Direktlänk till inlägg 2 juni 2024
... är ordet för helgen.
Började med att jag kollade klart på Malin Giolitos serie I dina händer igår. Och grät floder. Över gängkriminalitet och elände, över olyckliga människor och barn som i tidig ålder dras in i en massa elände för de hamnar i fel sällskap, och inte ens deras föräldrar kan skydda dem. Det finns verkligen inga vinnare, bara förlorare.
Nästa gråtattack kom i morse, till Nyhetsmorgon när Annika Strandhäll (Socialdemokratisk politiker) intervjuades för sin nya bok och berättade om sin eländiga barndom och sedermera om makens psykiska ohälsa, som ledde till att han tog livet av sig.
Hur mycket kan en människa stå ut med?
Boken släpps 5 juni, då kommer jag att hänga på låset, jag lovar.
Sen var det då dags för kvällens gråtsejour, denna gång till Netflix-filmen En del av dig.
Å herre jisses vilken film! Handlar också om psykisk ohälsa och saknaden efter en fantastisk storasyster (Zara Larsson för övrigt) som tar sig uttryck på olika sätt. Återigen grät jag så tårarna sprutade.
Man undrar ju om det är åldern som gör att man blir så himla blödig, eller om det rakt igenom är min HSP som gör att alla känslor kryper under skinnet?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 |
12 |
13 | 14 | 15 |
16 | |||
17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
|||
|