Att förlora ett barn måste vara något av det absolut värsta man kan vara med om.

Ingenting kan ju någonsin bli sig likt efter en sån händelse.

En vän till mig och hennes sambo, förlorade i våras sin son dagen innan förlossning (kejsarsnitt) skulle ske.

Jag träffade henne för första gången efter det i fredags,  och vi pratade länge. Både om detta, och om annat också, naturligtvis. Jag har svårt att förstå hur man kan överleva en sån här sak - men uppenbarligen gör man det. Men också, för alltid bärandes på en stor sorg.

Men på något förunderligt vis går livet ändå vidare. Konstigt nog.

För det var faktiskt samma Cilla som förut. Om än säkert förändrad inombords för alltid.

Och jag lider så med dem.

Och funderar över vad meningen med detta var? Eller är - för vem som än blir drabbad?

Ibland är livet hårt, och man förstår inte varför. Men vi som finns runtomkring, får oss säkert en tankeställare och förhoppningsvis blir vi lite mera rädda om varann - och inte bara för en stund, utan för alltid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lika vacker som oktober började, lika grå och mörk var den här morgonen. Svart som en kolsäck när man klev ut i morse. ...

... är ju fortfarande galet vacker (men nu varnas det för regn och oväder under kommande vecka - älgjaktsveckan)! ...

... är det inte lätt att veta vad som är bra.Men vissa saker är ju så urbota dumma så de är alldeles alldeles uppenbara.Anna Kinberg-Batras nya jobberbjudande till exempel. När hon missköter sig på Länsstyrelsen och får avsked på grått papper erbjuds...

Mormors lilla Tage, vilken fantastisk liten människa!Jag är kär!Tage med mamma Clara! Och Tage och jag! ...