... åkte vi så idag, för att tävla Bästa Blixtra i elitklass rapport och tillika DM. 

Varmt!   

Började på rapporten, 4 elithundar och en lägrehund var anmälda, och alla kom till start. 

Lägrehunden bröt på första sträckan, men sen gick alla elithundarna jättefint. Fantastiskt bra jobbat, fina framföringar, tysta hundar (nåja, sånär som på Blixten då...) - mycket imponerande. Fin sträcka också!

Efter rapporten såg tiderna ut så här (där Blixtra är hund nr 4):

Hon gjorde en baddarns sista sträcka, men å andra sidan hade hon tagit ut sig också. Hässjade  som bara den.

Det var kyltäcke på, värmen var tryckande, nästan som åskluft.

Innan lydnaden kom iaf en regnskur, som lättade upp för en liten stund.

Vi hade alltså startnr 4 och fick vänta till sist på vår tur. In på lydnaden, nervös - alla andra hade såklart gjort toppenlydnader -  men fixade fria följet hyfsat, inkallningen likaså. På framåtsändandet får jag hjärnsläpp och när tävlingsledaren säger Kommendera för att jag ska kalla in Bästa B, ropar jag - istället för Blixtra hit! - Kalla in1. Vilket gör att hon stannar, vänder sig om och tittar på mig som om jag inte är riktig. Börjar skratta och får säga åt henne att komma in två gånger innan hon förstår att jag inte skojar. Sen var fokuset brutet. Trodde jag hade nollat framåtsändandet, men hade faktiskt betyg 7-7 trots röran. Krypet var katastrof (6,5 för dagen) och skallet likaså (5-6,5), men jag skyller det på att hon var trött efter rapporten. Fullt på platsliggningen iaf. Så totalen för denna halvtaskiga lydnad blev 234,5 och sen var det då dags för uppletandet.

Gick ut i rutan och jobbade knappt, förklaringen kom efter ca 1 min då hon kliver utanför rutan och sätter sig och gör sina behov. Så jäkla surt. Hade rastat henne ordentligt efter lydnaden men förmodligen hade både gottat på rapporten, värmen och springet gjort henne lite rumlig i magen. Trodde självklart jag 0:at uppletandet, jättedeppigt. Men efter rastningen satt hon fart och plockade in 4 föremål innan tiden var ute, vilket ändå resulterade i betygen 7,5-8,5 (!).

Vid det här laget var jag rejält deppig, då vi tappat jättemycket mark på skitsaker som jag ställt till.

Men  när det sen blev dags för prisutdelning visade det sig att VI VANN elitklassten på 565,25 p, fick CERT och blev alltså också DM-vinnare i år före Dennis och Anneli med Jalmar. Så överraskande, och så himla roligt. 

Jag är så himla glad för den här hunden, som bara ställer  upp efter bästa förmåga. 

Bästa, bästa Blixtra   . Trots att jag strular och säger felkommandon och andra skitsaker, gör hon ändå hyfsat ifrån sig. Och när jag vet att hon egentligen kan så mycket bättre.

Prisbordet dignade:

Det var hundmatsprover, ryggsäck, hundpappersbok, pipleksak, ny instiftat vandringspris, rosett och Cert då såklart. Och så ett 3-pack tjurmuskel som Blixten var  upp och hämtade SJÄLV och försåg sig med. Men jag såg mellan fingrarna med tjuveriet den här gången... hon hade ju verkligen förtjänat dem själv. Men  hon fick vackert dela med sig till resten av flocken - under protester   .

Sen blev det en timmespromenad med sambo, hundar och stavar och massor av reflektioner från tävlingen.

Nu ligger vi lågt med tävlandet till fram i början av augusti, vi lär väl köra en rapporttävling efter sommaren så vi vet att vi fortfarande är med på banan, tänker jag. Annars blir det träning i olika former, och förhoppningsvis en eller annan elitspårtävling medan vi väntar på SM i augusti (  tjohooooo!).

En annan liten reflektion är att vi nu tagit två cert på lika många tävlingar med en veckas mellanrum. Sånt här får ju gärna bli en vana...  om det är möjligt...

... åkte vi i lördags morse, Sofia, Johnny & jag. För att tävla småtjejerna Yksi och Isa i lkl rapport.

I Skutskär brukar man börja med lydnaden, vilket man också gjorde i lördags.

Platsliggnigen gick jättefint, budföringen likaså. Båda hundarna med respektive matte och husse gjorde jättefina lydnadsuppvisningar, Yksi på dryga 260 p och Isa på dryga 240. Såg jättefina ut, båda två.

Så bar det av ut i skogen. Av 9 elithundar var det bara 7 kvar när vi kom på morgonen och efter lydnaden reducerades antalet ytterligare. Av 3 lkl hundar var det bara våra två som kom till start. 

Jill hängde med som mottagare till Sofia och Isa, och jag åt Johnny. Sofia och jag gick ut med hundarna, och de var kvar på A.

Husselängtan på B:

När vi kom till B gick elithundarna tillbaka till A först, sen hade Isa dragit spiken av lkl hundarna. Hon gick iväg fint och laddat, men när jag precis skickat Yksi, kommer hon tillbaka, så det blir ett möte mellan hundarna ca 100 m från start. Vilket Yksi inte klarade av att hantera, så hon följer  med Isa tillbaka in på B.

Och så var då den tävlingen slut.

#helvetesjävlaskitpiss

Så, istället fick Sofia och jag och hundarna en  härlig skogspromenad i det vackra vädret, från B vidare till C och därifrån sedan vidare till D. Då var Yksi så här trött:

Men det var bara att rycka upp sig i värmen och promenera de dryga två km tillbaka till A, där hussen väntade. 

Sen blev det raka vägen hem, surt som tusan, med så fina poäng på lydnad och budföring.
Men men, shit happens, bara att ta nya tag. 

Men nog svider det lite ändå...  

... var det i fredags.

Sverige är ett demokratiskt land med fred, frihet och respekt för mänskliga rättigheter, oavsett religion eller ursprung. Sveriges nationaldag är dagen då vi hyllar Sverige som en fri nation med fritt statsskick. 

Här ute på landet var vi lediga och njöt av det. Laddde inför helgens hundtävlingar med städ, tvätt, blomlantering, övningskörning, gräsklippning och andra världsliga saker som också ska tas om hand. När någon hinner (eller har lust).

Lite slappa och njuta av solen och hundbus hann vi också med såklart    .

Underbart, ibland tror jag tillochmed att jag njuter mera (om man nu kan mäta njutning på något sätt) mer än andra människor eftersom jag så sällan är ledig utan att vara uppbokad på jobb eller hundtävlingar. Men att bara gå hemma och loda en hel dag och bara göra det som faller en in, typ, är himmelskt och gudomlgt för själ och hjärta.