... är för det mesta särdeles samarbetsvillig, får jag nog lov att säga.

Utom när det gäller att blogga   .

Då är det som att f-n flyger i den.

Den upprepar mina inlägg - ikväll TRE gånger - och nej, det är inte jag som stammar.

Det är mobilen som lever ett eget liv, tro inget annat.

Likaså ploppar den in självvalda ord (T9 i all sin prakt, men nu snackar vi inte bara stavningskontroll, här kan mobilen själv författa hela meningar) som sen inte går att ta bort.

Much frustratos.

Så - nu vet ni hur landet ligger.

En   Samsung Galaxy är inte att leka med...

...har vi blandannat hunnit med i helgen.
Igår roade vi oss med bebisrapport i Arvidsbo med Yksi och Frippan och familjen Ivarsson.

Båda tjejerna var jätteduktiga och gav järnet - när poletten väl ramlat ner.
4 fina skick blev det, med kortare förlängnigar. En del synintryck behövdes, det känns spontant som att våra malleflickor är mera pappas flickor än mammas... (och det är väl i sin ordning, kanske   )
Men allt är handlar så här långt bara om att det ska vara oslagbart roligt att springa, och det gärna fort;)
Sen på det tog vi ut storflickorna Blixtra och Bella, som också fick springa några skick med förlängningar. Bella var tyst och duktig - och Blixtra var duktig.

Om man säger så.

Vi jobbar med ljudet heeela tiden! Jag tyckte hon var bättre idag på stationen jämfört med de senaste gångerna, däremot framföringarna... där finns en del att önska;) J däremot var jättenöjd med henne på sin station, roligt!
Hursomhaver, båda mallisflickorna var jättenöjda när vi kom hem. Och hur skönt är inte det?

Själv frös jag som en hund (?) och det tog en lååång varm dusch och en stunds soffhäng med goa vovvar under vargfällen innan jag tinat upp...
Idag blev det en mils promenad med hela gänget vovvar i snön (det är Runkeepern som håller koll på både tid
och sträcka åt oss) och vi var ute i nästan två timmar.

Hundarna var riktigt nöjda, och det var jag också, om jag ska vara ärlig...)

Här hade jag sagt sitt  kvar till Bästa B och stanna till Isa när vi skulle fram och titta på ett rådjur som såg ut som om det låg och sov på snön. Men det gjorde det inte. Alldeles död var den. Och flera stycken låg runtomkring. Lite otäckt kändes det...

...har det varit.
Runt minus 20.

Eftersom jag alltid kliver ur sängen och direkt ut på hundpromenad (ja, med tid för påklädning såklart ;) så gäller det att klä sig varmt. Och då är det ju inga problem med kylan, utan det kan faktiskt vara riktigt skönt.

För egen del.

Sen inser man att det - trots detta - är dags att vända hemåt när småvovvarna börjar springa
på tårna...

Här tidig - och kall - morgon från fredagens hundpromenad i 7-milaskogen...