Livet på landet

Direktlänk till inlägg 19 februari 2017

En riktigt go' känsla i magen...

Av Maria - 19 februari 2017 23:04

... har jag ikväll efter helgens hundträningar.

Igår - läs lördag - var sambon och jag ut för att köra några rapportskick i gles skogsterräng med Piri-Piri. Vi har tidigare bara kört förlängda budföringar över fält, där mottagaren på det sista skicket varit dold. Det här har gått bra men nu var det dags för nästa steg.

Vi började på A-stationen med lek och bus, och sedan gick sambon ut till B. Inte långt, kanske 120-130 m (men nånstans ska man ju börja) och utom synhåll för hunden. Det här blev nytt för Pirran - ett friskick - men hon löste det kanon. Bra fart och god motivation. Bus och lek på B, sen skick tillbaka till mig. Under tiden förflyttade sig B till C och jag skickade på nytt. Gick också jättebra, fin fart och god motivation. Under tiden flyttade jag fram A-stationen halvvägs till B och hon kom som ett jehu. Sista skicket sen var ytterligare en liten förlängning till D som hon också gjorde med fin fart - även om den inte är att jämföra med mammans    än - och härlig glöd. När hon var framme på D sen gick jag och mötte upp hund och husse och det blev ett kärt återseende. På vägen tillbaka sen stannade vi till och körde lite ruscher med kamp och bus och spring mellan husse och matte och spring även för husse och matte. DET var riktigt roligt!

 

Den här lilla damen är ju inte helt enkel - jag säger att hon är lite eljest, med glimten i ögat men med ett visst mått av sanning - och hon går ännu inte riktigt all-in i nånting vilket har bekymrat mig lite. Å andra sidan kan jag sanningsenligt säga att jag minns fasiken inte riktigt hur Blixten var vid ett års ålder. Kan ju minnas att jag fick jobba en del med henne också, om än kanske inte som den här lilla fröken. Däremot tycker jag att hon växt på sig lite efter vinterns vila, och jag hoppas det håller i sig.

Innan vi började leka rapport med Pirran hade hussen lagt ut ett spår med några skogspinnar plus slut till Blixtra, som de gick efter rapportskicken. Under tiden vallade Pirran och jag korridor med fullängd för uppletande, och hann plantera ut grej två gånger och skicka för hämtning innan hussen och Bästa B kom tillbaka. Det här gjorde hon med bravur, och det var ju faktiskt inte länge sen  hon stod och funderade om jag verkligen var dum i huvudet om jag på allvar trodde att hon skulle springa ända ut dit och hämta grejen? Så visst har det gått lite framåt. Tackochlov.

Blixtra hade gjort spåret jättefint och noggrant och plockat pinnar och slut, så hussen var mycket nöjd   . Sedan fick hon köra uppletande i en korridor med 4 föremål på rad, vilket var en fröjd att se. I jämförelse med henne kommer stackars lill-Pirran alltid att vara nummer 2 (jag hoppas verkligen att jag får ångra det här uttalandet någon gång   ) för fy tusan vad hon går när hon går bra. Shit, det var nästan inte så man trodde att hon plockat grejerna, så fort gick det. Jätteroligt, och snacka om att hon brinner av iver för att få träna fullt ut igen. Vilken hund hon är, Bästa, bästa Blixtra!

 

På det blev det prommis i skogen så hundarna fick flåsa ur sig och busa runt lite. Sen kan jag garantera att kvällen blev riktigt lugn i det lilla huset på landet. Båda jyckarna sov så fint på lurarna.


Söndag sen - idag - var det dags för en tur med Pirran till Norrhund då de har öppen skyddsträning på söndag em. Inte utan att man har lite fjärilar i magen när man ska ut med den här tossan. Idag var husse med och tittade på.

Var på Norrhund en gång innan jul - vilket var en upplevelse i sig med den  här hunden - men sen började hon löpa så det blev tyvärr ingen mera träning där på den sidan årsskiftet. Men idag var det alltså dags igen.

Vi var 6 hundar totalt och hann köra varje hund i tre pass. Så roligt. Dock var det inte jätteroligt efter första passet för då tyckte Pirran att jag stod för långt ifrån, Anders - figgen - var lite läskig och skinntrasan lite sådär. Men under pass 2 och 3 var det som att något väcktes i henne och hon satsade verkligen för att få kampen. Vilken skillnad. Anders busade och kampade och klappade och donkade på henne och hon släppte inte, däremot tog han i så hon tappade markkontakten och hon brydde sig inte det minsta om det, utan höll i trots att hon hängde en meter ovanför marken. Fantastiskt att se, så nu blir det träning igen nästa söndag. Är så tacksam för ett toppenfint figurantarbete som fick henne att växa så på så kort tid. Nu hoppas jag att hon kommer ihåg hur roligt det var till nästa söndag   , men det vet man aldrig...

Nu har jag verkligen ingen ambition att kanske köra skydds med henne, utan i det här skedet vill jag att hon ska få självförtroende och våga ta för sig. Växa på sig, helt enkelt. Det behöver hon, lill-Pirran. 


Så ikväll har jag en riktigt go känsla i magtrakten, för den här helgen har hon tagit ett eller flera steg framåt på flera plan, och jag är så glad över att se att det händer något. Det kanske finns lite hopp ändå...  


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maria - Torsdag 28 mars 15:39

Fick den av Susanne igår, så fin!

Av Maria - Torsdag 28 mars 15:38

? till alla er som öser mina små betraktelser!

Av Maria - Torsdag 28 mars 15:36

? hälsade jag på idag. Mamma på kyrkogården och pappa på boendet. Han var inget pigg, de tror att det är gikten som spökar. ...

Av Maria - Torsdag 28 mars 15:34

Idag tog vi oss över de vattensjuka hästhagarna till grusvägen upp till FUB-gården. Ingen jäkla lek, vill jag lova. Mestadels is och pulssnö och några strängar med lerigt grus. Det var pulsa som gällde. I en timme. Var rätt nöjd när jag kom hem se...

Av Maria - Torsdag 28 mars 15:28


? blir det nog bra!

Presentation


Livet på landet

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Gästbok

Besöksstatistik

Vädret hos mig

Mera Dog


Skapa flashcards