... sägs det att skatten ska ligga. 

Själv vore jag nöjd med en urna med lösningen på mina och Blixtens lydnadsproblem, men inte då...

... övernattade vi - Johnny, jag och hundarna - mellan fredag och lördag inför tävlingen på Götene BK.

Ett härligt ställe, som troligtvis tyvärr sett sina bästa dagar...

... för jag tror att det var bara vi och två personer till som bodde på det stora hotellet. 
Så trist för de som driver det. De var verkligen genomtrevliga, fixade middag till oss att värma när vi kom från klubben (ingick i hotellpriset   ) och såg sedan till att vara uppe med tuppen på lördag morgon för att fixa en härlig frukostbuffé till oss innan tävlingen, trots att vi bara vara några stycken. 

Jätterart, verkligen prisvärt.

Kunde ändå inte låta bli att dra lite paralleller till Bates motel (inte pga ägarna) men själva motellet. 

Ett motell med 50-talsstuk som såg ut som en gräddbakelse, och som helt klart har sett sina bästa dagar.
Tyst och ödsligt. Knarr i ledningar. Avknipsade kablar till brandlarmet i korridoren. Borttagna brandsläckare. Ingen brandvarnare på rummet (bortskruvad). Ingen värme. Inget varmvatten.

(Nu ska man kanske ha i åtanke att vi bodde i typ det enda hundrummet som fanns, och gör man det är man egentligen glad om man bara får tak över huvudet, vilket vi också var...). Vi upptäckte på morgonen att vattnet åtminstone var ljummet, så någon vänlig själ hade ändå slagit på det, och det tackar vi för. 

Motellet i sig låg ändå bara typ 5 min (ca 50 m från E20) från Götene Brukshundsklubb, så jag bor gärna där igen om jag behöver.

Och ni som behöver nattlogi i trakten kan läsa mer och boka här!

... styrde vi kosan i fredags eftermiddag.
För att tävla elitrapport på lördagmorgon. Av 7 anmälda elithundar kom 5 till start, sen var det två lägrehundar och en högre (tror jag). Vi drog 1:an. Helt ok, men hade också i åtanke att hon gick som första hund i Järfälla.

Började med att åka ut på rapporten. 

Hu så nervös jag var.

Vi var två mallar, en bordercollie och resten schäfrar.

Första skicket B-A gick alla hundar, tidsmässigt tror jag alla låg mellan 2,10 och 2,23, så de var väldigt jämna.

Skicket A-C var det en av lägrehundarna som valde att inte gå. Mellan C-A lämnade den andra lägrehunden och den andra mallen i elit walk over, sammalika gjorde högrehunden. Från A-D gick sen  Blixtra, två schäfrar och en BC.

Tidsmässigt var det inte mycket som skiljde, hon var dock inte snabbast den här gången utan hade nästan en minut till hunden före - en schäferhane som var verkligt snabb. 

Den stora glädjen var att vi hade 10 på rapprten på båda stationerna - hon var TYST (nåja, riktigt så gott som!).

Fantastiskt roligt, och hon fick också mycket fin cred från både tävlingsledning och medtävlare.

Det värmer   såklart.

Kanske ska tillägga också att minst två av hundara i elit var med i SM förra året, så vi var verkligen med bland "höjdarna". Jätteroligt, fina hundar och trevliga förare.

Planeringen var att efter rapporten skulle lägrehundarna köra budföring, gå lydnad och lägga plats, och därefter högrehundarna. Kruxet var att ingen av dem var kvar efter rapporten och det gjorde att vi var först ut.

Tacknämligt nog tog tävlingsledningen en knapp timmes lunch innan det var dags för platsliggning.

Så, platsliggning och en 10:a där. Fick fem minuter innan lydnaden.

Går in och ställer upp för fria följet, och känner verkligen hur hon bara dööör. (Eller jag?) Då tyckte jag ändå att hon inte var lika trött efter rapporten här som hon var i Järfälla. Känner verkligen hur besviken jag blir. Försöker rycka upp mig, öka på takten och inte titta på henne. Med resultatet att hon hänger med och rycker upp sig riktigt hyfsat på sista delen av fria följet. Dock har hon sneda sättanden och piper såklart vid steg- och sidförflyttningar. Så något betyg att tala om blev det inte alls. 

Inkallningen så, nyper till på ställandet riktigt bra, men fortsätter sakta gå (stannar inte helt) och läggandet går sen hyfsat. Kallar in igen, och då förbereder hon ett läggande - igen - strax innan hon är framme hos mig så jag får ge ett dk och säga hit igen. Surt.

På framåtsändandet går hon visserligen rakt och fint, men går ut alldeles för långt. Dessutom är inkallningarna i momentet inte alls vad de brukar vara. Dåligt betyg här också. 

Hon kryper för en 6:a, vilket är bedrövligt när hon kan så bra. Hög i bak, står det i protokollet.

Skäller gör hon bara för en 5:a - glest, och har svårt att hålla riktigt tyst när det är tyst.

Metallen hämtar hon för 8,25 och tungen för 8. Inte bra, men jämfört med de tidigare betygen helt ok.

När vi sen kommer till hoppet, börjar hon bra, springer fram till hindret - och stannar!! Vet inte ens att jag har varit med om det tidigare. Solklar nolla, med andra ord.

Stegen så gör hon fint men tappar sista steget (vilket hon inte mej veterligt har gjort sen vi började träna stegen?) och ska det göras, är det såklart på tävling.

Det här innebar ett ännu sämre resultat på lydnaden än i Järfälla - 196 p. Så deppigt.

Efter lydnaden går vi ut och gör ett bra uppletande - med våra mått mätt - och får 8,5 (pga tugg). Hon plockar alla föremål snabbt som ögat och söker av bra, men pga tugget (som jag själv tycker har blivit bättre) åker vi ner.

Vi slutar alltså på 537 p - bedrövligt, och om inte om hade varit och vi hade haft ett hyfsat betyg på hoppet, hade vi legat åtminstone på certpoäng. Men icke. 

Vi slutade på en 2:a placering, efter fint resultat och cert till Vallarens Vem - SM-vinnaren 2013 - på 567 p (tror jag det  var) och som 3:a kom Kurants Papaya (också SM-deltagare förra året). Det var ju trevligt som tusan, såklart att vara i gott sällskap, men nöjd är jag inte. 

Hu så besviken jag var - åka nästan 70 mil för ett godkänt resultat. 

Vad vi tar med oss hem är ändå såklart 10:an på rapporten och ett trevligt uppletande (även trots betyget).

Tävlingsledningen kom faktiskt och frågade var hon kom ifrån, de tyckte att hon var en trevlig hund i bra storlek och med mycket attityd. Det värmde ju mattehjärtat såklart i allt elände   .

Självklart är hon fortfarande min allra Bästa Blixtra, kruxet är bara att vi måste klura ut vad vi ska göra för att komma ur den här onda cirkeln. För idag tror jag inte att hon bangade på lydnaden för att hon var trött - hon hade hur mycket ork som helst till bus och kamp kvar när tävlingen var slut...

Och hur är det man säger - en gång är ingen gång, men två gånger...  

Så, vi deppar en stund igen, och sen får vi se över vår lydnadsträning. Så här kan vi inte hålla på!

Måste bara tillägga att Bästa Sofia och Isa tävlade samma dag appellklass spår i Skutskär med den äran, och vann på 295 p och såklart blev de också uppflyttade. Vilken tur att någon i familjen håller fanan i topp!