... eller åtminstone en eftermiddag vid sjön. Underbara plats.

Vi älskar det, och hundarna också. Idag simmade alla - frivilligt och ofrivilligt :) - och även Sofia tog sig ett dopp i det 25-gradiga vattnet.

För en och annan - som inte riktigt kan hejda sin badglädje - blev det lite tvångsvila till och från. Till stor besvikelse...

Men så fort vi kom in i bilen snusades det snart sött på 10 små öron, så nog blev de nöjda, alltid, de små grynen...

... och nästan ingen ledighet, varken för mig eller för sambon.

Men ibland snor man åt sig en halv dag här och en hel dag där.

I den mån det går. Inte är det ofta, men desto mer njutbart.

Poolen har varit en underbar vän som faktiskt finns där morgon som kväll och väntar med sin svalka...

Härligt att åka hem och slänga av sig klackeskorna och hoppa i vattnet och simma en stund.

Och hundarna, såklart. Mommie dearest hela bunten.

Här Blixtran som blir nagelklippt av Sofia, och Yksan som dansar på bordet (nåja, nästan) när inte hussen är hemma.

Och så en och annan utflykt såklart. Igår eftermiddag mellan åskskurarna tog Clara och jag en liten tur till Solrosen i Östervåla. Inte var det mycket att köpa men en fika satt fint.

Såna här guldkorn uppskattas. Verkligen.

Det gäller att ta vara på ögonblicken och njuta av dem   .

... är han, min bil. Och ja, det är en han, jag är helt övertygad om det.

Så här såg bränsleförbrukningen ut för de senaste 100 milen - och det känns ju helt ok...

I övrigt har han en vidunderlig förmåga att ta mig dit jag ska säkert och i tid. Trots att jag många gånger inte riktigt förstår hur det är möjligt. Jag tror vi har ett bra samarbete, jag tvättar och tankar och han sköter resten.

It's a deal, liksom    .

... till SM, och igår kom ett fullspäckad kuvert med praktisk info om tävlingen.

Det här ger mig pirr i magen och skräckblandad förtjusning.

  /   

... kan man inte vila i form. Hur gärna jag än skulle vilja.

Att jag aldrig lär mig det.

Har tävlat agility nu några helger och fått till någon hyfsad lydnadsträning i den miljön. Men oj, vad hon behöver mera.

Häromdagen var jag uppe på klubben med Ann och Mervi för att träna lydnad, å jisses vilken katastrof. Och jag förstår ju att det inte är Blixtras fel. Överladdad är bara förnamnet, och jag förmår inte hålla ihop henne en sekund. Allt kändes som kaos och katastrof. Nånting gick väl hyfsat, men inte var det mycket.

På kvällen samma dag åkte vi ut för att köra en kort rapport med fokus på framföringar och frispår. Lika överladdad hund där, som jag behöver lära mig att hålla ihop vilket är lättare sagt än gjort. 

Jag var så fruktansvärt deppig på kvällen, och det här med SM kändes väldigt fjärran. Fällde kanhända en och annan tår av uppgivenhet.

MEN. Igårkväll åkte Sofia och jag till klubben igen, och jag hade föresatt mig att fokusera på ljudet. 

Och tamej17 om det inte var en helt annan hund jag hade med mig. Fy fasiken vilken bra känsla jag hade - apporteringarna var suveräna (och varifrån kom dem - jag som harvat och harvat med snabbare ingångar och inte fått någon större respons. Men igår satt dem - vilken jäkla lycka!) och resten var inte katastrof heller. Ja, förutom inkallningen då, för där har hon uppenbarligen glömt hur man stannar SNABBT. Men det jobbar vi på att återuppliva   . Framåtsändandet körde jag Anneli-style och fokuserade på en sakta utgång efter gruppen.

Skallet gjorde hon bra - distinkta skall direkt, och komplett tystnad däremellan. Stegen jättefint. Krypet helt ok.

However, åkte därifrån med en bra känsla och var lite mer positiv än efter gårdagens träning...

Jätteskönt - även om vi såklart har långt kvar till en riktigt bra lydnad. 

... en sisådär 8 km gör vi ett par gånger i veckan med mallarna och Isa. De springer då lösa på grusväg, i sitt eget joggtempo. Nu har vi fått masa oss upp tidigt - innan jobbet - för att göra detta, då det är åt helsike för varmt under dagar och kvällar. Redan vid 7 på morgonen har temperaturerna legat runt 22-23 grader här.

Känns bra som uppladdning och också att veta att hundarna fått sitt innan värsta värmen smäller till.

Då sover de nöjda i skuggan en stund sen.

... och vibbar, gör vi en gång i veckan inför SM. För att få mera kondis, men ffa för att förkorta återhämtningen så långt det är möjligt.

Vi går på Valbo Hundsim som är ett jättetrevligt ställe och drivs av Lotta, som även trimmar.

I måndags tog vi med oss Blixtra, Isa och även Fia. Som trodde att hon skulle dö när Sofia la henne i bassängen.

Hon simmade för glatta livet, säkert övertygad om att hon inte skulle överleva detta. Stackars liten.

Inte ens under avslappningen kunde hon vila riktigt.

Men när vi var klara och hon hade fått vibbat tillsammans med Isa och hon fick lite torkad vom - ja då var hon helt klart på gång igen   .

Som tur var följde Clara med (och övningskörde) och hjälpte till med hunddusch och tvätt nu när vi hade tre jyckar med oss.

Blixtra på vibben. Idag simmade hon 3 x 5 minuter varav 3 i streamer. Och ja, hon blir trött men återhämtar sig ruggigt snabbt. 

Efter sim, vibb och torkad vom sover alla hundarna så sött i bilen när vi åker hem. 

Sen är det fullt ös igen.

Nu hoppas vi det här hjälper till att bygga styrka och kondition - för SM; here we come   !

... styrde vi kosan i fredags, Sofia och jag och Blixtra, Isa och Fia. För att tävla agility lördag och söndag.

Blixten var rädd att vi skulle glömma henne...

... och säkrade direkt sin plats i bilen medan vi packade:)

Vi åkte upp fredag em, och hade hyrt en liten stuga på Sifferbo Stugby utanför Djurås.

Pigg liten stuga (med betoning på liiiten) men fullt utrustad med både kök och badrum. Men med två vuxna och tre hundar var det fullt. Tvärfullt.

Vi packade in och åkte sen upp på skogen för att gå med hundarna. Varmt var det så vi letade badplats åt hundarna men det var inte det lättaste.

Vackra vyer, men det gör sig inte riktigt på bild, och djupa skogar.
   

På kvällen var vi fram till Gagnef-Floda BK och rekade terrängen och satte upp tält med Lena och Daniel som också var där och skulle tävla.

Tävlingsplatsen:

Lördag morgon blev tidig, då Isa skulle mätas in innan tävlingarna började. Sofia körde 2 lopp med Fia (hopp och agility klass 2) och 2 lopp med Blixta (hopp och agility klass 1) och ett klass 1-lopp med Isa båda dagarna.

Herrejisses vilket jippo. Fullt ös i tre ringar samtidigt, massor av folk och hundar, en värme utan dess like sen ska det dessutom hållas ordning på startnummer, vilka banor som man ska tävla på och banorna ska gås och hållas i minnet tills det är startdags. På allt detta en ofantlig hetta. Sen är tävlingen över på typ 30 sekunder. 

Blixten är så lugn och sansad trots all kaos runtomkring, hon ligger lös i tältet med passerande hundar och människor och tävlingsbanan precis utanför. Hon sitter lugnt i starten och är stencool - men när hon får startsignalen av Sofia då fullständigt exploderar hon. Och då menar jag EXPLODERAR. Hon formligen flyger fram och eftersom det går så fort tar hon snabbt egna beslut - kan själv minsann - om inte Sofia hinner före. Så, fort men fel  får väl bli Blixtens signum under den här helgen. Hon måste stoppas upp för att komma till sans men jag förstår att det är lättare sagt än gjort. Dock tog det sig framåt söndag em men de lyckades inte nolla något lopp. Däremot är jag övertygad om att det kommer, vänta bara.

Isa är lite likadan, men dessutom jäkligt smidig. Tar också egna beslut om det inte händer något direkt. Snabb som tusan men inte på långa vägar klar för detta. Trots det har hon en rejäl potential och kommer att bli riktigt bra. Kul att se.

Nej, den som levererade på den här tävlingen, det var gamla Fiffen. Som sätter sina lopp utan större missar och är otroligt hindersäker men något långsam. Trots detta gick hon helt klart bäst av våra hundar under helgen, hon fick en pinne i ett av loppen (och en 4:e plac) och var 0,75 p (tidsneddrag) ifrån en pinne i ett annat lopp (och en 3:e plac). Jättebra jobbat!

För Lena och Kiara gick det också bra - en SM-pinne lyckades de fixa under helgen, jättbra jobbat!

När man varit två helger på raken och tittat på agilitytävlingar med inställningen hur svårt kan det vara, kan jag säga att man blir grymt ödmjuk när man ser hur mycket som kan gå fel. Av 1000 starter per dag (i Gagnef-Floda) tror jag inte ens 20 % gick nollade lopp - och då var Sveriges bästa där!

Dessutom såg det jätteroligt ut, vilket har fått mig att fundera lite...

Så - två heldagar blev det i värmen, med varierande resultat. Lördagkvällen var vi så trötta så vi sov innan 22 (jag som hade tänkt mig lite kvalitativ mor-dotter tid   ). Även hundarna var däckade:

Riktigt roligt var det att se, och att få lite inblick i agilityn. 

Det här gör vi om!