Så här trist är det att ha fång. När andra får gå på grönbete får man stå för sig själv i en dammig fålla och knapra på lite torrt hö. Världen är bra orättvis...

I fredags hade agilitygänget på klubben uppvisning på Nygårdsdagen och Fia var med och visade vad hon kunde. Så här trött blir man då, när allt är klart och man kan slappna av från plikterna;-)

... och så här trött är man efter nästan en vecka med klassen i London.

Clara har sovit större delen av tiden sen hon kom hem;-), men nu börjar hon kvickna till för nu börjar det slå gnistor om syskonkärleken igen;-)

Måste också berätta att Edwin är tillbaka i Rocknö - efter många om och men...

Vi hämtade honom i Öregrund i lördags den 31/5 och då var den vita prinsen inte riktigt säker på om han verkligen ville åka hem... Vilket visade sig genom att han bråkade en del vid lastningen, så det tog väl typ 45 minuter innan han stod i den igenbommade transporten. Tur att Madde & Cattis har varit med förut och vet hur han ska tas!

Men hem kom vi - han står som ett lamm bara han väl är på och luckan uppe - och urlastningen gick bra.

Mötet med Hurris förlöpte utan några som helst råkurr - de fann varann på en enda gång, jätteroligt att se. Så nu har Eddie fått en ny bästis. Kort på killarna kommer snart!

Som om det inte räckte med sjuka hästar så springer Ässi av sig en klo.

I söndags var vi ut och körde en motivationsrapport - som faktiskt gick bra. Hon gick 3:e sträckan utan problem - Johnny kunde se en liten motivationssänkning, men det var marginellt - och sen sprang jag och visade mig på 5:e sträckan och hon sprang som ett skållat troll. Vi var jättenöjda och Storlur var jätteglad. Tankarna på att tävla DM i ekl rph återkom så smått...

Sen var vi ute ikväll och körde lite motivationsskick modell kortare, där vi visade oss i varje skick - och hon sprang som ett skållat troll. När det var klart tog vi med oss jyckarna och gick en sväng uppåt skogen, och när vi kom hem upptäckte Johnny att hon slitit av sig en framklo. Det är ju så man kan smälla av! Och hon hade inte visat nåt - snacka om smärtgräns...

Dan efter däremot, var hon riktigt halt, så det blev Magnecyl och iväg till veterinären som tittade och mixtrade och skrev ut penicillin och ett intyg om konvalescens beräknad till 1-2 månader...

Så nu blir det vila för hela slanten över sommaren... tills klon är utvuxen igen. Än så länge är det ingen fara - ja om man inte räknar med tratten som hon måste ha emellanåt då, för den får Storlur RIKTIGT deprimerad - för hon har fortfarande ont och linkar och tycker att det är rätt okej att bara gå och softa lite på tomten... skruttan...

Vi medicinerar och hon får stå på i en tråkig liten fålla i den hårt nergnagda vinterhagen och plocka med lite torrt hö... och så får hon stå inne i svalkan emellanåt. Nu börjar hon ändå bli lite bättre i fossingarna, men vi avvaktar några dagar till med att ta på skorna. Stackars liten. Och i hagen bredvid går Hurris och mumsar av det grönaste gräset så mycket han bara orkar... Världen är bra orättvis...