Så var det då dags för Älskahundens röntgentid hos våra favvoveterinärer:

(dock inte Ässis, uppenbarligen, hon som aldrig säger något hos veterinären ville nu som förra gången vända på trappen   ... och det är mycket olikt henne). Men idag skulle det varken tempas eller dras i något ont bakben, idag var det röntgen som gällde.  Och då fick hon ju sova gott på luren unden tiden...

Hon har ju blivit alldeles ohyggligt sjövild efter att nu ha ätit antiinflammatoriskt och smärtstillande i kombination i nästan en vecka. Så där galet sjövild (ja, jag vet att hon ska koppelpromeneras, men ibland släpper vi henne ut på tomten innan vi hunnit sätta på kopplet:) ni vet, så man blir alldeles överlycklig att se hur glad ens hund är. Eller...?

Men, som sagt, idag var det dags för röntgen. Som en vanlig höftledsrötgen, kan man väl säga, och som tur var så såg resultatet alldeles förträffligt ut.

Så nu kan vi åtminstone eliminera att hon skulle ha åsamkat sig något brytskada, och det var ju guld värt...

Och vad händer nu? Frågan är om hon haft någon inflammation som dämpats av medikamenterna, eller om det är det smärtstillande preparatet som överväger. Resultatet efter många och långa och roliga diskussioner med vår veterinär blev nu att vi fortsätter med medikamenterna en stund till, och ser hur Älskahunden mår när vi slutar medicinera.

Kruxet är ju bara att varenda spårtävling under maj går åt pipsvängen på det här viset... å andra sidan är det ju alldeles endast och allenast viktigast att Älskahunden blir FRISK och MÅR BRA!