... måste väl vara alldeles extraordinärt vackra malinoiser?

 (Och nej, jag är inte det minsta partisk, jag inte...   )

Här med snö i mustascherna efter dagens långprommis.

Brorsan Dunder - är så lika sin underbara (jag är inte ett dugg partisk här heller:) mamma Ässi:

Och Bästa Blixtra:

Och här ett bildspel på bus ifrån helgen, då Brorsan Dunder varit lånehund hos oss. Och som vi har njutit - vilken underbar jycke. Bara att gratulera valpköparen:)

Klicka på bilderna för att se dem i ett större format.

Så gott som samtliga bilder är copyright Clara O.

... är hos oss i helgen. Vi har fått låna honom för både hans matte  & husse är ute på vift.

Och som vi njuter. I fulla drag.

Vilken underbar hund. Och så fruktansvärt lik sin mor. Både till sättet och till utseendet. Säkert också på gott och ont...

Faktiskt så lik, att jag till och med gråtit några skvättar under kvällen som gått. För det blir så påtagligt, och jag saknar henne så, vår allra finaste Storlursmamma.

Hoppas kunna återkomma med lite bilder under morgondagen, på finaste brorsan Dunder.

Blixtra, däremot, fnyser åt mig när jag gullar med Dunder.

Han har ju en gång flyttat hemifrån - varför ska han ha en massa kel och bus? Har man flyttat, så har man väl?

Underbart ändå, säger jag då, att få låna honom så här.

Och njuta av vilken härlig hund han är, Dunderpojken...

... har vi gjort idag. Jill & Dunder, Robin, Milla & Eros, jag och Blixtra och Johnny & Maximus (lånehundsschäfer av goda vänner).

Skogsarbete - vi gick spår till samtliga hundar, medan vi väntade körde vi uppletande med alla utom Maximus (som är lite nybörjare på allting:). Duktiga hundar!

Vi började sen med Blixtras spår - ca 400 - 450 m - hon var taggad till tusen och hade mer tryck i linan än vad hon någonsin haft tidigare. Såklart när det var knixigt och snårigt också - matte blev ju alldeles trött...

Hon hittade alla pinnar - tror jag iaf, och det trodde spårläggaren Robin också - och jag var verkligen jättenöjd med henne. Min pärla:)

Sen var det Eros tur. Liten härlig virrpannemallepojke som, så fort spårselen åkte på, insåg att han hade some work to do och verkligen tog sitt uppdrag på fullaste allvar. Kopplade på näsan och kopplade bort tjoflöjten - och jobbade hur fint som helst. Mycket imponerande, att kunna växla så. Roligt att se.

Därpå var det Blixtrabrorsan Dunders tur, och då gick inte jag med utan stannade och passade Maximus, men J hade gått med och berättade att han varit så duktig, han också. Både på spårning och på att plocka apporter.

Roligt. Och Jill var nöjd som vanligt med sin pärla:)

När det sedan var Millas tur att spåra, packade vi ihop och åkte hem.

Värmde oss lite, sen kom Jill & Dunder och vi tränade lite lydnad, också tillsammans med Fia & Soffi (som också gick ett spår på hemmaplan). Jätteroligt - platsliggning, bland annat - och alla var jätteduktiga.

För Blixtens del tränar vi lkl 2 - ska tävla i Rättvik på lördag - och har under veckan tråcklat lite med sändande till rutan i olika varianter. Idag, en vecka innan tävling, tog jag bort targeten för första gången - och två gånger gjorde hon sändandet om inte klockrent, så tillräckligt bra för att jag skulle känna mig glad. Jätteroligt.

Vi tränade fjärr, läggande under gång, fritt följ, hopp sitt, inkallning också. Och jag som trodde hon skulle vara trött och orkeslös och träningsovillig efter skogsarbetet. Jo tjena. Inte det minsta. Och det var också roligt att se!

Så - i morgon har jag sagt att alla moment måste sitta fullt ut, sen finslipar vi lite under kommande vecka...

Tror jag det...

... har jag gjort igen. Högskolan i Gävle. Ett kärt återseende...

Tänkte läsa på halvfart några veckor framöver, och kompetensutveckla mig, eller vässa klorna - och kanske ge konkurrenterna på moppo:)? Och ja, självklart jobbar jag samtidigt!

... har vi haft idag.

Visserligen en man (eller kvinna) kort, men vi var ändå fem tjejer som träffades hemma hos mig.

För en bit mat, lite fika och massor av härligt tjejsnack. Både från förr och från nu.

Å hujedamej så roligt det är! Ett par gånger om året ses vi, vanligtvis sex tjejer som gått hela grundskolan från klass 1 tillsammans, och vi har så himla mycket bus och minnen att prata om - varenda gång, dessutom.

Nu lär det väl dröja ett halvår till nästa träff, men det är det värt.

Lika roligt varenda gång! Tack brudar, för idag och för att ni berikar mitt liv!

... var det dags för igår. Vår tur att hålla i trådarna.

Vi började med skogsarbete, rapport för de som ville - tyvärr blev vi bara två ekipage denna gång, resten valde att spåra och det går ju verkligen bra den här vintern   .

Men Emma, Petteri och Dia & vi med Blixtra körde rapport. Gick inte fullt 100. Varken stationsuppträdandet eller själva skicken. Vet inte om det är sviter efter löpet, men hon var mera ljudbenägen än vanligt, och lite strulig på skicken. Till mig - dessutom   . Kändes trist att det krånglade lite - även om hon löste samtliga sträckor - men när man har Mallemamman att jämföra med... så blir det kanske inte alltid rättvist.  Å andra sidan var det längesen vi tränade rapport också, och det ska man väl också ha i åtanke.

I det stora hela får man väl ändå säga att våra unga tjejhundar gjorde vad som förväntades av dem, och alla var glada och nöjda efter samtliga  skick.

Med kalla fötter dock - satan i gatan vad kallt det var på A-stationen.

Under tiden spårade Tomas med Lia och Ruben, Jill med Dunder och Robin med Milla, och kanske också Eros.

Tror alla var nöjda med sina hundar.

Vi åkte hem till oss och tog lunch i form av korvgrillning i det fria (som det verkligen är något alldeles extra med... speciellt när det är nästan 10 minusgrader...)

Mätta och belåtna gav vi oss in på lydnad och uppletande. Min egen motivation var inte på topp, så vi körde några korta pass. Dagens behållning blev dock budföringen, där jag skickade både till Eva och Petteri med samma goda resultat. Tack vare hennes mycket godare lust att kampa med människor hon inte riktigt känner. Härligt.

Sen är det inte sagt att hon springer på tävling, men oddsen förbättras ju stadigt, för varje gång hon går på träning och får ett lyckat avslut...

Vi avslutade med middag hos oss, och ett glas vin för de som ville. Hundprat i massor, såklart.

Dagens stooora intag av kall och frisk luft tar dock ut sin rätt på kvällskvisten, och det blev inte särskilt sent, kan jag säga. Men mycket innehållsrikt...

Nu ser vi fram emot nästa träff, Enköping i februari!

... under veckan, ser jag. Tidsbrist, får jag väl skylla på. Andra prioriteringar i mitt liv just nu.

Några roliga grejer har i alla fall hänt...

Upptäckte en dag att Blixtra låg i kundkorgen...

... men upptäckte när jag kom hem, att det hade hon inte alls gjort.

Hon hade roat sig kungligt (mer eller mindre som vanligt, med andra ord   )

Någon som vet hur många bajspåsar det finns i en rulle från Rosa huset i Valbo?

Inte jag, men jag lovar att det var måååånga meter bajspåsar...

Roligt var också att jag fick tips från Malin om var jag kunde hitta en ljusstumpshållare...

Hittade en jättesöt butik på nätet, Syster Lycklig, där jag slog till och beställde - förutom ljusstumpshållarfatet, även en fin sjal, och fick på köpet ett personligt brev, och sakera inslagna i rosa prasselpapper med klisterhjärtan på. Kan man annat än smälta? Och hur kan man bli så barnsligt glad av några SAKER?

För det blev jag verkligen...

Och jobbet har rullat på - my way - och det är jag glad för. Riktig ruljans för tillfället, och jag undrar om det kan bero på den snöfattiga vintern? Träffar dagligen glada människor som både vill sälja, titta på hus, och dessutom köpa. Bådar gott, och vi hoppas det fortsätter så.

Dessa människor är en av anledningarna till att bloggen för närvarande har lite sporadisk uppdatering...

men jag tackar för att de finns!

... har denna vecka bestått av. Mest jobb.

Fullt ös hela veckan, och sedan låååång kontraktsskrivning på lördagen (jobbade mellan 11-15) och visningar idag (jobbade mellan 10.15-16) Så ikväll är jag bra trött...

Som tur är har Sofia och sambon hjälpt till med Bästa B, hon har fått följa med Sofia på ridpromenad både igår och idag, och ett litet spår hade man också hunnit med. Skönt för henne. Själv har jag varit dödens trött när jag kommit hem efter att ha varit på topp   bland kunder...

Däremot har vi tränat lite snabba lydnadspass i veckan, vi har anmält oss till lydnadsklass 2 i Rättvik den 4 februari. Förmodligen har vi tagit oss vatten över huvudet, men vi gör ju allting på kul, så även detta.

Så - nu är det fjärr och rutan som tränas in. I mycket små episoder och uppdelat i mycket korta bitar.

Å satan i gatan så roligt det är. Samtidigt tränar vi såklart också alla andra moment, men varvar med inlärning av nya moment. Busroligt, jag har verkligen världens roligaste hund att jobba med -  hon vill alltid lära sig mer, ställer alltid upp med det bästa hon kan, ger mig tusenfalt igen och är min bästa läromästera, dessutom.

Har för mig att - när jag tävlade 2:an sist, för typ 100 år sen - var det ställande på inkallningen och lite annat smått och gott. Det har man tagit bort nu, likaså ställande under gång   och i stället lagt till sändande till ruta. Spännande.

Ska försöka få till lite mera träningstid den här veckan, men som det ser ut nu är det tufft.

Tur man kan träna på belysta ridbanan hemma, då är man inte jätteberoende av dagsljus, även om det såklart är roligt att se dagsljus också... Men ibland, som sagt, kör det ihop sig och då får man göra the best one can...