Att förlora ett barn måste vara något av det absolut värsta man kan vara med om.

Ingenting kan ju någonsin bli sig likt efter en sån händelse.

En vän till mig och hennes sambo, förlorade i våras sin son dagen innan förlossning (kejsarsnitt) skulle ske.

Jag träffade henne för första gången efter det i fredags,  och vi pratade länge. Både om detta, och om annat också, naturligtvis. Jag har svårt att förstå hur man kan överleva en sån här sak - men uppenbarligen gör man det. Men också, för alltid bärandes på en stor sorg.

Men på något förunderligt vis går livet ändå vidare. Konstigt nog.

För det var faktiskt samma Cilla som förut. Om än säkert förändrad inombords för alltid.

Och jag lider så med dem.

Och funderar över vad meningen med detta var? Eller är - för vem som än blir drabbad?

Ibland är livet hårt, och man förstår inte varför. Men vi som finns runtomkring, får oss säkert en tankeställare och förhoppningsvis blir vi lite mera rädda om varann - och inte bara för en stund, utan för alltid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

? är nu slut för säsongen. Idag bytte jag ut alla fågelmatare mot kokosbollar med frömasssa i och talgkottar. När nu dessa tar slut, ja då får ni klara er själva! Nu har jag hållit er med mat från i november, vi ses igen till hösten pippisar! ...

? idag! Jättetack till alla som uppvaktat mig - på sms, via telefon (extra tack för skönsången Christina!) irl och via sociala medier! Överväldigad av att så många kommer ihåg mig på en helt vanlig, ojämn födelsedag! Tack för det, alla! ...

Har precis lyssnst ut två riktigt bra svenska deckare: Rekommenderas starkt! ...

... äntligen på gång?Man kan bara hoppas och hålla tummar! ...

Haft en jättemysig kväll med tjejerna och deras pojkvänner med smörgåstårta och fika och förskottsfirat min (61:a) födelsedag lite.Sen blir det tyst och tomt när de åker hem, och tomt utan hundarna också, även om det är rätt livat när de är här. ...