Vilka *%&# djur! Och nu har vi dem nästan inpå husknuten... Ingen höjdare.

När vi flyttade ut på landet för drygt ettochetthalvt år sen fanns inte ett spår av vildsvin, och nu är det grisbök överallt. Och inte långt hemifrån. Plus att de jagas kring knuten. Ibland ser vi spår stora som mansfötter i snön, och man vill nog inte helst veta vad som vilar på de klövarna...

Jag har själv sluppit stå öga mot öga med en gris - tackochlov - men efter att ha läst den här artikeln i lokaltidningen känner man sig inte så kaxig. Detta hände inte speciellt långt hemifrån oss.

Ässihusse hamnade för några år sen mitt i en vildsvinsflock (kolsvart blåsig höstkväll i skogen) med vår dobermannkille, och det var inte nådigt kan jag säga. Och hunden hade inte ett dugg att sätta emot - det var för honom bara att lägga benen på ryggen och springa hem efter att ha blivit omkullsprungen av en ilsken sugga ett par gånger...

Huvaligen. Och såvitt jag vet tillför de väl inte världen nånting?

Måste bara nämna att det är idag, om nu någon mot förmodan missat det.

Den internationella kvinnodagen uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.

Bedrövligt egentligen, att en sån här dag ska behöva finnas, men bra ändå, när det ändå ser ut som det gör i vår värld.

Tycker Pippi Långstrump passar bra en sån här dag! En förebild för alla tjejer och kvinnor över världen!

Heja Pippi och alla Pippi-tjejer och kvinnor där ute!

Himla ojande över att Ässi tagit cert. Pytt... kan väl jag också göra - om jag bara fick chansen. Men att jag varit hemma och vaktat huset och barnen, det är det minsann ingen som säger nåt om. Inte får jag en massa gott godis för det?

Min mamma lärde mig iaf att jag är bra som jag är, och inte för vad jag presterar...

Avundsjuk? Jag? Nej, varför tror ni det?

Ja - det är sant! Johnny och Ässi har tagit sitt första cert i dag i rapport!

Så roligt!

Elitrapport på Uppsala BK, upp halv 6 (på en söndag -  då funderar man ibland vad man håller på med?) och iväg. 2 hkl ekipage och 4 elitekipage, varav 3 från vår hemmaklubb:)

Vi fick startnr 4 (sist bland elithundarna):

Laddar på A:

Ässi och Johnny går ut till B, och hon går B till A jättefint, dock ingen bästa tid. Från B till C - superladdad - går iväg som en raket. Jättefin framföring, kontakt och helt tyst. Efter en stund kommer två av elithundarna tillbaka (och innan man ser vilka hundar det är stannar hjärtat nästan i halsgropen:), men den här gången var det två schäfrar (startnr 1 och 3). Dessa båda hundar var ute på sträckan när Ässi gick och hon hade längst tid in på den här sträckan, så frågan är om hon haft kontakt med dem. Om så är det helt otroligt att hon går upp till C, men här kan vi ju bara gissa för man har ju ingen aning om vad som händer på sträckan... Från C till A går ena högrehunden i strejk och vägrar gå ut från C. Men den andra högrehunden kommer, och så mallebrudarna Lia och Ässi i bra fart. 

Raskt har nu antalet hundar reducerats till hälften. Högrehunden var klar, och så var det mallletjejerna på sista sträckan. Då vill inte Lia gå ut! Och då trodde jag det skulle vara kört med Ässi, men när jag sen skickar henne så sticker hon utan någon som helst tvekan. Jag kan säga att jag nog inte andades på de dryga 4 minuter det tog för henne att komma upp till D och jag fick besked om att hon var inne:) Men då jublade jag!

Husses bästa:

Tillbaka till klubben med trött malle, och ladda om för uppletande.

Fick 3 föremål och visst var hon var märkbart tagen av rapporten. Sen platsliggning och lydnad. Fullt på platsen och på lydnaden gick vissa moment bättre och andra mindre bra (nollade krypet, t ex, 40 p borta :((. Hon var trött efter rapporten men gjorde absolut sitt bästa. Och var sååå duktig! Vilken hund vi har!

Bara lyckan över att hon gick alla sträckorna på rapporten hade varit nog!
Och så kommer vi hem med ett cert! Vilken lycka!

Bäst i världen!