... älskar båda vintern.

Här Stora Luren - vacker och klok som få. Kolla den blicken...

Lilla Luren däremot kan väl inte anklagas kanske för att vara det klokaste världen skådat - än så länge! - men ack ett sånt chamrtroll...

Här i famnen på Sofia:

En av älsklingsplatserna här i livet... i Soffis famn...

Och så hemma i vinterskrud... blir alltid lika glad när jag ser vårt hus - är det ett tecken på att man trivs?

Har man det inte fantastiskt förmånligt när man får dela livet med de människor och djur man vill, och på en plats som är fullständigt oslagbar?

Amen   ...

... far vi en vecka över jul. Ska bli underbart att vara ledig, helst hade vi kanske åkt till sydligare breddgrader - men var gör man av 4 hundar över julhelgen? Nån som anmäler sig frivlligt   ? Näe, trodde väl inte det.

Då fick det bli Säfsen, mellan Fredriksberg och Ludvika. Där har vi varit förut med hundar och ungar, och det finns både längdskidspår och utförsåkning för den som vill det. Fina stugar med 6 bäddar och alla bekvämligheter.

Så tanken är: slappa och ha semester, ta dagen som den kommer, åka skidor, massor av frisk luft, njuta av familjen och umgås.

Allt efter ett hektiskt år med massor av jobb, både kvällar oc h helger.

Dessutom har vi bokat världens smarrigaste (hoppas jag) julbord på Hyttan på julafton kl 16 för hela familjen.

Bara att sätta sig vid dukat bord på självaste julafton - hur härligt ska inte det bli?

Så julestressen och hysterin uteblir här hos oss i år, julklappar köper vi som vanligt, men inte en massa julestäd, julepynt och inhandling eller tillagning av julemat.

Hoppas på att vi får en toppenvecka   !

... bilder kommer här. Man kan nästan inte titta sig mätt på honom, så vacker är han...

Svartskimmelskäck med genomgående bläs och ett blått öga, och en hållning som jag vet inte vad är han bara hur läcker som helst...

            Eller hur?

... går tillsammans sedan igår. Har gått bra - över förväntan.

Lorden har ju visat sig rätt stursk i boxen, när han vaktar sin mat, så vi hade nog i ärlighetens namn trott att Edwin skulle få sig en dust med honom.

Men icke, rangordningen var avgjord på två snabba backkicks och något litet skrik. Och Lorden, ja han fann sig direkt i att gammal är äldst   ...

Trots att Lorden är mycket mer rädd om sin mat än Edwin är om sin (som har gått på nästan obegränsat med hö under vintrarna) så accepterar han ändå att det är Edwin som bestämmer. Mycket sund pojke.

Till min stora glädje kunde de t o m äta ur samma hö-hög i morse när jag släppte ut dem. Med all respekt för varandra, givetvis   ...

Sen har det väl varit nåt litet råkurr vid lunchtid, men det var snabbt övergående. Och Edwin håller fortfarande ställningarna   ...

Vackra pojkar, anyway:

Trist bara att Soffi fortfarande har 39 graders feber och är fullständigt däckad...