Livet på landet

Alla inlägg under januari 2014

Av Maria - 31 januari 2014 00:04

... för min bästa kollega på kontoret.

Igår bestämde hon sig - efter noggrant övervägande, antar jag, och en och annan ytterligare orsak - att sluta jobba som mäklare och iom det också sluta på Mäklarcentrums kontor i Tierp.

Och jag tycker det känns så tungt, vi har synkat så bra ihop, Zandra och jag, och jag kommer att sakna henne ohyggligt mycket. Fantastiskt duktig och kompetent tjej, och fantastiskt också att ha någon att att bolla med...


Men jag önskar henne all lycka med framtidens utmaningar (just nu är hon barnledig och har lite tid på sig  att fundera över vad hon vill göra   i framtiden) och önskar henne allt väl.

Och jag antar att life goes on... (men släpper kontakten gör vi inte!)

Av Maria - 30 januari 2014 23:59

... harjag fått hjälp med idag, av bästa Clara Olsson (raederle.blogg.se).

Fint blev det, och nöjd blev jag. 

Hallelujah!

Och som ni ser - än får Bästa (?) Blixtra hänga med ett tag...

Av Maria - 30 januari 2014 19:29

... och så kändes det idag.

Att det är dags att sätta punkt - och det ordentligt - för vår 6-hövdade flock.

Någon får tyvärr stryka på foten för att vi ska få ett fungerande familjeliv igen och vem det blir vet jag inte.

Skulle gå en pinksväng med hela gänget innan jag åkte ner till jobbet, allt var frid och fröjd.

Dunder gjorde lekinviter till Blixtra och hon hängde på.

DÅ exploderar Yksan och slänger sig - rasande - i nacken på Dunder. Och slagsmålet var ett faktum.

Blixten vände hand totalt, och hängde på. Jag fick än bort Yksan, än Blixtra, men så fort jag släppt fokus på en utav dem, var de på honom igen. Jag kämpade, var förbannad och skrek åt dem, men ingen brydde sig. Inte förrän jag hämtade STORA sopkvasten i stallet. Och jag kan ärligt säga att jag hade kunnat göra mig riktigt, riktigt olycklig idag, för FY FAN så trött jag är på hundar som inte kan höra vad man säger. Och Dunder, ja han är den enda som är riktigt oskyldig i den här härvan. För HAN vill inte slåss. Han muckar inte ens. Han vet sin plats, numera.

Men tydligen räcker det inte.

SÅ, nu är  det SLUT. SLUT på att ha 6 hundar. Åtminstone som jag ska gå ut med. 

Att jag dessutom hela tiden får höra att hundarna bara slåss för mig (vilket naturligtvis inte är sant) gör inte att jag tycker det är roligare. 

Som det känns idag skulle jag t o m kunna omplacera Blixten, som i alla år varit mitt   . Men inte idag. Naturligtvis kommer jag inte att göra det,  men  någon av de  andra  två får tyvärr stryka på foten. På något vis.

Polisen har inte hört av  sig om L-test, och ska jag vara ärlig vet jag inte om det egentligen är Dunder som är det stora problemet. 

Så. Vi får se vad som händer, men något måste hända. Snart. 

Annars kan det hända att jag tar Blixten under armen och ger mig av. För nu är jag trött  på det här.

Riktigt trött.

Av Maria - 29 januari 2014 20:38

... har vi varit till idag.

 

Vilken toppentrevlig hall! Härligt att kunna köra fullt ut inne när det är snö och minusgrader ute.

Marie, Felicia, Sofia och jag hade hyrt hallen 2 timmar för hundträning. Började med att köra lite one by one och värma, sen hjälptes vi åt att kommendera varann och titta på varann. Jätteroligt, och nyttigt.

Blixten blev ju sjövild, efter att knappt ha kört någon lydnad alls (bara stadgetränat, vilket inte direkt märktes idag...) så hade hon ju längtat riktigt efter det här. 

Vi passade på att köra igenom lite fritt följ, metallapportering och framåtsändande. Ville inte köra några racemoment som t ex inkallning, då jag vill låta henne vila i möjligaste mån. Gick sisådär. Kan väl inte kräva mera för dagen, men får gåshud när jag tänker på att det är faktiskt bara ett par månader kvar till tävlingssäsongen börjar...

Jätterolig träning, alla hundar var jätteduktiga, alla fick härlig feedback och självklart har alla något att fila vidare på innan vi ses nästa gång igen och tränar.

För det gör vi ju.

(Den enda nackdelen med hallen, som jag kan se, är att den ligger 9,5 mil enkel resa hemifrån...   )

Av Maria - 29 januari 2014 20:35

... eller markerar kanske, på ett framben. Och jag är ohyggligt orolig. 

Kanhända bara en sträckning, men hon har fått gå i koppel mest hela veckan. Oftast iaf. Och en del ensam också, för att inte varva upp så mycket. 

Nu blir det koppel resten av veckan, men jag kan meddela att hon är mera vild än tam så jag tror ju inte hon har så förfärligt ont. Jag vet inte ens om hon markerar längre, kan jag säga.

På lördag tänkte jag oss köra några korta sträckor rapport, få se hur hon reagerar på det. Är hon inte bättre blir det doktorbesök i nästa vecka... Pärlan min    .

Av Maria - 29 januari 2014 20:23

... har vi gjort hela helgen som var. På Enköpings BK och i skogarna däromkring.

 

Emma och Petri hade dragit ihop ett gäng träningssugna, så vi träffades på lördag fm kl 10 vid Enköpings BK för vidare färd ut i skogen. Lördagen skulle bjuda på en lite kortare, mer nybörjarvänlig rapport.

Tror vi var i runda slängar 6 ekipage med olika lång rutin från rapport och vi körde med Yksi. Bara Yksi.

Å halleluja, vilken lycka att få köra bara en hund at the moment.

 

Vi körde korta sträckor med korta förlängningar, och det gick jättebra för alla hundar. Å andra sidan anpassades träningen så att det skulle gå jättebra för alla. 

Det var vi, Emma och Petri med Dia, Silvana och Ulf med Akka och så var det tre stycken aussies, somvar jätteduktiga och springglada. Hur kul som helst.

Medan vi körde rapport spårade Sofia och Robin med sina hundar, och resterande av våra - dvs Blixtra och Dunder. 

Iväg till klubben efter en liten paus för lunch, och då var det dags för lydnad.

Alla körde igenom sina hundar i varierande klasser, vi turades om att leka tävlingsledare, domare och skrivare.

Tyvärr hade Blixten legat på tok för länge i bilen och laddat, och jag tog ut henne och bara körde en liten uppvärmning och gick in på planen, och det var ju inte alls rättvist mot henne. Hon sjöng sig igenom hela fria följet, hade undermålig kontakt och gjorde väl inte något så värst bra. Tyvärr. På  hoppet tog hon i - såg ut som att hon inte riktigt orkade över, så vi sänkte. Jätteknepigt. Provade på stegen men då fick jag lyfta ner henne därifrån, då markerade hon på ett framben. Stackars liten. Och jag blir så orolig, så orolig.

För min lilla pärla...

På kvällen intogs en delikat pajbuffé a la Emma och Petri tillsammans med ett glas vitt i härliga hundmänniskors sällskap. Fantastiskt trevligt! Roligt aussie-gäng också, duktiga tjejer med duktiga hundar.

Vi sov kvar med alla hundarna, och det gick ju jättebra.  Roligt också att träffa lilla Nisse (Enduros Granit) som är Petris nya vapendragare. Jättego och vettig jycke.

På söndag morgon var det så dags för rapport igen, den här gången något längre sträckor. Tyvärr markerade Blixtra på samma framben även på morronen så hon fick stå över rapporten även idag. Som tur var hade vi ju ett gäng reserver med oss, så det fick bli Dunder som fick rycka in. Med den äran. Och med den gläjden.

Jädrars vilken hund att springa. Så roligt. 

 

Alla hundar var även på söndagen jätteduktiga, men nog tror jag att alla har nånting att fila på. 

Efter rapporten var vi rätt nöjda med helgens träningar, så vi körde ingen lydnad utan när rapporten var över åkte alla hem till sitt.

Jättetack för en toppenhelg, Emma & Petri, och tack till alla er andra också för härligt sällskap & nya erfarenheter! Det här gör vi om - snart!

Av Maria - 20 januari 2014 20:37

... försvinner lite för varje hund som tillkommer i flocken.

Tråkigt nog.

Det känns numera, krasst sett, som att det mesta handlar om hantering.

Hur löser vi långa dagar, vem kommer hem på lunchen och tar ut vilka hundar?

Och så vidare. 

Och nånstans på vägen försvinner lusten och orken att träna med sin egen hund, mycket på grund av att man så gott som alltid har en till fem andra hundar med sig.

Och hur inspirerande är det då?

Men, eftersom vi ska till Enköping på träningshelg nästa helg, förpliktigar det lite.

Så den här veckan har Blixten och jag faktiskt lagt lite fokus på stadgeträning igen - och det ger resultat, under förutsättning att man håller på, naturligtvis. Och då har vi roligt tillsammans.

Känns skönt och bra. 

Hoppas hitta tillbaka till känslan igen, då tävlingssäsongen snart är igång.

Återkommer i frågan.

Av Maria - 20 januari 2014 20:30

... kom i mitten av januari. Och då med besked. En halv meter snö och massor av minusgrader.

Allt på ett bräde, till vår stora överraskning. Nu när vi börjat acceptera 50 nyanser av grått och brunt och mörkt från tidig morgon till sen kväll och dammsugarkörningar varje dag på grund av smutsiga hundar.

DÅ - slog kung Bore till, utan förvarning. Och i vanlig ordning lamslogs Sverige - med avåkningar, undermåligt plogade vägar och jag undrar också banne mig om inte ett och annat sommardäck satt kvar nånstans också.

När allting landat och solen började titta fram, känner man bara att det är så galet vackert så man nästan tappar andan. Såna här dagar/veckor/månader (för nu hoppas jag att det här ligger kvar en stund) är det en ynnest att få bo på landet nära  naturen. Man går i en ständig Narnia-känsla, och i ett ständigt lyckorus.

Och känner tacksamhet.

Här är vägen till mitt älsklingshemma i vinterskrud...

 

Ljungen på stalldörren har snöat igen totalt...

 

Och självklart har mogonstunden guld i mun...

         

Allt från morgonpromenaden när jag hämtat morgontidningen (i postlådan nästan en kilometer hemifrån - livet på landet   ).

   

Som sagt, andlöst vackert. Går man dessutom i skogen, förstärks sagokänslan.

Alldeles, alldeles underbart. Både jag och hundarna älskar det här...   


Presentation


Livet på landet

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30 31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Gästbok

Besöksstatistik

Vädret hos mig

Mera Dog


Skapa flashcards