... alla våra hundar mot kennelhosta - ett extra vaccin utöver det vanliga, årliga - har vi gjort idag.

När vi kom hem från Ljustjärn hörde jag Yksi hosta till en gång - och fick rysningar.

Den här spökhostan som avslutas med en liten kräkkrumelur.

Ett dygn efter vaknade jag på natten av att Blixtra lät likadant. 

Ingen hostepedemi alls, jag har hört dem någon gång per dygn, och de andra hundarna har inte alls låtit. Jag har t o m funderat på om det kan vara en vanlig förkylning, men vågar självklart inte chansa.

(De andra vovvarna i Ljustjärn sägs inte ha visat några symtom som tur är...)

Ringde direkt till husveterinären och fick komma in omgående och kompletteringsvaccinera (med en spruta som ges direkt i näsan - hur knasigt som helst! Var tvungen att fråga om de missuppfattat och vaccinerat mot noskvalster, men så var det ju inte...   )

Så, nu ska vi vara - om inte fullgott skyddade, så åtminstone så skyddad man kan vara från detta epedemielände.

Och lite fattigare, naturligtvis. För även om vi fick rabatt så kostar det ju en del att vaccinera FEM hundar...

... en alldeles egen, har jag nu äntligen fått.

Eller fått och fått...   

Så - nu ska letas recept, och jag börjar direkt i morgon bitti att köra en pulled pork, så får vi se vad det blir för resusltat.

 Längtar redan... 

... i Gävle, är snart Sofias nya adress. 

Både roligt och inte. Kommer såklart att sakna henne som tusan, samtidigt som jag vet vilken känsla det var att flytta hemifrån och få rå sig själv. 

Underbart   .

Idag åkte vi upp, Sofia, Clara och jag (Clara fick ett ypperligt tillfälle att övningsköra till, från och i Gävle) för att hämta färg, spackel mm och börja förbereda lägenheten för målning.

Så - vi maskade, spacklade och slipade. Täckte golv och fixade så att allt ska vara klart för målning av så gott som hela lägenheten nästa gång.

Sofia slipar...

... och Clara likaså...

Läget är rätt bra, 4:e våningen med hiss. Lätt som en plätt att sova med öppet fönster om man vill...

Målning och städning återstår, sen räknar hon med att flytta i början av augusti, vår lilla pilutta som helt plötsligt blivit stor   ...

Hur gick det till, och hur kunde det gå så fort?

... hade jag på en visning igårkväll.

Huvaligen.

Visade en hästgård lååååångt ute på landet, och när jag ska visa en av byggnaderna för spekulanterna och vi har kommit in, väller en volm av jordgetingar fram under trappen - till den enda ingång som fanns...

Om jag inte blev panikslagen, så var det nära.

Förklarade för spekulanterna hur läget är med mig kontra jordgetingarna - blodtrycksfall, adrenalinspruta, ambulanshelikopter. You name it. 

Som tur var agerade de lugnt och rådigt. De slängde ett stort täcke över trappen, sen sprang jag för allt vad tygen höll (i pumps och nylonstrumpor...) för att komma undan. Och som genom ett under klarade jag mig från bett. 

Trodde nog själv att min sista stund var kommen, i ärlighetens namn.

Fortsatte visningen och tittade klart, innan vi packade ihop och åkte hem. 

Då kom reaktionen   .

Tog med mig Bästa Blixtra och åkte ner till kontoret för att avrunda dagen, och passade på att avnjuta - för det var verkligen det jag gjorde, avnjöt! - en promenad på asfalt i möblerade kvarter.

Jätteskönt att få promenera lite i hyfsat säkra marker, fy 17 vad denna getingallergi begränsar mig. 

Kan känna mig så jäkla maktlös och förbannad för det.

Tyvärr hjälper ju inte det mycket...  .

Blixten slappar lite och håller ställningarna medan jag avrundar dagens jobb...