Livet på landet

Alla inlägg under december 2011

Av Maria - 31 december 2011 12:15

 … har – som tidigare år - inneburit både glädje och sorg.


Clara fyllde 15 år i april, och konfirmerade sig i maj, och vi hade konfa-fest här hemma i trädgården, tillsammans med goda vänner, familj, fika och kalas. Sen hängde hon med på kyrkans läger efter midsommar, och hade jätteroligt. Under hösten har hon fortsatt som konfafludder, och i skrivande stund är hon med samma gäng på läger på Sjöviks Folkhögskola utanför Avesta. Lite konstigt att för första gången inte fira nyår med henne…

Hon började också 9:an under hösten, och det börjar bli allvar med betygen inför sista terminen innan gymnasiet. Annars är det Bella och Edwin som tar hennes tid… Och böckerna, såklart. Hon ääälskar att läsa…


Sofia går andra året på Naturvetenskaplig linje, och skolan tar mycket tid. Hon har fortfarande ridning som specialidrott så vi åker varje måndag med henne och Lorden, och de rider för Ulf Lind. Hon har också debuterat i några lättare tävlingar i hoppning i år, på Lorden, vår ovanligt snygga ponnypojke.

Sofia fyllde 17 i augusti, vilket innebar att hon fick börja övningsköra. Och det har hon gjort, med skräckblandad förtjusning. Vad tiden går! I övrigt är det hästarna som gäller för Sofia, fortfarande, och så Fia såklart. Även Blixtra står hennes hjärta nära, och de lattjar agility för fulla muggar så snart de får en chans.


Johnny har bytt jobb under året, och det har tagit mycket tid och ork i anspråk. Att byta jobb är alltid en stor omställning, även om det är inom samma bransch. I övrigt är det som vanligt hundar och hundträning som gäller för honom.


En stor del av mitt liv har även under detta år handlat mycket om mitt jobb på Mäklarcentrum. Jag är så innerligt tacksam över att jag har ett jobb som jag älskar och som jag tycker är det roligaste som finns. Tänk om alla hade förmånen att få gå till ett jobb som man tycker är så roligt, som jag tycker om mitt. Jag hoppas jag får möjlighet att fortsätta jobba som fastighetsmäklare läääänge till…

Dock svajade bostadsmarknaden under hösten, mycket till följd av ekonomisk turbulens på andra sidan Atanten och på den ekonomiska krisen i Grekland, vilket påverkade bostadsmarknaden i Sverige. Det aviserades räntehöjningar och banken skärpte utlåningsreglerna, vilket såklart påverkade alla aktörer på bostadsmarknaden. Detta gjorde att jag (ja, inte bara jag utan samtliga fastighetsmäklare) hade det oroväckande lugnt några månader efter semestern. Sen började det rulla på igen, som tur var.


Bästa Blixtra (eller Billiga Blixtra eller Busiga Blixtra – kärt barn har många namn) har också upptagit min tid mycket. Ofta genom att slita mitt hår – hon har periodvis varit fullständigt odräglig – men oftare för att det är så ofantligt roligt att ha en egen hund att jobba med. Trots att hon är väldigt olik mamma Ässi på både gott och ont, känner jag ändå att hon passar mig mycket bra. Vi har tränat spår och rapport och lydnad. Blixtra (& brorsan Dunder) har under året som gått MH-testats, där resultatet blev som förväntat, får man väl säga. Blixtra har också hunnit debutera i utställningssammanhang, på SKK Int i Högbo Bruk under oktober visades hon av Sofia och fick en jättefin kritik och bedömningen Very Good. Blixtra och jag anmälde oss också till Appellklass Spår på OTBK under september och där gjorde hon en jättefin debut med 10:a på spåret, nolla på budföringen och en halvskaplig lydnad och slutade med uppflyttning på 262 p och en 2:a placering. Med det var vi MYCKET nöjda, och kunde lägga vidare tävlingsplaner på hyllan, då målsättningen för året var uppfylld.

Blixtra är verkligen MIN hund, och vi har riktigt roligt ihop! Det har nog aldrig varit så roligt att träna hund, som med henne.

Nu smider vi planer för 2012, och ser med spänning fram emot vad det har att ge!


Bella och Clara har tävlingsdebuterat i Agility, där de var jätteduktiga, dock utan någon placering. Bella vill alldeles jättemycket, är jätteduktig och ibland går det lite för fort. Det gäller som förare att hänga med i svängarna!


Fia parade vi i juni med en jättetrevlig sheltie-hane med förhoppningen om att få valpar med Fias stabila psyke och hannens livlighet. Dock gick hon tom, till vår stora besvikelse, och vi har nu, efter övervägande, beslutat oss för att det inte blir några fler försök för hennes del, hon blir 5 år i februari, så det känns lite för sent. Tyvärr, för Fia är verkligen en toppen-sheltie!


Vår allra största förlust under året, är att vår Älskade Ässi fick somna in, och inte längre finns med oss. Under våren 2011 vände hon ett par gånger på rapporten, och Johnny beslutade sig då för att ta henne ur träning och tävling och gå igenom henne fullständigt, för att se om något var fel. Hon uppvisade också hälta, i skov.

Han kontaktade Gävle Hund och Katt och fick en fullständig genomgång. Hon hade förslitningsskador och början till artros. Ässi rehabiliterades under hela sommaren och hösten, med goda förhoppningar om att kunna komma tillbaka till elitspåret – dock ej rapporten. Hon fick Rimadyl, hon vattentrampade och tränade pilatesboll. Bland annat. I höstas fick vi  besked om att vi kunde påbörja träningen så smått igen. Vi insisterade ändå på att fortsätta vattentramp och månatliga kontroller av henne. Och när Johnny sedan skulle åka dit med henne på en vanlig vattentrampspromenad (någon träning hade inte påbörjats) ville sjukgymnasten att veterinären skulle titta på henne. Och konstaterade att vår älskade vovve var tillbaka på ruta 1 igen – trots träning och medicinering.

Ingen träning eller tävling skulle någonsin mer komma på fråga, utan det var medicinering och koppelpromenader som skulle bli hennes framtid. Husse tog då det smärtsamma beslutet på stående fot, att låta henne somna in där och då, för det livet, det kunde vi inte döma henne till.

Detta blev ett chockbesked för hela familjen – att vår älskade vän och följeslagare inte längre finns med oss. En förlust som inte kan beskrivas med ord.

Sorgen finns fortfarande med oss, och kommer att göra länge.

Vi saknar henne så.


Någon sommarsemester att tala om blev det i vanlig ordning inte, eftersom jobbet inte riktigt tillåter. Vi hann med några dagar i Ljustjärn, tillsammans med goda hundträningsvänner. Årets efterlängtade husmorssemester med Katta & grabbarna i Ängskär blev flyttad till i augusti, och det gjorde absolut ingenting. Vackert väder, varmt i vattnet och många och långa diskussioner, med härliga ungdomar, god mat och vin. Och självklart, lösande av världsproblem… Nu har vi gjort denna semester i 9 år, och vi har sagt, att på det 10:e ska vi släppa Ängskär och åka hela gänget på en långweekend i London.

Frågan är bara hur vi ska klara oss utan Ängskär?

Hela familjen hann också med en vecka på Cypern och Fig Tree Bay i oktober, vilket var guld värt på många sätt. Cypern i sig var en underbart glad överraskning, dit vi gärna återvänder, och familjen fick vara tillsammans på heltid, ha semester och bara ladda batterierna. Äta gott, göra utflykter och bada i Medelhavets 25-gradiga vatten varje dag…


Själv fick jag en påminnelse i somras, om hur fort saker och ting kan förändras, om det vill sig illa. Under en hundspårning med sambon, blev jag biten av EN ilsken jordgeting som höll på att ta mig till de sälla jaktmarkerna. På 10 minuter var jag helt borta, och det var fullständig kalabalik med ambulanser gånger flera och ambulanshelikopter till Uppsala och Ackis.

Detta gjorde mig otroligt sårbar, och gav mig en tankeställare som hette duga. Och kanske också en ödmjukhet inför livet. Att försöka leva här och nu, och ta vara på det som är viktigt, framförallt sin familj, för man har ingen aning om hur fort det kan gå, när det verkligen händer.


Så – låt oss hoppas att 2012 blir ett bra år, på det stora hela. För det är nog så man får se det, glädjeämnen och sorger kommer förmodligen att varvas även då, men vi håller tummarna för att det goda och glada kommer att överväga…


Så – Gott Slut, mina vänner, och Ett Riktigt Gott Nytt År till er alla!


Av Maria - 30 december 2011 23:15

... med goa hundvänner, har vi haft hela dagen.

Vi var ett helt gäng som samlades i spårskogen vid 10-snåret, utrustade med hundar, kaffetermosar och spårpinnar. Bland annat. Och gott humör, såklart   ...

Tomas & Eva med Lia, Bella & Sickan, Jill med Dunder, Robin med Milla & Eros, Emma & Peteri med Dia, Elvis och Legato, vi med Blixtra och Ida med sina vovvar.

Spår lades ut åt varann av varierande svårighetsgrad - vi fick ett gärdesspår som Eva lagt, lite lagom klurigt.

Men glädjen är stor när Bästa B hittar spårpinnar...

 

(Foto Eva Ivarsson:)

När alla spår var avklarade hade vi bokat ridhuset i Örbyhus för lydnadsträning. Då var även Sofia och Fia med.

Jätteroligt, vi började med fri träning, sen körde var och en igenom det program man ville, och de andra tittade på för att sedan reflektera över vad som var bra, och vad som kan göras bättre. Och hur. Mycket tacknämligt, och väldans roligt.

Sofia och Fia fick jättemycket hjälp av Eva, med bl a externbelöning som funkade toppen på Fia.

Alla hundar var himla duktiga, och vi avslutade med gemensam platsliggning och tandvisning, vilket alla gjorde jättefint.

På kvällen samlades vi så gott som alla hemma hos E&T i Arvidsbo för att avnjuta en superb middag (Tack, Nicole:) efter dagens övningar. Jätteroligt, många skratt och mycket tok. Ett och annat glas vin, så när vi kom hem runt midnatt somnade vi ovaggade, kan jag lova...

Summa summarum, en härlig dag både för oss och för våra hundar. Och mycket nyttigt på många sätt.

Det här gör vi om!

Av Maria - 29 december 2011 00:01

... eller Bästa Blixtra?

 

Vänd för rätt svar !

(Mohahaha, skojar bara  - det blir kanske lite svårt att vända uppochner på hela burken?)

Rätt svar är Blixtra Storlur,

men det hade kunnat vara en hamster eller en koalabjörn också...

 

Här i helbild. Söt, jomenvisst!

Och här snusandes med brorsan Dunder i saccosäcken

(som fortfarande är en favorit - ja, både säcken och brorsan Dunder   )

 

Och shit vad tiden går. Bilden är tagen i september förra året...

Nostalgi   ...

Av Maria - 26 december 2011 22:45

...  såklart!

 

Vi blev en hel massa ekipage - tror vi var 6 hundar, varav tre  var för oss helt okända, jätteroligt med lite nya människor och hundar! Och vädret hade vi på vår sida, Dagmar hade sopat Norduppland rent,  så vi tränade på barmark och temperaturerna var som i april. Minst.

(Ur led är tiden:)

Hundarna sprang mer eller mindre, får man väl säga, de som sprang mindre hade ett otroligt fint stationsuppträdande, mycket imponerande måste jag säga. Trist om det ska vara på bekostnad av springviljan, bara.

Själv tänkte jag försöka få till båda delarna på sikt (mohahaha... DET lät riktigt kaxigt:)

Bästa B har ju fortfarande vissa problem med ljud på stationen, även om det idag var bättre än det brukar. Så länge jag inte går fram till starten och räknar ner för någon annan hund - då går det riktigt överstyr:)

Men, however hade vi roligt, och det är huvudsaken. En del kaffe och prat hann vi med också, vilket såklart alltid är trevligt.

På det blev det annandagsfirande med julmat hos svärmor, som hade samlat hela tjocka släkten och bjöd på julbord. Mycket uppskattat när vi varit ute i skogen i flera timmar och tränat.

Sägs det inte att aptiten är den bästa smaksättaren?

Av Maria - 26 december 2011 20:40

... kom med våren.


Vilka stormbyar i natt, trodde taket skulle släppa, men icke så. Inte ett träd heller - peppar, peppar - i närheten, men hörde sen att de fått såga av träd som legat över stora vägen i närheten.

Men - 8 plusgrader och fullständigt snöfritt gav en känsla av April. Overkligt - så här i slutspurten av december, när vintern borde vara här för länge sen  ?


Och nu, på annandagens kväll, känns det som att Dagmar börjar om, för nu börjar det vina i knutarna igen...

Av Maria - 25 december 2011 22:36

... är årets största slappardag i den här familjen. Underbart.


Sovmorgon till halv 11 - när hände det senast? Långfrukost med värsta frukostbordet, leverpastej, skinka, ost, bröd i olika kaliber, massor av kaffe - och gårdagens morgontidning. Tända ljus, och hela familjen samlad.


Därefter förberedde vi oss på värsta långpromenaden, nåja - men 9 km går vi inte dagligen, om jag säger så - men när vi kom ut på skogsvägen, var det bara tjock, tjock blankis. Hundarna for som Bambi på hal is och vi tvåbenta var inte långt efter - trots Ice-Bug skor av bästa kvalitet. Så det blev till att vika av in i skogen och pulsa i stället.

Enligt Runkeeper hade vi avverkat 4,5 km på 1,22 tim innan vi var hemma, så nog fick vi vår beskärda del av frisk luft... Hundarna kändes också rätt nöjda...


Väl hemma, och varm i kläderna, slog jag till med ett Blossom-pass med yoga också, på 84 minuter.

På det en kopp kaffe och slöa i soffan.

Because I'm worth it   .


Och på den vägen är det. Hemgjord pizza på gårdagens rester, korvar och salami av alla de slag, var inte dumt efter en hel dag av julmat (läs gårdagen). Imorgon bär det av till svärmor på julmat, men före det är det tänkt vi ska hinna ett rapportpass med Bästa B.


Om inte Dagmar ställer till det för oss, hon viner i knutarna och sliter i huset...

Av Maria - 25 december 2011 22:12

... blev en härlig dag.

Lugn och skönt, började med julgröt hos svärfar & sambon, som vanligt. En härlig tradition när alla syskon på sambons sida med familjer ses, äter julbrunch med gröt, skinkmacka och ett dignande kaffebord. Otroligt gott och roligt. Vi hoppas denna tradition får leva vidare i många år till   . Den har redan varit en tradition i mååånga år.


Sen var det hem och duka julbord hemma:

 

 Mormor och morfar i familjen och farmor med särbo kom och tittade på Kalle Anka och hans vänner och Kan du vissla Johanna...

 

 ... drack glögg och åt julmat. Kollade TV, öppnade julklappar och fikade med saffranspannkaka. Lugnt och stillsamt, och mycket julstämning.

Även vovvarna fick sin beskärda del...

 

Tomten tyckte nog vi varit snälla i år (också:) för han - eller vem det nu var   - hade förärat mig en hel massa roliga grejer. Bland annat en liten gasolbrännare (mini) för att bränna ytor på pannacotta & dyl - toppen, har tänkt länge att jag skulle införskaffa mig en men det har inte blivit av - lite smått och gott annat, och så hade tomten värsta hundcoachtänkte - fick en SIGNERAD bok av Fredrik Steen:

 

... och en bok om lydndsträning av Nina och Kenth Svartberg:

 

Toppenroligt. Dock undrar jag om tomten tycker att det går för sakta framåt för Bästa B & mig   ?

Fick också ett jättefint smycke från SNÖ av min allra bästa K - precis ett sånt som jag gått och sneglat på länge men inte riktigt tyckt att det funnits anledning att köpa åt mig själv. Jätteroligt.

Åsså en massa andra fina grejer, såklart.

Julefirarna åkte innan 22, så vi kollade film (Jägarna 2) halva natten innan vi kom isäng...


(och tänkte naturligtvis, att någon saknades oss... så mycket...)

Av Maria - 23 december 2011 23:42

... och jag är vakna. Annars är det lugnt i huset nu, kan jag lova. Och vad passar inte bättre än Viktor Rydbergs...


Tomten


Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.


II 

Står där så grå vid ladgårdsdörr,

grå mot den vita driva,

tittar, som många vintrar, förr,

upp emot månens skiva,

tittar mot skogen, där gran och fur

drar kring gården sin dunkla mur,

grubblar, fast ej det lär båta

över en underlig gåta.


III 

För sin hand genom skägg och hår,

skakar huvud och hätta --

"nej, den gåtan är alltför svår,

nej, jag gissar ej detta" --

slår, som han plägar, inom kort

slika spörjande tankar bort,

går att ordna och pyssla,

går att sköta sin syssla.


IV 

Går till visthus och redskapshus,

känner på alla låsen --

korna drömma vid månens ljus

sommardrömmar i båsen;

glömsk av sels och pisk och töm

Pålle i stallet har och en dröm:

krubban han lutar över

fylls av doftande klöver; --


Går till stängslet för lamm och får,

ser, hur de sova där inne;

går till hönsen, där tuppen står

stolt på sin högsta pinne;

Karo i hundbots halm mår gott,

vaknar och viftar svansen smått,

Karo sin tomte känner,

de äro gode vänner.


VI 

Tomten smyger sig sist att se

husbondfolket det kära,

länge och väl han märkt, att de

hålla hans flit i ära;

barnens kammar han sen på tå

nalkas att se de söta små,

ingen må det förtycka:

det är hans största lycka.


VII 

Så har han sett dem, far och son,

ren genom många leder

slumra som barn; men vartifrån

komma de väl hit neder?

Släkte följde på släkte snart,

blomstrade, åldrades, gick — men vart?

Gåtan, som icke låter

gissa sig, kom så åter!


VIII 

Tomten vandrar till ladans loft:

där har han bo och fäste

högt på skullen i höets doft,

nära vid svalans näste;

nu är väl svalans boning tom,

men till våren med blad och blom

kommer hon nog tillbaka,

följd av sin näpna maka.


IX 

Då har hon alltid att kvittra om

månget ett färdeminne,

intet likväl om gåtan, som

rör sig i tomtens sinne.

Genom en springa i ladans vägg

lyser månen på gubbens skägg,

strimman på skägget blänker,

tomten grubblar och tänker.


Tyst är skogen och nejden all,

livet där ute är fruset,

blott från fjärran av forsens fall

höres helt sakta bruset.

Tomten lyssnar och, halvt i dröm,

tycker sig höra tidens ström,

undrar, varthän den skall fara,

80undrar, var källan må vara.


XI 

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

gott intill morgontimma.

Månen sänker sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.



Presentation


Livet på landet

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29 30 31
<<< December 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Gästbok

Besöksstatistik

Vädret hos mig

Mera Dog


Skapa flashcards