... har väl som vanligt bestått av (mycket) jobb och (lite) hundträning.

Visningar kvällstid - långa dagar blir det ibland - och i lördags, och sen nån kväll har vi tillbringat med hundträning på klubben, Sofia och jag, i mörkret. Jag har mest jobbat på Blixtens ljud, som såklart har eskalerat efter några veckors koppelpromenad. Jättejobbigt, och jag vet inte hur jag ska komma tillrätta med det. Antar att det handlar om tålamod, och jag är ju inte så bra på just det...   

Är ju toksugen på att anmäla en 3:a till innan året är slut - skulle såå gärna vilja ha ett 1:a pris i lkl 3 också under detta år, men - som sagt - har vi ju lite att jobba med...

I lördags var vi ut - Sofia och jag och Johnny - och tränade klickersök med valparna, och Blixten fick också köra två svängar - å herrejesus så roligt hon tyckte det var. Fantastiskt kul. Och eftersom hon är en stor och tänkande malla förstod hon ju på en gång vad det var frågan om. Så här höjde vi ribban rätt snabbt - och lika roligt var det. Sen är ju frågan om hon skulle ha samma utbyte av det med främmande figgar - det återstår att prova.

Valparna var också jätteduktiga, de har ju provat detta på valpkursen och tycker också att det är jätteroligt.

Innan vi körde klickersöket hade vi lagt spår åt alla hundarna, och innan vi sen kom ut på spåren så hade det hunnit bli mörkt. MYCKET spännande med mörkerspår utan pannlampa.

Speciellt för mig med Blixten - som såklart gick sist...   

Alla hundarna spårade jättefint - Isa fick ett knappt 100 m långt spår med en pinne plus slut, och hon jobbade verkligen på jättefint - det bästa hittills, sa Sofia - och markerade apport och slut på långt håll, så det var mycket lyckat. Yksan likaså, hon är ju redan nu supertaggad på spåret och plockar apporterna jättefint. En jätterolig hund att jobba i skogen med (så mycket annat har vi ju inte gjort   ).

När det sen var dags att sela på Blixten kom brorsan Dunder farandes genom skogen som ett jehu - med husse Johan som var ute och motionerade vovvarna, och han blev så glad, så glad, så glad när han fick träffa oss eller kanske framförallt Sofia, han var helt överlycklig. Mindre överlycklig var då Blixten, som inte alls gillade hans plötsliga uppdykande när hon skulle jobba.

Släppte på och hon fick leta spåret - slarvade som tusan - och gick också över första pinnen (säkert för att det var mörkt, ursäktade jag, men då skrattade både Johnny och Sofia åt mig - jag förstår inte riktigt varför   ) men sen gick hon som på räls och plockade det som skulle plockas. Jätteduktig och mycket motiverad.

En ny och spännande erfarenhet att spåra i kolsvart mörker... kan jag säga.

Så - på kvällen var vi tvåbeningar bjudna på 76-årsmiddag, och då var det skönt att veta att 4-beningarna sov gott på lurarna medan vi kalasade runt på kvällskvisten.

Tänk så ljuvligt skönt det är med nöjda hundar...   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lika vacker som oktober började, lika grå och mörk var den här morgonen. Svart som en kolsäck när man klev ut i morse. ...

... är ju fortfarande galet vacker (men nu varnas det för regn och oväder under kommande vecka - älgjaktsveckan)! ...

... är det inte lätt att veta vad som är bra.Men vissa saker är ju så urbota dumma så de är alldeles alldeles uppenbara.Anna Kinberg-Batras nya jobberbjudande till exempel. När hon missköter sig på Länsstyrelsen och får avsked på grått papper erbjuds...

Mormors lilla Tage, vilken fantastisk liten människa!Jag är kär!Tage med mamma Clara! Och Tage och jag! ...