...en stund, gör vi nu, Bästa B och jag.

Tror aldrig att jag varit så besviken någon gång efter en tävling. Först har jag varit toknervös hela morgonen och på det tokbesviken. Såpass att jag gick ut och fällde en tår - och jag tror inte det är likt mig.
Har jobbat på en bra kontakt från början i fria följet - och jippiiee - den hade vi.

Istället sätter hon sig inte i halterna. Söker efter J och Sofia på läktaren, blir okoncentrerad, piper värre än vanligt.

Allt kändes bara som ren skit - jättetråkigt. På fjärren, som brukar vara ett av hennes paradmoment missar hon två ställningar! För att hon - som jag tycker -  söker sin flock på läktaren.
Efteråt fick jag höra - av minst tre av varann oberoende personer - som i all välmening berättar för mig att hon pekar finger åt mig. Att det kanske är dags att börja ställa lite krav.

Och de kanske har rätt, jag vet inte.

Det ska jag fundera på medan jag slickar mina sår och torkar mina tårar.
Något måste göras iaf, helt klart, men vad återstår att se.
Vi återkommer.
Om ett år eller två.
Och ja just, resultatet: 220 p och plac 3/7. :(