... finns inte med oss längre. Och det gör så ont.

Vår mest älskade Älska fick igårkväll somna in hos veterinären i Gävle, lugnt och stilla, efter en röntgen som visade på en otrolig försämring sedan vi påbörjade hennes rehabilitering på försommaren i år. Enligt veterinären skulle hon inte kunna komma tillbaka till ett värdigt hundliv igen - medicinering och koppelpromenader hade varit hennes framtid, så husse tog det svåra beslutet på stående fot. Det har inte varit någon framtid för vår älskade Mallemamma - som vi hoppas fick leva det bästa av hundliv under den tid hon fick vara med oss...

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Vår älskade Ässi är en once-in-a-lifetime hund. Ingen hund - förlåt alla våra andra hundar - kommer någonsin att kunna ta hennes plats. Ever. Hon har varit en fantastisk familjehund - hon har tröstat, hon har värmt, hon har sovit sked med mörkrädda barn, hon har vaktat och hon har varit fantastisk lojal med oss allihopa - en fantastisk ledare för sin lilla flock, ett ögonkast har varit nog för att återställa ordningen i de 4-bentas gäng - och inte minst en fantastisk mallemamma till Dunder och Blixtra. Hon har också varit en fantastisk tävlingshund. Hon har gjort allt vi bett henne om, och mer därtill. Hon har imponerat i allt hon gjort, även om hon såklart också haft en eller annan dålig sida någon gång emellanåt, hon också - som alla andra... 

Vår älskade Ässi, Mallemamma, Ässi-Bässi - sov i ro utan smärta. Vi önskar dig allt det bästa, och hoppas att vi någon gång ses på andra sidan Regnbågsbron...

Men just nu gör det ohyggligt ont... och vi saknar dig så!

... today:

Har fått ett sjujäkla ryggskott - ja, jag tror faktiskt att det är det!

Kom fort och oväntat, och enligt google på nätet är det precis så det uppträder. Känns som kramp i ländryggen och är förjäkligt när man varit i stillhet en stund.

Så - nu blir det spikmattan i sängen inatt. Och hoppas att det kan hjälpa till att få bort eländet.

Håll tummarna!

... på kontoret har jag också gjort till helgen.

Idag, första advent, hade jag också öppet under skyltsöndagen, 13-17, och bjöd på värmande glögg och pepparkaka för de tappra själar som vågade sig ut i regnrusket.

Hann jobba lite också, och få undan en del inför veckan.

Tjoho!

Då har man sparat lite tid igen:)

... har vi firat i veckan. Pappsen har fyllt jämnt. Eller ojämnt?

På födelsedagen åkte han iväg och roade sig på annat håll, men igår fick vi möjlighet att gratta. Så - god middag, ett glas vin och en trevlig kväll, jätteroligt.
Tänk den som får vara så pigg och vital när man är 75 bast - då vore man tacksam!

Så - än en gång: GRATTIS!

... denna vecka har blivit förlagd till klubben. Dels för att det är så himla mörka kvällar, och sen för att jag jobbat så att jag inte haft möjlighet att vara med på rapportträningen idag, t ex.

Så, vi har roat oss på egen hand, Blixtra och jag. I tisdags var vi mol allena på klubben, och i torsdags hade vi kurs igen (Mest när det gäller) och då passade Sofia och jag på att köra ett pass lydnad innan. Jätteroligt.

I lördags åkte vi också upp till klubben och tränade - bäst att passa på medan det är barmark - och det var toppenroligt! Blir imponerad av vilken hund jag har, hon vill alltid, hela tiden, och dessutom vill hon alltid göra sitt bästa (även om det inte riktigt blir så ibland:).

Jag tror hon är inne i en riktigt bra period nu -  märkligt, iofs, för det borde vara hög tid för henne att börja löpa? - för hon är inte bara toppen att träna med,  hon känns stabil på ett sätt som jag inte upplevt tidigare, och likaså har hon börjat bli så mycket mer "på" och social mot vad hon varit tidigare. Tillfälligt kanske, vem vet, men det är bäst att passa på och njuta medan det håller i sig:)

Vi har börjat nosa - och då menar jag just nosa - lite på ställande under gång, framåtsändande och metallapport.

Det är långt kvar, men som sagt, bäst att passa på när vi har lite flyt:)

Bästa, bästa Blixtra. Just nu i alla fall.

Här med mamma Ässi:

... har jag gjort med vänster hand i år. Slängde upp lite fungerande ljusstakar en kväll i veckan, när det var som mörkast ute. Sedan väntar fönstertvätt, gardinbyte och annat pyssel.

Så - mörker, vik hädan, nu lyser det stämningsfullt i varje fönster. Underbart stämningsfyllt, lika härligt varje år!

Och, som sagt, sen är det bara resten kvar:)

... på klubben var det ikväll. Alldeles ensamt - det var bara Blixtra och jag. Tror inte jag varit med om det tidigare.  

Så platsliggning fick hon ligga själv. Nästan lite kusligt när det knakar i träden runt omkringg, droppar på plåttaken på  garage och förråd. Men, vi körde ett 45-minuters pass som gick bra och var roligt, så vi var nöjda ändå. Idag fokuserade vi lite på ställande under gång och apportering utan tugg. Inte det lättaste, men vi jobbar på det. Och så litealltmöjligtannat, såklart.

Och Bästa B, jag hon älskar det här. Skulle kunna hålla på hur länge som helst... Och hon är hur rolig som helst att jobba med. Vilken pärla!

(Ja, då tänker jag inte riktigt på att vi numera får ställa köksstolarna uppochner på bordet när vi lämnar huset, så hon inte kan hoppa upp på bordet och röja järnet där... Då vet jag inte riktigt om det där med pärlan skulle vara så sant längre...:)

... har vi gjort idag.
Sofia, jag & Bästa Blixtra, Lena, Lisa & Kvittra och så Mats, Helena & Isidor.

Taktiksnack...

Eftersom vi alla har mer eller mindre problem med ljudet på stationerna, beslutade vi gemensamt att idag skulle vi lägga fokus på stationsuppträdande och framföringar. Vilket innebar att det blev långa liggtider och en hel del kaffedrickande:) Vi väntade helt enkelt ut hundarna tills de tystnat, och accepterat att det händer nog inte mer än så här...

DÅ fick de belöningen. Först och främst att följa med ut till B. Vila vidare där tills lugnet lägrat sig på stationen - DÅ fick de belöningen att springa tillbaka till A. Där blev det vila igen tills lugnet lägrat sig och efter det belöning igen att springa till C. Vänta där tills det blev lugnt och fint, och sen springa tillbaka till A, där vi sedan avslutade med att förarna från C kom tillbaka efter detta - som blev det sista - skicket.

Medan vi drack sista slurken kaffe från våra termosar låg samtliga - nåja, nästan - hundar med näsan i mossen och sov. Det här var en jättenyttig träning för våra hundar, och då menar jag inte konditionsmässigt, däremot är det lite konstigt för det här tog nästan mera än bara att springa...

En annorlunda och mycket givande träning. Nästa steg är - förutom att fortsätta med denna stationsträning - är att träna framföringar i stationsmiljö. Spännande - det ser vi fram emot...