... lyssnar jag på igen och igen och igen. Upptäcker nya strofer i hennes sånger hela tiden. En underbar skiva som jag rekommenderar till alla:

Din sol har landat i mitt knä och gått sönder
och våra rader trillar ur och ligger kvar
det finns en fara i att aldrig hitta vägen
det finns nåt vackert
med att vandra den ändå

Ur "Hur ska det gå?"

Lyssna och njuuuuuut...

Den här helgen har vikts till socialträning och lite spår för Blixtra.

Socialträningen fortgår hela tiden, och behövs verkligen hela tiden. Hon felreagerar hela tiden - tillochfrån - när det gäller människor.  Det finns mycket spöken i det lilla mallehuvudet, och det gör mig bekymrad. Tycker att hon är så mycket bättre ibland - men så ramlar hon tillbaks på ruta 1 igen.

Igår var vi på Halloweenparty hos goda vänner, massor av ungar, vuxna och en hund (som hon inte träffat tidigare). Å jisses vad jobbigt det var för henne. En stund. Sen släpper allt, och då röjer hon glatt och hämningslöst. Tills någon intar en konstig position. Då är det skäll och ragg igen. Och det känns inte alltid så roligt att ha med sig en hund som beter sig så, kan jag lova. Men med får hon  hänga. I vått och torrt. Förr eller senare borde det väl ge med sig.

Frågan är bara - godis, eller ignorera?

Behållningen är hennes nyfikenhet, som på rätt sätt kommer att ta henne långt.

Idag la vi först ett motivationsspår, men då hon har börjat ljuda så himla mycket, beslutade vi oss för att prova ett spår med bara en liten godispyramid i slutet. Och med vertikalt påsläpp. Å jisses vad den lilla loppan spårade. Och spårade. Jättefint - och på olika underlag. Tills  hon hittade den lilla godispyramiden och det blev stora jiiiipppiiiekalaset.

Så nu sover hon sött på lurarna, medan matte funderar vidare över vad som kan göras åt hennes sociala spöken...

Och det är ju tur, att hon är så himla go och att jag tycker om henne så himla mycket som jag gör... lilla loppan:)

Rapporttävling på Tierps BK igår, 6 november, och Johnny och Ässi var anmälda. Den här gången med pappa Jörgen som mottagare, då jag fortfarande inte vill tävla efter incidenten i Timrå förra hösten, som tog mig riktigt hårt. 

Och det här var också Ässis första rapporttävling sedan nämnda tävling i Timrå.

Vilken hund vi har! (Ja, jag säger vi för jag känner mig ändå medskyldig till att vi har en sån toppen-rapporthund;)

De drar spiken och får gå som första hund på uppletandet. Inte en vindpust, dessutom en kommunikationsmiss mellan husse och hund, vilket resulterar i två föremål och betyg 5. Hon går sedan - enligt Johnny - ut och gör en lite halvseg lydnad (252,5 p). Hon är ju fortfarande inte i full form, varken träningsmässigt eller konditionsmässigt. Därefter går hon ut på rapportbanan och ger järnet. På tredje sträckan springer hon - efter att ha strulat vid sändandet, 45 m ut stannar hon och tittar på husse och det krävs ett nytt marschkommande, vilket uppenbarligen gav henne eld i baken - ikapp hunden före och går om densamma (mycket fint, dessutom, fick jag rapport om hem via SMS från publikum:).  Så hon kommer in på A med hunden före i släptåg!! Yiiippppiiiieee! Efter genomförd rapportföring, hade hon 1,45 till tvåan. Och med tanke på vilken form hon är i nu, är det en prestation utan dess like.

Detta resulterade i vinst med 557,75 p och CERT! (Hennes sjätte cert totalt, varav 3 i spår och nu också 3 i rapport.)

Så - JÄTTEGRATTIS!!

(Och lite lessen är jag allt, att det inte var jag som stod på A. Men å andra sidan gjorde Jörgen ett jättebra jobb med våran pärla!)

... har vi varit på ikväll. Spännande!

Går i första hand för att socialträna henne, då hon behöver komma ut och se sig om i världen. Gå hemma på stallbacken på landet blir ingen lycklig av...

Jag trodde hon skulle skälla och bråka på allt och alla, men hon tystnade snabbt. Mycket spännande att titta på, både människor och hundar. Och så var ju brorsan Dunder där, till Blixtras stora förtjusning   . Hennes kväll var räddad, med andra ord...

Vi fick träna kontakt, inkallning och uppmärksamhet. Jätteroligt, tyckte både Blixtra och jag, trots att regnet mer eller mindre hällde ner.

Hade inga problem med att slappna av och somna i mitt knä under fikat. Inte nån hund, förresten. Alla var jätteduktiga!

Ser redan fram emot nästa tisdag!

... av Katarina Wennstam har jag nu sträckläst. Lika bra, om inte bättre, än hennes tidigare böcker (Smuts och Dödergök, samt alla hennes journalistiska alster). Rekommenderas! Samhällskritik skriven under skönlitterär täckmantel. Mycket bra! Läs!

... luktar det i huset på landet för tillfället. Och några dagar framöver. Hua - alla som någon gång känt lukten vet hur vidrigt det är.

När bonden slår sina åkrar häromkring, då vill mössen komma in. Vi har nu - efter tre år - försvårat MYCKET för dem, och lagt ut råttgift än här och än där. Något som jag från början sa helt NEJ till. Både för att hundarna inte skulle kunna snoka upp det, och för den här vedervärdiga odören. Men efter otaliga musjakter INOMHUS, fick jag vackert ge med sig. Nu är råttgiftsdosorna mina bästa vänner om hösten. De finns under golv och ovan tak och överallt annars där man kan kila in dem. För hur jävlig lukten än är, så föredrar jag den framför möss IRL, så att säga.

Musjakten fortsätter, med andra ord.

(Men det är TVÅ år sedan vi hade en mus INNE i huset nu! Och jakten fortsätter, som sagt...)