... riktigt till att träna hund, när man har en hund som bara vill, vill och vill - vilket lyxproblem! - då borde man väl fantamig skämmas?

Eller vad tycker ni?

Har varit på klubben ikväll och tränat  med J ochYksi och Sofia och Isa & Fia och en massa andra människor, såklart. Och hur kan man ens ha motivationstapp när man har en hund som Bästa Blixtra?

Som bara vill jobba mera och mera...

Fråga mig inte.
Jag känner bara att jag får skämmas lite   . Ta mig i kragen och sluta gnälla.

Och försöka hitta glädjen i att träna igen.

För kanhända är det så, att problemet ligger hos mig.

Och det vore ju inte roligt...

  ... har jag köpt för en del födelsedagspengar.

Så roligt, vi ska fixa verandan i sommar, så det här passade verkligen bra!

Stort tack till alla som hjälpt till...

  Vi invigde både möblerna och årets grillsäsong ikväll... och slog till med ett glas rött att dränka dagens hundtävlarelände i...

... idag heller. Så surt.

Jag är nog ingen motgångarnas människa jag, ingen som triggas igång och får en överväldigande lust att komma igen, spränga gränser - eller visa de jävlarna    .

Nä, jag skulle tycka det var rätt ok att bara lägga mig ner och dö en smula, konvertera Bästa Blixtra (och kanhända mig själv också) till soffvarianten.

För en stund iallafall.

För i ärlighetens namn skulle jag nog inte vilja ha det så hela tiden. Men kanske en liten stund. Just nu.

Slicka lite sår och slappa.

För idag låg vi 13 p under på lydnaden för att erhålla en uppflyttning när vi var till Gävle BK för att tävla högre klass rapport. Så surt - är bara förnamnet.

Dessutom visade det sig att Bästa B hade sviter sedan Falu-tävlingen i fredags, och vem hade trott det? Jo, på första skicket från B till A ville hon inte alls gå ut. Bara sisådär 20 m. Sen kändes det tryggast att stanna. Och när husse marschade på igen, gick hon ut 30 m till. Sen fick han marscha på ytterligare en gång innan hon till slut gick iväg. Till mig på A kom hon på 3,04 och jag förstod ingenting. När vi tävlade lkl i höstas  gick hon samma sträcka på 2,19 (tror jag det var). Tänkte att hon varit ute och irrat eller nåt. När jag sen skulle skicka till C fanns ingen tveksamhet alls, tackochlov. Gick som en raket. Kommer sedan in på halvskaplig tid från C till A.

Dock hade hon rundat första skytten, om detta var medvetet eller inte kan jag inte säga, men frågan är om hon på något vis kopplat ihop händelsen i fredags och att hon vände efter första skytten, med detta?

Det får framtiden utvisa.

Med facit i hand gjorde Bästa B en jätteprestation idag när hon klättrade över obehagsbarriären och genomförde alla sträckor. All heder till mitt lilla malle-  .

Här pustar hon ut efter rapporten:

  Så vidare till Gävle BK, för uppletande (7,5-8, tugg och pip...) och platsliggning.

Där hon visade sig vara berörd av skotten. Enligt husse. Hon låg för 10-10 men kändes väldigt låg efteråt.

Lydnaden gick inte alls bra, nollade inkallningen (stannade inte) och i övrigt låg betygen mellan 6-9,5. Kändes rent uruselt. Och jättetrist, då jag tycker att hon börjat tagga till på lydnaden hemma. Men enligt dagens kvitto inte tillräckligt, uppenbarligen.

Så - 13 p fattades på lydnaden (och när man tänker på att det räckt med en 5:a på inkallningen - EN FEMMA! - blir man ju inte muntrare direkt...   

Inte heller blir man muntrare när sambon berättar att Bästa B går med hög svansföring igenom lydnadsprogrammet, när man själv tror att hon är halvvägs död av trötthet efter en lång tävlingsdag.

Det ställer lite på ända, om man säger så. Dags att tänka om och skaffa sig lite bra rutiner kanske?

Och komma igen - såklart   !

... kom av sig riktigt, riktigt rejält.

Surt som tusan, men jag antar att shit happens. Bara att bita ihop och komma igen.

Vi har ju varit ohyggligt förskonade från trassel, så kanhända var det dags nu?

Johnny, jag och mallarna åkte upp till Falu BK igårkväll med husvagn, hade en jättehärlig och trevlig em/kväll med lite lydnadspass, uppletande och trevlig middag med härliga klubbkamrater.

Idag var det så dags för tävling, högre klass rapport. Och visst är vi ringrostiga och borde naturligtvis ha tränat mycket mer på allting, men så är det väl å andra sidan jämt.

När - jag undrar bara när - känner man sig helt klar och färdigtränad för en täving?

Jag har då aldrig gjort det.

Vi började med samling kl 08, därefter platsliggning för rapporthundarna (en lägre, två högre och en elit).

Gick finemang. Ut till skogen, uppsamling och alla ekipage går ut till B, utom vi som är kvar på A.

Fick starttid på första hunden - elit - och när det börjar dra ihop sig, så händer ingenting. Och ingenting. Och nervositeten stiger. Blixtra var lottad som andra hund, och tidsmässigt förstår jag att hon gått när jag hör första skyttens skott. Och sen hörs inget mer. Och ingen hund dyker upp.

Ett sms kommer från Johnny: Jävlar, alla tre har vänt (elit och hkl-hundarna). Å vad surt.

Mycket hade jag förväntat mig skulle kunna gå åt pipsvängen, men av någon anledning inte rapporten...

Men så blev det, Blixtra  mötte hund på sträckan, gör en lov och fortsätter, kommer ner och passerar första skytten, men måste då ha kommit på att något var fel - och vänder åter till A. Istället för att springa till matten...

På det springer hund nr 3 förbi första skytten - och vänder också. Lägre hunden, som sedan ska gå sist, går ut 20 m och vänder tillbaka till A.

Så  - ingen mera tävling idag för någon av oss.

Men vi åker till Gävle på söndag och tar nya tag, och hoppas på bättre lycka då.

Och som sagt, shit happens. Vi tar nya tag   !

... men hemma bäst. Ändå.

Och tur är väl det. Att kunna åka bort och ha det härligt en stund, och sen få återvända till sin bas.

Älsklingshemma.

Så - igår höll jag Jill och Johan vakna halva natten för att få hämta hem mitt mallegryn så fort som möjligt.

Vilket pusskalas det blev   .

Jissesanåda.

Bästa Blixten tog ett stadigt kramtag, sen var det pussande som gällde. Skönt att se att hon saknat lite, för det hade jag. Men också skönt att se att hon haft det så himla bra och slunkit in i den flocken som ingenting.

Hon funderade inte ens två gånger på om hon skulle följa med hem, däremot måste hon springa och pussa lite på Jill och Johan innan vi åkte. Så nog har hon trivats där - toppen!

Och vi är så tacksamma för all hjälp med hundar (vi trodde inte ens det var möjligt att kunna ackordera ut FEM hundar utan att behöva anlita hundpensionat - men det gick och det är vi så glada för!), för annars hade den här resan såklart inte varit möjlig...

Så - stort tack och kram till er alla som hjälpt oss   !

... har vi gjort.

En hel vecka har vi bara solat och badat och slappat, gått mellan dukade bord och druckit goda drinkar.

Och dessemellan sprungit på toa såklart. Som sig bör när man är i Egypten. Tydligen.

En alldeles fantastisk anläggning i Makadi Bay, Hurghada, som ni kan läsa mer om här.

Jag tror nästan dessutom att det är första gången en hotellanläggning erbjuder mer på plats än man utlovat i marknadsföringen. En glad överraskning m a o, fantastiska hotellrum, fantastiska pooler, närhet till havet - och värmen. 40 grader i skuggan och en molnfri himmel i en vecka. Vad mer kan man begära?

Så - nu har jag fyllit år och nu har jag semestrat. Så - tack till familjen och vännerna för en härlig vecka!

Nu är det åter till allvaret en stund.

Men innan dess - lite bilder.

En underbar strandpromenad...

Med härliga drinkar...

Egyptisk sopsortering...

Hotellet var byggt i olika etage, med pooler och vajande palmer i samtliga...

Barnens Waterworld...

Utsikt från favoritlunchrestaurangen - Tropical...

Å såna här dagar hade vi alla lite till mans, en del mer drabbade än andra, tyvärr...

Och de som gav rikligt med dricks fick valuta för det...

Familjemiddagar varje kväll - på olika restauranger. Här på en av de bättre - Fino. Hela gänget samlat, nästan, och så här roligt är det att vara på semester:

Härliga kvällsshower med olika teman varje kväll, allt ifrån Rock till filmteman. Jätteduktiga artister:

Och goda drinkar...

Och sist men inte minst - the mouse that became a man   - eller hur, Philip P?