... ligger nu ute:

... och vi är så glada och stolta över Bästa Blixtra. Stort grattis också till Dick & Nicke och till Emma & Dia på andra och tredje plats. Stort tack också till bästa sambon som såklart också ingår i Team Blixtra ??!

… är snart till ända. Och ytterligare ett år går till historien.

Det här året går dessutom till historien som ett riktigt hundår   .

Ja, då menar jag ett år där vi vikt mycket tid för våra hundar och ingenting annat   ...

Storlurs Dunder blev vi tvungna att omplacera i början av mars, då tikflocken inte accepterade honom till fullo, och den som blev lidande på det blev vår fina Dunder. Jättetråkigt att behöva omplacera honom men  i det här fallet hade vi inget val. En kvinna från Varberg  köpte honom – med tidigare vana från mallehannar  - och som älskar honom över allt på jorden. De tränar mycket, både skydd och sök, så vi får se om vi får se dem på tävlingsbanorna framöver. Huvudsaken är dock att han har ett gott och varaktigt hem och är älskad fullt ut.

Fina Dunder.

Storlurs Blixtra och jag har haft ett fantastiskt år.

Vi debuterade i elitklass rapport i december 2013, och under 2014 har vi sedan tävlat 8 elittävlingar i rapport. Hon har inte brutit en enda tävling, vilket vi tycker är anmärkningsvärt, och vilket vi också är ohyggligt glada och stolta över. Året på tävlingsbanorna började väl inte helt lysande men tog sig riktigt bra ju längre tiden gick. Snabb och sträcksäker på rapporten är hon, det är inga problem, utan det har varit lydnaden (eller orken/motivationen till denna) som inte alltid suttit där den ska.

Men, det tog sig, som sagt, vartefter tiden gick. Vi har vunnit 4 av dessa 8 elittävlingar, och kommit 2:a på resterande. Vi glänser inte med några 600-resultat (även om vi snuddat vid 600-strecket) men är ändå hyfsat jämna. Vi blev dessutom Distriktsmästare i rapport i Knivsta i juni.  Johnny tävlade Blixtra en tävling i elitspår, vilket var DM i Heby i juli och där knep hon en 3:e placering, vilket innebar att hon blev DM 3:a i spår, vilket också var helt fantastiskt! Kvalade in till årets SM i rapport gjorde vi tidigt (när kvaltiden gick ut låg vi på 6:e plats av totalt 20 kvalande). Detta laddade vi som tusan för, både med fys (hundsim, terrängpromenader och cykling), träning och mental träning. Och tre dagar innan SM-start började hon löpa, vilket innebar att vi inte fick deltaga.

Ett antiklimax utan dess like, kan jag lova   .

Med facit i handen kanske jag inte deppar över det – årets rapporthunds SM var ett kaos utan dess like, av 16 hundar till start tog sig 4 i mål – och jag vet inte om det vara någon arrangörsmiss eller vad det berodde på. Samtidigt vet man ju såklart inte heller om Blixtra grejat det… och det lär vi ju aldrig få veta heller.

Vi har inte kört någon lydnadsklass i år, men tycker ändå vi har haft ett fantastiskt tävlingsår. Blixtra har plockat 5 cert (på de 5 senaste elittävlingarna) på dessa 8 elittävlingar och fått ett godkänt Brukschampionat under hösten. Blixtra har under året också MT-testats med godkänt resultat (453 p) och ställts ut på SKK Int i Österbybruk med godkänt resultat. I skrivande stund ryktas även på sociala medier om att hon kommer att bli Årets Rapporthund 2014, och är det sant, så vet jag inte vad… Det är stort.

Jag är så glad och stolt över min (egenuppfödda) tokmalla, som alltid är på och som alltid vill göra sitt allra bästa, i alla situationer.  Hon är min alldeles egna pärla, Bästa Blixtra   .

Ullhedens Yksi har också tävlat i år, både i spår och rapport. Hon är ingen helt enkel hund, men har med hussens hjälp blivit uppflyttad till elitklass i både spår och rapport i år. Vilket är helt fantastiskt roligt. Hon har dessutom två förstapriser i lydnadsklass 2, där hon visat fina resultat och fått mycket cred för sin pigga lydnad. Tillsammans med sin älskade husse kommer de att bli farliga konkurrenter i elitklass…

Sofia och Isa (bordercollie) har också tävlat en del under året – både lydnad och bruks - och gått från klarhet till klarhet. Tyvärr sträckte sig Isa under en kattjakt här i höstas och kunde inte vara med på rapporttävlingen i Tierp i november, men jag är helt övertygad om att 2015 blir deras år fullt ut. De är jätteduktiga i både spår, rapport och lydnad, och kommer att bli farliga på tävlingsbanorna framöver. Sofia fyllde 20 under året och har nu till årsskiftet läst 1,5 år på Högskolan i Gävle med inriktning på Byggnadsingenjör. I somras fick hon också en egen lägenhet i Gävle, dit hon flyttade inför skolstarten i höstas. Både härligt och inte, mammahjärtat har inte haft det helt lätt under hösten men då vi tränar hund tillsammans rätt mycket kommer Sofia hem rätt ofta under helgerna, så jag brukar säga att vi fortfarande är i avvänjningsfasen. När det gäller hundar har Sofia tävlat en del agility med Blixtra också fram till dess hon flyttade iväg (vilken allroundhund jag har!) med inte helt lysande resultat (fort men fel är Blixtens devis i dessa sammanhang…). Men roligt har de haft.

Vad gäller Fia Sheltie har hon tagit det lugnt på tävlingsbanorna i år, vilket jag tror hon är rätt nöjd med. För tillfället mår hon inte jättebra och utreds nu om det kan vara något med gallan eller levern. Detta gör oss oroliga, för Fia är en fantastisk hund som är helt unik för oss. Både Fia och Isa har flyttat med Sofia till Gävle.

Clara fyllde 18 år i april och går nu sista året på Thoreén Business School i Uppsala på Samhällsprogrammet med inriktning beteende- och ledarskap. Hon gjorde vårens praktik hos Mäster Arnes i Uppsala (ett anrikt skrädderi i Uppsala) och har fått fortsätta jobba där efter praktiken, både extra under terminerna och även under sommaren. Hon har också under året haft en del betalda fotojobb – hon älskar att stå bakom kameran. Födelsedagar, bröllop och barn och nu även bröllopsmässor har hon fotat, det senare för jobbet skull. Hon och en kompis var till Kos en vecka efter skolstart, och det var lite oroligt kan jag säga, men allt hade såklart gått jättebra. I dagarna har hon precis fått veta att hon fått en stipendieresa till PEKING i mars. Vilket äventyr!

Clara tar studenten till sommaren, och har väl lite ångest för vad hon ska hitta på efter skolan. Det i dagsläget mest lockande alternativet är att plugga design i Florens, Italien, men även andra alternativ lockar. Så, vi får se vad det blir.  Clara har Bella Pudel kvar, som jag brukar säga är Norra Upplands mest motionerade pudel, då hon får hänga med på mallarnas långsvängar så gott som dagligen. Men det tycks hon bara må gott av.

Johnny har jobbat på hemmaplan under året, vilket har varit härligt, trots att han jobbat VÄLDIGT mycket. Hela sommaren gick åt – både för mig och honom – till att jobba. I övrigt gör han ett toppenjobb som motförare till Blixtra på rapporten och även såklart med sin egen lilla Yksi. Den hunden älskar sin husse, och han lyfter henne. De är ett fantastiskt team.

Han har också hunnit med att nästan färdigställa ett alldeles underbart uterum (ombyggnad av vår befintliga veranda) som vi bara älskar. Vi har använt det under hösten tillsammans med en gasolkamin som gjort att vi kunnat ha middagar där ute ända fram i oktober. Alldeles underbart, men som sagt, än är det lite kvar att färdigställa. Men vi ska väl ha något att göra nästa sommar också   .

När det gäller mig själv har jag, förutom hunderiet - träningar och tävlingar - typ bara jobbat. Känns det som. Nu är det tur att jag älskar mitt jobb, men denna sommar har det bitvis känns lite bittert att tillbringa så mycket tid med jobb, medan andra varit lediga och slappat och badat.

Kan säga att jag kanske både en och två gånger funderat på att titta på något annat jobb.

Men inser också, att jag förmodligen inte skulle trivas så här bra någon annanstans.

Jobbet är ju som vanligt konjunktur – och årstidsbaserat så man vet ju inte från den ena dagen till den andra hur det ser ut nästa månad, men under hösten blev det ett riktigt uppsving försäljningsmässigt – och då är det roligt att jobba som mäklare. Av någon anledning var det ganska torftigt med objekt som lades ut efter semestern, vilket resulterade att i princip allt har sålts av – mycket med budgivning och mycket också innan visning.

Mycket angenämt, i det här jobbet. Och inte helt vanligt i den här trakten annars.

Så, som det ser ut nu kämpar jag på ett tag till. Älskar ju friheten och variationen i jobbet.

Sommaren 2014 inleddes kyligt, men slog nog sedan rekord som den varmaste i mannaminne.  

Och jag har varit ledig i sex dagar under denna underbara sommar.

Tre av dessa tillbringade jag med bästa vännen Katta på vår sedvanliga husmorssemester vid Ängskär (som fortsätter trots att jubileumsåret är förbi för länge sedan) dit även några av våra barn letade sig vilket var jätteroligt såklart. Vi samlar på oss en agenda under året, som vi avverkar under dessa dagar samtidigt som vi avnjuter god mat, rosévin och läser massor av böcker. Och solar och badar så klart. De andra tre dagarna tillbringade jag med sambon och hundarna i husvagnen vid Ljustjärn för hundträning i andra likasinnades sällskap inför SM. Också några härliga dagar.  Fint väder, roliga hundträningar och härliga människor.

Sofia och jag hann också med några dagar med agilitytävlingar i Dala-Floda, där vi hyrt en stuga och åkte med vovvarna. Säkert den varmaste helgen i mannaminne, by the way, för när tävlingarna för dagen var över ville vi bara hem till stugan och sova…

I övrigt tog sambon och jag en vecka ledigt på vårkanten, i mars, och åkte till Säfsen med mallarna där vi hyrt en stuga. Åkte skidor, slappade och var lediga. Och njöt. Till dess att jag efter halva veckan körde åt fanders med skidorna och fick en lårbräcka som hette duga.

Dock fick jag, till min stora förvåning, en jättefin ersättning från mitt försäkringsbolag för detta, vilket gjorde att vi kunde sticka till Rom, Italien med vänner över en varm weekend i maj (fredag till måndag), vilket också var en härlig upplevelse. En fantastisk stad med underbara byggnader och en härlig atmosfär. Och i goda vänners lag blir ju varje vistelse fantastisk. Vi promenerade massor, åt gott och besökte en massa sevärdheter och njöt av försommarvärmen.

Efter den hektiska jobb-sommaren sen bokade vi (bara Johnny och jag) en resa till Rhodos, Grekland i slutet av september och hamnade på ett helt fantastiskt hotell under en helt fantastiskt varm och fin vecka, och solade och badade och bara slappade. Helt underbart, som en lisa för själen. Någon utflykt hann vi med, bland annat till Rhodos stad, vilket var en fantastisk upplevelse. Hemma var tjejerna och tog hand om alla hundarna, vilket är helt underbart för utan dem hade den här resan inte varit möjlig.

I övrigt dras jag med ett aningens för högt blodtryck (äter medicin), en rygg som krånglar (går hos naprapat var 4-6:e vecka) och har på doktorns inrådan påbörjat en KBT-behandling i stresshantering, vilken har gett mig många fina verktyg att ta till när jag känner att stressen rusar till. Både i vardagslivet, men också i hundträningen har jag haft stor användning av detta. Helt fantastiskt. Och det största av allt i detta är nog att jag börjat andas. På rätt sätt.

En riktig aha-upplevelse, som jag också upplever påverkar Blixtras och mitt samarbete mycket positivt.

Annars mår familjen (föräldrar och svärföräldrar)  hyfsat bra får man väl säga, alla börjar ju komma upp i stigande ålder nu och med detta kanske krämporna också kommer smygandes. Inte roligt såklart, men än så länge håller sig alla på benen och klarar sig själva med råge, och det får man väl säga är bra. Ett litet nytillskott har också kommit till under året, i september föddes lilla Tuwa, tjejernas yngsta kusin och ett riktigt charmtroll.

Ja, detta var året som gått i någon sorts sammandrag.

Självklart har det hänt både mer och mindre, saker som hela tiden formar och påverkar oss. Livet i sig är en pågående förändring hela tiden och vi lär oss hela tiden nya saker och omvärderar gamla. I och med detta får vi nya insikter också hela tiden. Men det är väl det som är livet. Stagnation vore väl förfärligt?

Så, nu stundar ett nytt år, 2015.

Vi hoppas, som alltid, att det blir ett riktigt bra år. På alla håll! Och för alla vi känner!

Ett gott slut mina vänner   , och ett riktigt Gott Nytt År till er alla!

... tar vi nu några dagar och åker iväg för att åka skidor med mallarna och umgås med härliga vänner.

Hoppas på några fina dagar med lagom många minusgrader, soltimmar och fina skidspår (men jag antar att det är där som här, lite torftigt med snödjupet). Vi slänger i spårselar, linor och uppletandegrejer för säkerhets skull.

Allt för mallarna   .

Så, vi är tillbaka om några dagar, till dess ska vi bara försöka njuta av ledigheten (nåja...)...

... förödelsen efter tsunamin i Thailand.

Vi var inte där, och vi miste inte heller några anhöriga i denna förfärliga katastrof, men man kan ändå inte undgå att gripas med i den förfärliga sorg som många drabbades av.

Eftersom det nu är 10-års jubileeum har det varit mycket skriverier i tidningar och program på TV:n.

För många blev sig livet aldrig mera likt.

Så fruktansvärt, och vilka krafter naturen kan uppbåda.

Måtte det inte hända igen.

Snart har då hela december passerat.

Och den här hösten har varit en jävulsk studie i grått, grått och grått. Och svart med inslag av dis. Och lera. På bilar och på hundar. 

Det har varit plusgrader i princip fram till julhelgen (om man får hårddra det lite, och det får man ju   ).

Träningslusten har runnit av och det är knappt man velat promenera. Gjort det mest för att det varit nödvändigt och för att hundarna behöver ut, såklart. (Sen är ju vissa tapprare än andra i den här familjen på just den biten, att gå ut i mörka skogar under mörka kvällar med våra hundar - tack sambon, för det   ).

Regntäcken på och regntäcken av. Som tur är (eller inte?) har vi hundar som älskar att vara ute oavsett väder, vilket ändå tvingat oss ut, företrädesvis på helgerna, för att uppbåda någon form av hundträning.

Och när man väl är där, oavsett vad man gör, är det ändå roligt för man ser att hundarna mår så bra utav det. 

Vi har kört mest spår och uppletande, och får jag säga det själv är den här perioden den tid då vi vilar oss i form. Ja, jag säger så för att det är kul och låter skojigt, men är också övertygad om att det ligger en mening i det, att hundarna får en viloperiod från aktiv träning, för återhämtning och återuppbyggnad. 

Den lilla rapportträning vi kört, har vi kört med Yksi, men i lördags dammade vi även av Blixten i det momentet. Herrejävlar så roligt hon tycker det är.  Och naturligtvis dammar vi av henne en dag med nästan 15 minus, men vem brydde sig? Inte Blixtra i alla fall, det kan jag lova.

När det gäller lydnadsbiten har den legat nere. Förutom micro träningspass på promenaderna då. Stadga,skall och lite ff. Ser att jag får vara ohyggligt vaksam på ljudet för det tenderar till att släppas loss om det går för långt mellan träningarna. Men nu känns det som att hon åtminstone förstår vad jag menar - ljud = inget vara med och träna. Och DÅ är hon hellre tyst...

En riktig lustigkurra är hon, min älskade vovva, när det är lugnt på träningsfronten. Då börjar hon - under promenaderna - bjuda beteenden för att invitera mig tlll träning - stadge beteenden och ställanden, ffa. 

Alltså jag blir hela tiden grymt impad av hur mycket den här mallan använder huvudet och klurar ut saker, jämfört med andra hundar (ingen nämnd, ingen glömd, såklart...   ). Hon är banne mig helt fenomenal.

Har varit till Frida i Biskopskulla ett par svängar under hösten och har åkt hem m ed en bra känsla (tack för det Frida!) men ändå har inte den här riktiga träningslusten infunnit sig. Så, vi går på halvfart och hoppas att min teori om att vila sig i form funkar... Annars vet jag inte...   

Julen hann komma, och med den också (i sista sekunden) ett vitt täcke över landskapet och en massa minusgrader. Härligt, precis som det ska vara. Julbord avnjöts på Furuviks Brygga med familj och föräldrar veckan innan jul, för att sedan på julafton firas med julfrunch hos svärfar med hela glada gänget (som i år utökats med lilla Tuwa, Malin och Rogers minsting, en go och glad tjej) och juldagskvällen spenderades at House of Rocknoe med mina föräldrar, Johnnys mamma och brorsa och så våra tjejer. En anspråkslös tillställning med glögg, Kalle, julskinka, revbenspjäll, paketöppning och lite annat smått och gott.

På juldagen så slappades det mest och när tjejerna skulle ut på sitt slog sambon och jag till med att gå på bio och se...

... som var en helt okej och lättsam film, om än väldigt förutsägbar (som svenska filmer ibland är). 

En glad karamell bland andra i julens karamellskål. 

Idag så blev det en långsväng med hundarna i 10 minusgrader, men med täcken på och så länge man rör på sig har jag inte någon känsla av att någon fryser. Så, vi njöt faktiskt. Kallt och gott om nosen, härligt att komma in till en varm kopp kaffe sen.

Och ja, snart är det dags för årsavslut och nystart på 2015. Alltid både vemodigt och spännande.

Men än är det några dagar kvar...

... har runnit av mig.

Totalt   .

Vet inte om luften gick ur mig totalt när sista tävlingen var gjord.

Nu promenerar vi i skogen och vi tränar skogsarbete lite halvhjärtat. Eftersom jag inte kan gå obehindrat i skogen under sommarhalvåret njuter jag varje dag av att inte behöva fundera över jordgetingarna, och att jag kan gå i skogen hursomhaver.l Härligt.

I söndags morse var vi iväg (Sofia & jag och mallarna & Isa) för att träna rapport (Yksi) med Marita och Bengt och Johanna E och spår och upplet med de övriga.

Yksi och Ukraina sprang rapport i 4 skick, korta sträckor men två förlängningar och bra stations/framföringsträning. Sen fick Presto prova lite mellan Sofia och Johanna, och de var också nöjda.

Marita körde ett snabbt uppletande med Ukraina för de var tvungna att sticka iväg sen.

På det fikade vi lussekatter och kaffe - såklart, det var ju första advent   .

Så var det spårdags - Blixtra fick ett på 1000 m och med 7 apporter och slut som legat i två timmar, Isa fick ett på ca 600 m med 4 apporter plus slut, plus att Johanna spårade med Reijsa (ett kortare, icke förar-spår med några apporter och blodpudding till slut). Alla var nöjda och glada med sina duktiga vovvar.

Sen körde vi uppletande - började med Yksi som varken fick se någon lägga ut föremål eller se någon hund innan jobba, och hon gjorde det jättebra. Gick ut i ett lugnt sansat tempo (som hon höll hela tiden under alla skicken - helt otroligt). Letade finto ch plockade in fyra föremål.

Sen fick Johannas Rally köra och det gjorde hon med den äran. Fasiken vad avis jag är på hundar som inte tuggar på föremålen...

Så var det Blixtens tur och hon var som vanligt överladdad. Märker också - trots att hon inte riktigt har någon spårkondition - att hon har mycket mer energi kvar efter ett spår än efter ett rapportpass, vilket såklart visar sig på uppletandet också. Jag hade behövt ha mera fokus och press på henne, för det gick lite vilt till. Men letar gör hon med energi och glädje, och hittar gör hon. Så jag kände mig ändå nöjd, men påminns också varje gång om hur viktigt det ändå är att jag försöker packa ihop henne så gott det gårl

Och det är inte alltid så jäkla lätt. 

However, duktiga hundar, alla nöjda och glada. Innan vi packade ihop för dagen gick vi en sväng med alla vovvarna. Så när vi värmde oss med glögg och pepparkakor på eftermiddagen sov allihopa så sött på lurarna. 

Glada och nöjda. Och vi med. 

... är ju en särdeles gråtrist månad.

Och nu har vi fått bekräftat, att i år har den varit värre än värst.

I Stockholm (och dit får vi väl räknas med lite marginal) har man haft FEM soltimmar under hela november.

FEM! Det fattar väl vem somh elst att man inte kan klara sig på FEM soltimmar på en hel månad?!

Inte konstigt att man kan tjura ur lite mallan varven.

Andra år brukar antalet soltimmar ligga på FEMTIOFEM.

Fatta vilken skillnad.

Tur nu, att vi går in i december. Nu borde det ju bara kunna bli bättre.

Hoppas på ett tunt lager snö för ljuset och för eliminerandet av smutsiga hundtassar.

Hoppas, hoppas, hoppas...