... har vi huset fullt av, känns det som.

Bästa Blixtra skar upp en trampdyna i går morse på hundpromenaden, nu återstår att se om det hinner läka till rapporttävlingen nästa helg. Suck. (Inte för tävlingen, utan mera för att jag tycker lite synd om henne...)

Både hon och brorsan Dunder (och mallar över lag, skulle jag tro) är väldigt orädda om sig själva och väldigt smärttåliga. Så man ser sällan på en gång om de har gjort sig illa.

Det här märkte jag när jag kom in efter promenaden i går morse och funderade över vad allt blod kom ifrån?

Så, nu är det koppelpromenader som gäller några dagar.

Och så har vi Isa, som har gått och linkat på ett ben i taget (näe, jag menar inte att hon hoppat på ETT ben i taget, utan hon har varit lite småhalt på ett ben i taget vilket vi själva diagnostiserat som växtvärk) men i sen i söndags nu är hon riktigt illa ute i höger bakben, och jag misstänker att det kan vara en rejäl sträckning. Så även här är det nu koppelpromenader som gäller.

Och jag säger bara: gissa, gissa hur kul det är att gå kissvängar i koppel med två så pass aktiva hundar...

Inte alls, kan jag säga...  

... och alla kullsyskon:

Grattis på 6 månaders dagen!

Fina Yksan...

Jisses vad tiden går fort - ett helt halvår fyller de små odågorna...

Yksan är en liten bestämd fröken med massor av bestämmandelust och ett helsikes humör - hon exploderar fullständigt ofta utan någon som helst framförhållning, och då menar jag företrädesvis på övriga vovvar i flocken, som ibland inte ens förstår vad som hände innan det är över   . I övrigt känns hon lugn och balanserad, lätt och enkel att ha med sig i olika situationer, väldigt lyhörd när det gäller matte eller husse. Lugn - än så länge har hon en rejäl av-knapp.

En riktig raring, med andra ord.

Och älskar kuddar. Att ligga i kuddhögar är det bästa hon vet - ligger alltid på mattes eller husses kudde om natten, i kuddhögen i soffan framför TV:n. Något annat som är karakteristiskt för henne är sorkhoppen hon gör när hon ska hämta en kastad pinne eller en apport. Ser jätteroligt ut...

En riktig liten mysjycka är hon, våran Yksi...

(Här är jag inte riktigt säker på att ALLA i flocken instämmer...)

... kan man titulera sig nu också.

Mohahahaha...   .

Den här lilla fräcka Dosetten låg i min brevlåda häromdan...

... tillsammans med ett följebrev från Marie på Swereco Group.

Hela historien började för några år sen, då jag råkade ut för en ruggigt elak led-åkomma, och var satt ur spel under flera månader. (Inget jag önskar någon - någonsin!) och skrev då nåt litet halvcyniskt blogginlägg om att snart var det väl dags att börja använda dosett (och då menade jag pensionärsdosetten, ni vet den där stora  med en massa massa fack och rutor i). Detta blogginlägget lästes då av Marie, som kontaktade mig och undrade hur jag tyckte att en bra dosett skulle se ut (jo, det är sant, sånt här kan man råka ut för när man sticker ut hakan titt som tättast...    ).

Och ja, jag skrev väl som jag sa här - att jag åtminstone sammankopplar dosetten med sjukhus, äldreboende och pensionärer. Om jag skulle behöva en, skulle den vara liten, smidig och ha en fräck och rolig design.

Och döm om min förvåning när det i dagarna (i runda slängar 3-4 år senare) dyker upp ett mail i min inkorg där man tackar för min hjälp, och undrar om man kan få skicka ett provexemplar av den slutgiltiga produkten - Dosett Pocket.

Mycket gärna.

Inte för att jag behöver någon idag, men en vacker dag kanske jag gör det, och då kan det vara roligt med en lite mindre, lite annorlunda och lite fräckare dosett.

Så - i veckan kom alltså denna lilla sötnos i min postlåda, tillsammans med ett tackbrev och en massa häftiga klistermärken och annat, så man själv har möjlighet att utforma produkten som man vill ha den...

(Och den har jag hjälpt till att ta fram... *ler lite stolt*)

Och det bästa av allt - snart kommer den att finnas på ett apotek nära dig för om några månader går den ut till försäljning.

Produktutvecklare - jo jag tackar...

... behövs en och annan parlör.

Hämtad på Systembolaget. Och riktigt bra och läsvärd, dessutom.

... av körsbärstomater blev inte mycket att hurra för...

Attans kalla sommar! Vi gör väl ett nytt försök nästa år, och håller tummarna för att det inte blir så kallt och blött då...

Eller?

... vi är laddade, vi är redo...

Visst är vi väl - Blixtra?! (Ett sån här fin väst förpliktigar, förstår du väl...  )

Värsta finaste tjänstehundstecknet från Truxelis Brodyr - hemsidan hittar du här!

... så finns man inte.

Är det inte så man säger?

Alltså syns vi...

... eller LP1 som det också heter, har Sofia och Fia lyckats ro i hamn idag.

Vad som krävs för att erhålla detta är 3 förstapriser i lydnadsklass 1 - och det är ingen lätt match med en hund som Fia. Men idag tog de det - i regn och rusk på hemmaklubben. Ett första pris och en  andra placering knep dem av totalt 6 hundar. Grattis - och mycket bra jobbat!  Ett piggt och glatt ekipage.

Jätteroligt, jättenervöst och en jättestolt mamma är jag idag, såklart.

Och önskar de all lycka i världen upp i nästa klass   ... och nästa... och nästa...