My gosh - jag har precis upptäckt att vi har en riktig julklapps-bitch i huset. Jag & tjejerna har slagit in lite julklappar och ställt undan på kontoret, i stora påsar som rymmer många klappar. Däribland hundarnas julklappar. Hahaha... det har också Ässi upptäckt (hundnäsor, vet ni:) och vaktar detta med näbbar och klor... Hon uppvisar riktiga bitch-fasoner!

Om Fia försöker sig på att gå in i rummet glider Ässi förbi med samma snabbhet som en reptil och spottar till i förbifarten, så stackars Fia blir stående på tröskeln och undrar vad fasiken som händer? Och att tänka sig slinka in på kontoret om nån sitter vid datan kräver en stor portion mod... Naturligtvis hyfsar vi till Världens Bästa (mellan skrattsalvorna, för fy 17 så bitchig hon kan vara:) så hon skärper till sig lite och ser lite klädsamt skamsen ut - en stund... Sen är det samma sak igen...

Vi är inte så vana med att hon vaktar saker, vår Rödtott. Hon är rätt generös med sina grejer - vilket kan bero på att Fia inte har världens största föremålsintresse... - och här hemma brukar det vara Fia som uppvisar bitchfasoner och vaktar dörren till skafferiet där hundmatssäckarna står, om hon mot förmodan får en chans... Men med julklapparna är det annorlunda...

ALLA JULKLAPPAR ÄR MINA tycks hon tänka, Storluren. Nåja, den som lever får se. På julafton. Det är då det visar sig om man varit snäll under året...

Tänkte skicka en vinterhälsning från Bollnäs till alla er hemma på landet. Jag har det bra här - även om jag såklart kunde önska att jag skulle få lite mera mat:)

På dagarna är jag dagmamma åt en busunge som inte ens är ett år än, och som min nya matte har döpt till Min Pojkvän (vilket namn, va?) och att hålla ordning på honom tar både tid och kraft, kan jag lova. Sen får jag komma ut på promenad lite nu och då också, och det gillar jag väl rätt bra, även om jag gärna vill vara tillbaka till lunchtid. Ja, så man inte missar nåt, tänkte jag. Mat, alltså.

Här i väntan på lunch:)

Ibland får jag åka transport och leka ridskolehäst i ridhuset när nån av killarna ska rida. Det tycker jag är rätt kul. Det händer också att ridläraren har godis i fickan, och eftersom mitt luktsinne är rätt så bra så brukar jag märka det ganska snart...

Häromdan fick jag vara med i luciatåget - och det är nog en ära, tror jag, för det är inte alla som får det. Det tyckte jag var rätt kul. Visst var jag fin?

Med tomteluva och allt...

Jag längtar inte hem så mycket, jo kanske lite efter Edwin då. Ni kan väl hälsa honom från mig och säga att jag kanske dyker upp igen framåt sommaren...

Många vintriga gnägg från Titti i Rengsjö:)