Träffade Per och Gittan vid grustaget på eftermiddan idag för att träna rapport. Idag hade vi bestämt att Johnny skulle stanna på A och jag gå ut, för idag skulle vi satsa på motivationsträning, minsann.

Holy moses. Innan vi ens hunnit tio meter från A-stationen med hundarna hade de (ja, hundarna alltås) sänt onda ögon på varann och höll på att ryka ihop rejält när Gittan och jag gick och pratade. Det slutade med att Gittan och jag låg på mage i varsin snödriva hållandes varsin hund. Med ryggsäck på ryggen. Vilken syn. Och jag var topp tunnor, såklart, så redan där höll motivationen för dagens träning på att ta slut. Men skam den som ger sig.

Upp igen och iväg.

Då kommer nästa prövning. Det var bitvis nästan en halvmeter snö i skogen, och vi pulsade och pulsade - och fy *#&% vad jobbigt det var!

Så inga fullsträckor idag, och om nån trodde nåt annat så berodde det mer på mig än på Gittan :)

Nåväl, skick från B till A gick lysande och i en rasande fart. Vi packade så ihop och vandrade (flåsande) vidare till C. Hundarna kom in i en så rasande fart de kunde - de fick ju också pulsa rejält. Nöjda och glada.

Sen kom Johnny upp på C, visade sig utan att ta kontakt och gjorde sig jätterolig, så båda hundarna blev som halvgalna. Dock inte på varann, denna gång, utan efter Ässi-husse. Så idag innebar C-A sträckan inga som helst tveksamheter. Vi packade ihop igen och fortsatte ytterligare en bit till D. Vi såg hundarna en bra bit på samtliga stationer, och så även här. Såg att Ässi jobbade jättebra med näsan på förlängningen från C och det var kanon. Hon kom nämligen in helt fel på C, då hade hon förmodligen kopplat ifrån hjärnan en stund. Men det löste sig bra, trots att hon inte ansträngde sig för att kolla var vi gått och då hade ändå Waidra gått före... Kan man hoppas att hon lärde sig något av det?

Ja, sen var det bara att packa ihop och börja den långa vandringen tillbaka (nu tog jag i, jag kan säga att under den här träningen blev det INGA fullängdssträckor idag - nån som trodde nåt annat?), och när vi kom tillbaka till B släppte jag först Ässi ner till A och sen Gittan Waidra. Och jisses vad det gick...

Sen var det eftersnack som vanligt och - naturligtvis - lite kaffe (som jag inte hunnit dricka efter allt trampande i skogen :) och så lite hundbus.

En bra träning som vi kommer att ha med oss mentalt till söndag, då årets första rapporttävling för oss går av stapeln i Uppsala. En bra träning för Ässi också, förhoppningsvis, som inte tvekade en sekund på C. Mycket gott!

Trots uppläxningen innan vi ens hunnit ut på sträckan... Men behöver jag säga att ingen av hundarna knappt ens tittade på varann efter den incidenten? Ässi är grym när hon ska ut på rapporten, taggad till tusen och med malletemperament... då kan allt hända. Gäller att hålla koll rejält, har vi sett. Byracka! (Men älskad, såklart :)

Ässi var trött som vanligt på kvällskvisten, rapporten tar rejält på henne:

Och Fia sympatislappade:

Och jag har lovat mig själv att det kommer att dröja igen innan jag går ut på rapporten... Om det händer igen ska det vara varmt, snöfritt och helst plant som en gräddfil :)