvedonintag och mollipectintag.

Men imorgon tänker åtminstone jag vara frisk igen.

Få se hur det går...

När första ljuset brinner

står julens dörr på glänt

och alla är så glada

att fira få advent

Själv sitter jag nere på jobbet, där jag idag har Öppet Hus mellan 13-17, då det samtidigt är julskyltning i vår lilla stad. Här är lugnt, men de som kommer in bjuder jag på glögg och pepparkaka. Och kanske en och annan skumtomte...

Favvoglöggen - Dufvenkrooks Blåbär & lingon...

... har det varit några dagar hos oss ute på landet nu. Började med stormvindar i nästan ett dygn, innan snön började falla. Eftersom vi bor i ett öppet landskap är blåsten ett större problem än själva snön, av den anledningen att allting yr igen så snart det börjar blåsa.

I onsdags kväll hade jag jobbat sent, och åkte hemåt vid 21.30 tiden. Var inte det minsta orolig, eftersom jag har 4-hjulsdrift OCH dubbdäck. Såg dock att vår lilla väg var rejält igendriven, så jag tog sats (!) nerifrån landsvägen för att kunna hålla fart. Med påföljd att jag tre gånger hamnar under en massa snö och som ytterligare påföljd inte vågar hålla full gas, ifall jag skulle hamna i något dike - av misstag, när jag inte ser vägen. Alla tre gångerna kom jag loss, men det var på ett hår. Men - tänkte jag kaxigt - inget stoppar väl en Subaru?

Jo, tjena. Nästa morgon när tjejerna skulle iväg till skolan och jag till jobbet, hade faktiskt plogbilen varit förbi en sväng vid 5-tiden på morronen. Det blåste fortfarande rejält och snön hade fallit under hela natten.

Och - efter att ha avverkat halva grusvägen med samma taktik som kvällen före - satt vi helt plötsligt bara fast. TOKFAST, dessutom. Kom varken fram eller tillbaka... Med en Subaru med dubbdäck? Man tror inte sina ögon. Kruxet var att så länge vi kan köra GENOM snön med fullt ös är det ingen fara, men lättar man på gasen (som jag gjorde när jag fick snö över hela rutan) så är det lätt att hamna OVANPÅ snön. Och det var vad som hände...

Så det blev till att kolla mobilen och försöka få tag på första bästa lediga hjälpsamma bonde med en rejäl traktor, som kunde hjälpa till. Och såna finns det naturligtvis massor av i mina hemtrakter - och jag fick napp på första!

Men lite skämmigt var det allt att bli släpad i dragkroken hem igen - för åt andra hållet vågade jag mig inte - men det gick bra till slut.

Det fick bli en ofrivillig hemmadag, både för mig och tjejerna. Som tur är kan jag jobba hemifrån och hade bara ett möte under dagen, kl 16, och tills dess var vägen plogad igen. Hallelujah.

Vinter i all ära - den är underbar - men det här vill jag inte vara med om igen!

Basta!

... har jag sen tidigare, och som vi bor använder jag knappt några andra skor under vinterhalvåret. För er som inte vet vad Ice Bug är, kan jag berätta att det är tränings- eller promenadskor alternativt kängor/stövlar med permanenta dubbar som anpassar sig efter underlaget. Med ett gäng hundar i näven är det lätt att foten slinker undan, om man inte har dubbat, men i de här skorna finns det inte på världskartan.

Underbara och bäst. Om man vill stå med båda fötterna på marken   !

... rullar på. Sist var vi bara tre, och det gick faktiskt riktigt bra för mig & Blixtra. Om jag får säga det själv   ...

Men så mycket enklare det är med en hund som är kampsugen. Nu måste JAG vara himla roligt (och hur duktig är man på det?) och dessutom måste jag ha himlans gott godis, som slår alla de andra hundarnas tillsammans. Annars är det kört. Kanske.

Jag fortsätter iaf att ligga på parkettgolvet och busa med Blixtra med trasor, vantar, kampleksaker - you name it -  framför TV:n medan övriga familjen sitter och softar i pösiga soffor och kvällsmyser, och hoppas att jag ska kunna väcka ett litet intresse.... För inte kan det väl vara så att brorsan Dunder fick allt  i kampväg  ?

Hur skulle man kunna leva ett liv utan hundar?

Tänk att inte behöva gå upp på morronen i vilket väder det än är och ge sig ut i det kolsvarta mörkret med ett gäng hundar som är pinknödiga, att inte behöva städa golven 5-dubbelt så ofta som om man inte har hundar, att inte behöva lägga hundratals kronor i månaden på hundmat, eller på hundförsäkringar, att kunna åka på semester hursomhelst utan att behöva tänka på hundvakt...

Hur skulle man överleva, skulle jag hellre vilja fråga?

Utan alla glada voffar som trampar i jobbarväskor och matkassar när man kommer hem, nerlusad med packning, för att få vara först att pussas... Utan en varm hund ihopkurad vid sidan när man tittar på TV (eller ännu värre: i sängen, när vinterstormarna viner utanför...) Utan nån som alltid väntar på en, utan ett sällskap som är oslagbart...?

Näe... det är tur att man har hundar... eller vad säger ni?

... är till salu och mattes hjärta blöder...

http://www.hastnet.se/hastmarknad/sok/annons.php?aid=415892&inriktning=&typ=