... gör jag för tillfället.

Böcker som...

... allt från Åsa Larsson (tycker jättemycket om hennes böcker!) till Katarina Wennstam (som skriver en helt annan typ av böcker), Carin Gerhardsson, Johan Theorin och både Kråkflickan och Hungerelden av Eriksson/Axlander Sundqvist.

Ibland måste man bara fly verkligheten en stund...

... har vi gjort idag. Bästa B och jag.

Ganska långt, ca 1000 m, ca 70 min liggtid och  lagt av Sofia, med en massa konstiga grejer.

Alltifrån skogspinne till penna. Över fält, över grusvägar, över skogsbackar, över diken och igenom hästhagar (bara några meter från betande hästar   ). Men jobbar man, så jobbar man.

Spårpåsläppet gjorde hon bra, hon använder huvudet och tänker till. Spårade vinklar över gärden i duggregn, kors och tvärs, över grusväg, under eltråd (utan el i - tackochlov) och på nästa gärde hade hon ett rejält tapp.  Men slutade inte jobba. Jobbade och jobbade så jag funderade ett tag om jag skulle sela av och strunta i alltihopa, men det bar mig ändå emot, så länge hon ringade och jobbade. Och till slut hade hon arbetat sig tillbaka nästan ända till där vi kom ut på gärdet, och då fäste hon så fint igen. Och fortsatte. Skogsbacke upp och grusväg tillbaka. Ner på nya gärden och över diken. Och tillbaka igen, över samma dike.  I dikeskanten, och över igen (en tredje gång). Över nästa fält och under nästa eltråd in i  hästhagen, bara ett par meter ifrån betande hästar. Och med matten i linan bakom, beredd att hyfsa till Lorden, som ibland kan få en släng av hybris när han får in hundodågorna i hagen - tvärgalopp framemot dem och dubbelstamp med frambenen - men han har fått så många slängar av spårlinan och matte, så nu låtsades han inte se oss...    

Och till slut så kom då det efterlängtade slutet, som idag var en kampstock, till Bästa B:s stora glädje.

Himlars nyttigt när någon annan lägger spåret. Upptäcker att man många gånger har massor av förutfattade meningar om hur ett spår SKA gå, och där får man banna sig själv lite ibland... För vem lägger spår in i en hage med betande hästar?

Nu gick det bra, och var mycket nyttigt både för B och för mig. Och hon fick jobba rejält med huvudet...

Härligt!