... och i år blev det En man som heter Ove.

Lassgård är fantastisk som Ove och jag gillar Parvaneh lika mycket.
Skratt & gråt - i massor!

... började i vanlig ordning med julbrunch hos svärfar Jörgen och Susanne. Lika gott och trevligt som vanligt. Och alla var där - det här har blivit en tradition som ingen av oss vill missa, den enda gången under jul då alla syskon på Johnnys sida med familjer ses tillsammans.

Julaftonskvällen fortsatte hemma hos oss med båda tjejerna, farmor och Håkan. Lite glögg till Kalle Anka på TV och lite senare var det dags för sedvanlig julmiddag. Skinka, sill och Jansson. Leverpastej, laxar och korvar. Köttbullar, prinskorv och i år även vår goda vitkålsgratäng. Bröd, smör, julostar. Till efterrätt bjöds gotländsk saffranspannkaka med jordgubbssylt och grädde.
Mat så det räcker och blir över för flera dagar.
I år fick vi också fira jul i vårt fina uterum, som jag längtat!

På kvällskvisten blev det julklappsutdelning inne. Och jag tror alla blev glada och nöjda också här.

Och när kvällen kom blev det julfilm på TV, slappandes i soffan.
Tack hela familjen för en härlig julafton!

... griljeras skinkan och smakas av med julvört och senap och julmust till uppesittarkväll med Bingolotto. Granen kläs och julklapparna läggs fram. En tradition, kan man väl säga. Vår tradition.

Hundarna gick några snokrundor kring julgranen och spanade in paketen men i år var det inget som luktade, så det var inte så jätteintressant.
Tills Blixtra tycker det börjar bli långtråkigt att se oss där och sitta och glo på Oldsberg.
Då reser hon sig, går fram till granen och börjar flytta runt och undersöka paketen. Plockar sedan omsorgsfullt ETT paket - som det dessutom står hennes namn på - och lägger sig och börjar öppna.

Hon blev överlycklig, det var en silverstreak-boll, men tyvärr var den inte värst mallesäker för den var ett minne blott efter en halvtimme.
Trist.
Men hon hade roligt så länge det varade...