... har vi också hinnit åka ett par gånger under senhösten.

Attans, vad bra det är. Har dock kommit på att det nog inte är Bästa Blixtra som behöver dresseras, utan jag.

Om JAG gör rätt, gör såklart också BLIXTRA rätt.

Så - hur svårt kan det vara.

Jäkligt svårt, jag lovar. Vissa beteenden sitter i ryggraden (på mig) och är inte helt enkla att jobba bort.

Även om jag börjat på det, såklart. Men ibland ramlar man tillbaka och berömmer i tid och otid, och då är partyt igång igen, tror Bästa B.

Så - fokus är vårt ledord en stund framöver. 

Vi jobbar på det, Bästa B och jag. 

Mest jag.

... har jag också hunnit med, en sväng i söndags.

Tog en kompisdag med Bästa E och åkte in till Uppsala. 

Gott fika innan affärerna öppnade, strosade och tittade på grejer, handlade en del också, faktiskt (länge sedan sist...   ), och åt en snabb-sen-lunch på Max innan vi åkte hemåt.

Jättetrevligt, i alla enkelhet, lite prat, lite mat och lite fika. Och en del shopping förstås.

En härlig dag, helt enikelt.

.... säljer sex lägenheter i Örbyhus, vilka jag fått förmånen att förmedla.

Bakgrunden till detta är att jag sålde fastigheten till nuvarande ägare i början av året, och får nu alltså förmedla försäljningen av bostadsrätterna också.

Kalas, tycker jag.

I tisdags hade vi kallat hugade spekulanter till ett infomöte, där vi bjöd på tårta och information både om lägenheterna och vad som gäller när man bor i bostadsrätt.

Så här fin tårta med bild på huset hade ICA Maxi hjälpt oss med.

Och imorgon fredag är det säljstart.

Ska bli spännande! Hoppas intresset är så stort så alla lägenheterna går åt bums!

... har alltid en massa järn i elden.

Oavsett vad det gäller.

Här är det träning för vittringsapportering med Sofia som är på tapeten:

Då bjuds beteenden både tokigt och slugt, allt för att få en klick och en frolic. Galet taggad. Ubergalet.

Men roligt har hon.

Ett nytt täcke köpte jag på annons till henne också, ett riktigt Hurtta-täcke, vintertäcke. Det tyckte hon var så fint (kanske lite för varmt just nu bara):

Yksi fick också prova (skulle kolla vem det satt bäst på) och hon är ju en riktig liten flickmalle, så hon ville ju nästan inte ta av sig den fina kappan med pälskrage... 

På promenad med Blixten  händer alltid en massa skojiga grejer....

Rycka upp ett träd med rötterna är inga problem om det inte finns någon lämplig pinne. 

Den som säger att storleken inte har betydelse har då aldrig haft malle, är min tvärsäkra åsikt. 

För här gäller bara, the bigger, the better   .

Sen blev hon sjuk min lilla pärla. Och då blir matten ifrån sig av oro.

Började med att hon inte kunde "sköta magen" förra torsdagen. Försökte och försökte. Men var glad och pigg ändå. När Johnny sen var ute med mallisarna i  mörkret och de sprang som vildar, hörde han hur någon av dem gnällde till. När han sen kom in på kvällen var Blixtran väldigt deppad. Jag var rädd för magomvridning. Samtidigt såg jag att hon inte stödde fullt ut på ett framben när hon hoppade ner från soffan. 

Dessutom syns det lång väg när Blixtra mår dåligt, eftersom hon har rätt hög aktivitetsnivå annars så blir det en enorm skillnad, när hon bara vill gå undan och lägga sig och göra sig osynlig.

Hu så orolig jag var. Gick med henne ute varje sekund för att se att magen kom igång, började med svält ett dygn, sedan några msk mjukfoder några ggr per dag, och till slut kom det. Ohejdad lycka, kan jag säga.

Och hur det var så var hon snart pigg och kry igen, och nu äter hon och bajsar (mohahaha) som vanligt igen.

Tänk så orolig man kan bli när ens hund blir sjuk. Ohyggligt.

Och Yksi, hon låg med sin boll i soffan och finklulerade och undrade vad som var problemet...

... gjorde vi den kvällen, trots att vi inte visste (och fortfarande inte vet) om ryktet stämmer.

Men - va<d gör väl det då? Det enda som  hänt är att vi varit glada och lyckliga i onödan, så att säga.

Och Blkixten, ja hon begrep väl inte så mycket mer än att hon fick lite extra godis. Och det är ju alltid ok...