... började med sökträning med Vinna och två hundar till.

Har inte kört sök sen i oktober förra året, men nog visste hon vad hon skulle göra.
Härlig dag i skogen, 20 grader, blåsigt och myggfritt.

På bild 1) lösrulle, inväntar hund, och
på bild 2) fina Qira medan vi fikar.

Rastade hundar, åkte hem och bytte om och åkte till pappsen. Idag fick han besök av en bror och två svägerskor. Känslosamt, och han blev så glad. Vi fikade och pratade i nästan en och en halv timme innan de åkte. Så roligt att ses!

Hem sen, rastade hundar och iväg till Halls, Sofia och Stoffe, på söndagsmiddag.
Smashed Burger som var och en plockade ihop som man ville och sen rabarberpaj och vaniljvisp till efterrätt. Åh herregud så gott!

Säger som min pappa när han åt något som var riktigt gott: det är så gott så man vill gallskrika!

... är ordet för helgen.

Började med att jag kollade klart på Malin Giolitos serie I dina händer igår. Och grät floder. Över gängkriminalitet och elände, över olyckliga människor och barn som i tidig ålder dras in i en massa elände för de hamnar i fel sällskap, och inte ens deras föräldrar kan skydda dem. Det finns verkligen inga vinnare, bara förlorare.

Nästa gråtattack kom i morse, till Nyhetsmorgon när Annika Strandhäll (Socialdemokratisk politiker) intervjuades för sin nya bok och berättade om sin eländiga barndom och sedermera om makens psykiska ohälsa, som ledde till att han tog livet av sig.
Hur mycket kan en människa stå ut med?

Boken släpps 5 juni, då kommer jag att hänga på låset, jag lovar.

Sen var det då dags för kvällens gråtsejour, denna gång till Netflix-filmen En del av dig.
Å herre jisses vilken film! Handlar också om psykisk ohälsa och saknaden efter en fantastisk storasyster (Zara Larsson för övrigt) som tar sig uttryck på olika sätt. Återigen grät jag så tårarna sprutade.

Man undrar ju om det är åldern som gör att man blir så himla blödig, eller om det rakt igenom är min HSP som gör att alla känslor kryper under skinnet?