... har mellan rapport- och lydnadspassen påbörjat en ny karriär.

Nåja, karriär och karriär... jag vet inte, men Sofia vill bestämt hävda det. Att hon är en oslipad diamant, eller en otänd stjärna...

Sofia har tagit med Blixten ut på nya äventyr på agility banorna. Än så länge utan några häpnadsväckande resultat, men det har sina förklaringar, berättar Sofia för mig. Blixten är fortfarande väldigt otränad på handling, men det kommer, försäkrar hon mig. Och så är hon ju en tänkande vovve, min malla - på gott och ont - för får hon inte direktiv SNABBT så tar hon lika SNABBT egna beslut om vägar och hinder. Snabbt som ögat dessutom.

Men Sofia är nöjd och ser en grym potential - och jag säger ja och ok, så länge hon inte drar på sig mera  ljud.

Det är ett krav.

Och Blixten själv, jo hon älskar det säger hon. Eller åtminstone säger Sofia det...

Här i Älvkarleby idag, i väntan på sina hopp-lopp. Som hon - enligt Sofia - gjorde med den äran.

Och jag, ja jag hoppas Blixten har kul och att Sofia vet vad hon pratar om.

Den som lever får se...   

... var det dags för igen. För vilken gång i ordningen vet jag nästan inte, börjar tappa räkningen.

Ett otroligt år med massor av födelsedagsfirande i olika konstellationer - är det så här skulle jag kunna fylla 50 varenda år...  .

I fredags var det dags igen, vi är ett gäng på 6 tjejer som ses regelbundet (två gånger per år vanligtvis) och som gått tillsammans från första dagen i klass 1, 1970.

FYRTIOTRE ÅR SEDAN!

Förstår ni hur länge vi har känt varann? Och hur kul vi har när vi ses?

Nu hade vi bestämt oss för - eftersom alla fyller jämnt i år - att vi skulle gå ut i fredags och äta och bara fira oss, liksom. Och det gjorde vi. Sågs på Katalin vid 17 för vin, bubbel och mat. Och en jättetrevlig helkväll.

Vädergudarna var med oss och vi satt UTE hela kvällen, en underbar kväll på alla sätt.

Så - tack tjejer för en trevlig helkväll, vi ses snart igen, för nya firerier   !

... börjar komma.

Även om vi haft en fantastisk sommar och även en helt fantastisk septembermånad, så börjar det kännas nu, att något annat är på gång.
Dimmiga disiga morgnar, ibland singelgrader, ibland varmare. På hundpromenden mellan 6 och 7.

Varvat med underbara, soliga dagar med hög luft och singlande guldlöv.

Galet vackert - och vemodigt.

Här en bild från morgonens cykelpromenad (6 km) med småtjejerna (säger jag, de är ju snart ettochetthalvt båda två...) innan frulle och jobb. Härligt, man kan fanimej inte bli annat än lycklig.

Har jag sagt att jag älskar den här årstiden?

... har vi gjort den här veckan.

Johnny och jag var ut med Yksi och Blixten i början på veckan, korta sträckor, för att testa Yksan, som är lite si och så när det gäller rapporten. Men hu vad det gick undan. På tre skick fick hon gå efter Blixten och jädrar vad det gick. På det tredje skicket - med förlängning - bedömde jag att hon hade så himla mycket motivation att hon skulle kunna gå första. Och det gjorde hon, med den äran. Jätteroligt att se henne springa så, och att hon tyckte det var roligt. Lite överraskande också, faktiskt. På ett positivt sätt.

Vi började med frispår från A till B, och när hundarna gått till B förlängde jag A till A-. Under tiden de sprang till mig gick Johnny till C, och jag stannade kvar på A-. Sen skickade han dem till mig igen. Och som sagt, jisses vad det gick undan. Riktigt roligt.

Sen var Sofia och jag ut i onsdags kväll, med Isa och med Blixten (som fick träna på stationsarbete, för hon fick ligga på A med mig ända tills alla hundar gått till D, då fick hon springa dit och sen tillbaka till A till mig när de andra sedan gick ner med hundarna). Med var också Lisa, Lena och Kvittra (som i helgen tävlde lkl rapport och klarade uppflyttning till högre - bra jobbat & stort grattis!) och Ukraina med Marita och Magdalena. Alla hundarna gick med den äran - även här korta sträckor då båda bc:arna är unga och hyfsat orutinerade - så alla fick möjlighet att lyckas fint. Och även Blixten skötte sig förhållandevis - förhållandevis - bra.

Jätteroligt även här, för alla var glada och nöjda.

(Kanske bör nämna att på vägen till bebisrapporten stannade vi så Blixten fick köra ett uppletande på 3 föremål gånger 2, så hon inte skulle tycka det var alltför tråkigt att ligga och träna stationsarbete. Och hu så roligt hon tycker det är. Och - peppar, peppar - både ljud och tugg har blivit bättre... men än törs vi inte ropa hej...)

Har anmält Blixten till ett antal rapporttävlingar, men går samtidigt i väntan på att hon (och även Yksan) ska börja löpa närsomhelst, så vi får se var vi kommer med och när hon kan. Funderar också på att kanske klämma in ett elitspår - om man nu kommer med - innan vintern. Om det funkar.

Så - lite hundträning har det blivit mellan jobbpassen även denna vecka, som tur är   .

Tycker jag och hundarna...