... har vi hört den förut?  Idag när jag kom hem från jobbet var det verkligen så, försökte fånga det på bild, men det var inte helt enkelt med en mobiltelefon-kamera (som var vad som fanns till hands:).

Ändå har det varit soligt och varmt fläckvis idag. Johnny och tjejerna har varit på klubben och tränat hundar. Medan jag har jobbat:( Första gången Bella-Bus var med på agilitygplanen - och vad var problemet? Absolut ingenting! Inga tunnlar och inga höjder var problem - rakt igenom bara, utan att blinka. Vilken hund!

Fia älskar ju agilityplanen, och har säkert en mycket god inverkan på det lilla Lakritstrollet bara genom att finnas med.

Ässi fick också träna lite med husse. Såklart!

Dessutom hade Johnny och Clara lagt tre små spår åt Pudelungen igår, av vilka två åtminstone hade gått riktigt bra, nästan över förväntan. Så kul, tänk att det finns så mycket jobbarlusta i en liten Pudelunge...

Äntligen!

Men helt okomplicerat blir det inte iaf... såklart. Även om hon har löpt klart till SM i slutet på augusti, så är risken för efterdyningar stor... Men det är smällar man får ta. Eller den dagen, den sorgen:) Såklart man hade önskat att just en sån tävling som SM skulle ligga så långt som möjligt MELLAN två löp, men man kan inte få allt...

Positivt är att vi slipper fundera över om vi ska ge henne p-piller eller p-spruta - det hade varit kluvet! Kruxigt är att hon kommer att få genomföra sin korning (mentaldelen) UNDER pågående löp. (För visst har jag väl berättat att vi lyckats komma med på en korning den 24/7?) Vilket kanske ändå är bättre än att genomföra det direkt EFTER löpet - jag vet inte? Vi har den uppfattningen att Ässi är sitt vanliga jag under löpet, men är något sårbarare de närmaste veckorna efter löpet. Vi får se, nu är det inte mycket att göra åt det, vi tutar och kör och så blir det som det blir.

Och håller tummarna för att alles går bra, såklart.

... har vi klarat oss ifrån. Peppar peppar. På relativt närliggande orter har de otroliga problem med aggressiva stickmyggor, kan knappast hämta posten eller klippa gräsmattan förrän de är attackerade av moln av stickmyggor. Sicket elände de kan ställa till, fast de är så små. Ettriga och elaka, sägs det. Och lämnar ohyggliga bitmärken efter sig.

Men här ute hos oss på landet har vi en och annan traditionell mygga, men inte värre än att vi kan sitta ute till midnatt en lördagkväll utan att bli speciellt uppätna. Och biter de, ja då är det ett vanligt litet myggnafs bara.

Men, som sagt, peppar peppar:)