... gör jag, efter Blixtens tass-skada.
Uteblivet NoM, kraschad höstsäsong med inställda tävlingar.
Känns inte ok alls.
I söndags var vi iaf ut och spårade, alla hundarna fick spåra och Blixtra fick ett kort spår på hårt underlag.
Galen som vanligt, och gå sakta på vägen med näsan i marken - vad är det för dumheter när jag VET att jag ska ut i skogen?!
Inte helt lyckat, som ni förstår, men hon fick väl ändå använda någon hjärncell hoppas jag. Tanken var att jag skulle stanna så snart hon höjde näsan och sen släppa på när hon fokuserade på marken. Gick väl sådär kan jag säga...
Hips vips var vi vid slutet iaf, hur nu det gick till..,

Sen blev det fika med hela gänget. Inte alls oviktigt i de här sammanhangen, kan jag lova!

However, en härlig eftermiddag med duktiga hundar och förare.
Och en galet frustrerad Blixtra!

.., hängde vi på rapporten på FM och kollade lydnad och upplet på arenan på eftermiddagarna.
Fantastiska rapportekipage som alla gjorde sitt bästa.
Kan säga att det gjorde rejält ont att inte Blixtra kunde vara med och visa hur hon stod sig i konkurrensen med dessa hundar.

Ovan de svenska ekipagen, Anna med Plinga, Ulrika med Dalton och Annika och Papaya.
Till lördagens bankett lämnade vi walk over för det kändes så himla tungt att inte kunnat vara med och tävla.
Så vi checkade ut från Odalgården och åkte hem och slickade våra sår, men på söndag morgon hoppade vi upp igen halv 5 och var på plats 06.30 i Upplands Väsby och söndagens rapport.
Eftermiddagen tillbringade vi på Vallentuna IP och kollade bl.a Uppletandet som blev en rafflande historia där det också avgjordes att den individuella vinsten i rapport gick till Finland men lagguldet till Sverige. Individuellt silver och brons gick till Sverige (Dalton och Papaya).
Det blev pampiga parader, lagbilder och prisutdelningar. Fantastiskt duktiga ekipage.
Blixtra och jag roade oss med att spana in potentiella valp-pappor, här fina Sladden (Julle av Centaurus) som tog individuellt brons i skyddsgruppen med husse Patrik:

Och här Lindjax Jetson som med husse Sverker tog det individuella guldet i skydds (och även vann SM i skydds i år):

Båda jättefina och trevliga mallepojkar som båda gärna flirtade ned Blixtra...

Det svenska lagguldet i rapport förärades Johnny och mig (det var rörande, jag lovar) för att vi inte deppat ihop och packat ihop utan varit med och fortsatt peppa laget...
Vi är så ohyggligt glada att vi fått varit med om denna landslagsträning och fått träffa alla dessa underbara människor - både lagledare och tävlande - alla ödmjuka, peppande och förstående.
Underbara dagar, jag hoppas att jag någon gång får möjlighet att uppleva det här igen. Men den gången med en frisk och oskadad hund..,

[Bild]

... insåg vi att vårt deltagande i Nordiska Mästerskapen var över innan det ens hade börjat.
På morgonpromenaden såg Johnny att Blixtra haltade och hoppade på 3 ben. Vi tittade närmare och upptäcker då en skärskada på stora trampdynan på vänster tass.
Vilket antiklimax!
Första tanken var att tejpa och ge henne en värktablett - men nej. 7 km rapport på lördagen och 6 på söndagen i det fulla ös som hon alltid ger, det vore inte ok av oss.
Istället hängde vi på låset till Rembackens veterinärpraktik när de öppnade vid 9, och de sa direkt att vi borde sy. Av olika anledningar sa jag nej till det så såret tvättades och bandagerades och Blixtra blev sjukskriven i en månad.

Jag kan säga att det här var ett lika uberjävligt antiklimax som när hon började löpa 3 dagar innan SM förra året. Det var som att pysa ur en ballong, allt blev bara tomt.
Efter att ha berättat för tävlingsledningen - och såklart känt förfärlig skuldmedvetenhet för laget - fick vi info om att reserv nr 1 - Ulrika och Tomas Hedberg med Dalton från Örnsköldsvik - slänger sig i bilen och kommer ner och tar vår plats i laget!
Vilken lättnad!
Fredagen i övrigt bjöd på samlingar mm vid Vallentuna IP som var officiell tävlingsarena för NM i år. Parad genom stan och invigning av kommunalråd och förbundsordförande i SBK. Mäktigt värre! Och fantastiskt roligt, såklart, att få vara en del av detta.
Mitt i allt elände..,

... har vi fått möjlighet att göra under några dagar. Eftersom vi var uttagna till Nordiska Mästerskapen i Bruks och IPO blev vi kallade till samling redan i onsdags för att teama ihop oss och få möjlighet att träna.
Mäktigt.
Alla ekipage - 3 i varje bruksgren - har varit inkvarterade på Odalgården utanför Uppsala (en konferensanläggning med full service och närhet till fina träningsmarker).
Vi har alltså fått förmånen att umgås och träna med Sveriges Bästa Hundekipage. Fantastiskt roligt.
Roligt också att upptäcka att bakom dessa framgångsrika ekipage finns vanliga, galet hundintresserade människor som besitter massor med erfarenhet och kunskap. Och är hundnördar - i samma omfattning som alla andra!

Sen har det blivit gemensamma måltider och en och annan öl eller glas vin på kvällarna. Pratandes om hund, naturligtvis.
På onsdagkvällen kom Staffan Nordin och Bengt Sjöberg (90-årig hundförare) och pratade hund och visade film och berättade hur det var längre tillbaka. Jätteroligt och imponerande!

På onsdag eftermiddag tränades lydnadsprogrammet för NM igenom - alla som önskade fick kommendering - och avslutades med gemensam platsliggning.
På torsdagen var vi uppe skapligt och åkte ut i skogen för att träna rapport/frispår. Framföringar, korta skick och frispår. Jätteroligt.

På eftermiddagen körde vi lydnad igen på en IP i närheten. Blixtra haltade till på vänster fram men när Johnny tittade såg han inget och sen gick det bra - gjorde en toppenfin träning! Kändes hoppfullt..,

... och ledig dag.
Upp med tuppen 06.30 för att vara på klubben vid 8 och ta emot dagens lydnadstävlande. 12 ekipage kom till start och jag satt i sekretariatet.

Många fina och duktiga ekipage! Efter prisutdelning var det dags att byta Haglöfsskorna mot klackeskor och stanna till i Korsbo på vägen hem för att ta in ett fritidshus. Jättetrevligt timmertorp med närhet till Tierp. Handling, hem och lunch med sambon.
Packade hundgodis och kampleksaker och åkte upp på Söderbymyren för att köra frispårsskick med mallarna. Tungsprunget som tusan men hej vad det gick. 4 friskick på 350-500 m - tur-och-retur (men tillbaka var det ju en känd sträcka). Hundarna tyckte det var galet roligt.
Här i väntan på att få gå:

Galet taggade. Här efter ingång, galet glada!

Och fantastiskt vackra marker, såklart...
Lördagsnöje för oss och hundarna, lagom trötta i benen allihopa slängde vi oss i TV soffan när vi kom hem...

... och lydnad inför Nordiska gör vi nu.

Kul som tusan ska det vara i det här läget. Men ändå lite krav på form.
Vi har några dagar till på oss...

... har kommit den här veckan.
I måndags var första morgonen det var ensiffrigt på termometern vid morgonpromenaden med hundarna.

Och imorse när jag kom ut var det frost! Och härligt hög och klar luft!

Men nu blir det varmare några dagar igen. Tur det, så vi vänjer oss...