... med Pirran går verkligen upp och ner vill jag säga. Ömsom vin, ömsom vatten. Många bottennapp.
Hon är på många sätt väldigt väldigt enkel och på andra sätt förstår jag mig inte på henne alls.
Men jag antar att jag har mycket att lära, av denna hund som jag tycker så otroligt mycket om.

Efter en katastrofal - för vår del - sökträning förra helgen, där jag grät nästan hela vägen hem, var vi igår ut och tränade spår och upplet, vilket hon gjorde - med våra mått mätt - med bravur. Och då var jag lika glad, som jag var ledsen förra helgen.

Pirran hade varit halt veckan innan sökträningen på ett bakben och på måndagen efter när hussen skulle klippa klor hittade han ett långt och djupt jack i hennes tass som precis börjat läka. Jag hoppas innerligt att det jacket hade med den urusla sökträningen att göra...

Med Bästa Blixtra rehabar vi ff till stor del. Nu har hon fått börja släppa lite på koppelpromenaderna och är lös en del, men vi är himla noga med att hon både börjar och avslutar i koppel. Peppar, peppar så ser hon fräsch ut så här långt. Och sjövild är bara förnamnet. Igår fick hon hämta tre grejer i en uppletanderuta och jag trodde hon skulle slå knut på sig själv. I spåret efteråt hade hon så bråttom så hon gick över första pinnen.
Suck.
Då hade båda mallarna dagen före varit i Valbo och simmat rejäla pass, varav 2 i var i streamern. Så de var rejält trötta på lördag kväll. Blixtra simmade 4 x 4 min och de två mittersta passen med streamer. Som ett rapportpass i tid, ungefär.
Ändå har simningen den effekten på hundarna att - trots att de blir trötta rent fysiskt - blir de helt sjövilda efteråt.
Så Blixtra får man begränsa ordentligt så hon inte förtar sig. Vill ju så gärna att hon håller för några rapportsäsonger till!