... roar vi oss med att shejpa, Blixten och jag, nu när matte inte längre har nån lust att träna lydnad   ...

Den här veckan har vi shejpat in att Bästa B ska stå på lådan med alla fyra tassarna:

Den här IKEA-lådan vänder vi uppochner på, och sen har vi shejpat in stå-med-alla-tassarna-på-lådan-stadga.

Men jag kan ju berätta, att när klickern åkte fram och vi började är det INTE fråga om någon stadga. Hon tjuter av glädje och ysterhet, Bästa B   . Men då blir det tyst-träning som gäller. Först.

Jätteroligt, inte för att jag egentligen vet vad det ska vara bra för, men Sofia säger att det har något med kontaktfälten i agility att göra. Så vi hoppas väl på det då och att det kan göra någon nytta i ett framtida skede.

Jag tror Blixten bara uppskattar att vi gör något, oavsett vad. Kan man tänka...

...mitt i veckan kan jag köpa nu om jag vill.

Har fått en härlig kompensation från Cloetta som sålde på mig en defekt skumtomte till jul, och DÅ menar jag inte att den var trasig eller så, nä man hade monterat en fälla - en fiskelina trodde jag - som gick kors och tvärs genom tomtestackarn. Som bums fick åka i ett brev till Cloetta.
Idag kom alltså svaret - tillsammans med godispresentcheckar... Weeeiiiooo!

...gör jag, på spekulanter som inte dyker upp. Suck.
Då har man ringt och bokat en enskild visning och senare också ringt och bekräftat tiden.

När jag sedan är på plats och väntar på dem, ringer mobilen och DÅ vill man bara meddela att man inte åkt hemifrån än (8 mil bort...)
Då kan man hålla sig för skratt...

... är för det mesta särdeles samarbetsvillig, får jag nog lov att säga.

Utom när det gäller att blogga   .

Då är det som att f-n flyger i den.

Den upprepar mina inlägg - ikväll TRE gånger - och nej, det är inte jag som stammar.

Det är mobilen som lever ett eget liv, tro inget annat.

Likaså ploppar den in självvalda ord (T9 i all sin prakt, men nu snackar vi inte bara stavningskontroll, här kan mobilen själv författa hela meningar) som sen inte går att ta bort.

Much frustratos.

Så - nu vet ni hur landet ligger.

En   Samsung Galaxy är inte att leka med...

...har vi blandannat hunnit med i helgen.
Igår roade vi oss med bebisrapport i Arvidsbo med Yksi och Frippan och familjen Ivarsson.

Båda tjejerna var jätteduktiga och gav järnet - när poletten väl ramlat ner.
4 fina skick blev det, med kortare förlängnigar. En del synintryck behövdes, det känns spontant som att våra malleflickor är mera pappas flickor än mammas... (och det är väl i sin ordning, kanske   )
Men allt är handlar så här långt bara om att det ska vara oslagbart roligt att springa, och det gärna fort;)
Sen på det tog vi ut storflickorna Blixtra och Bella, som också fick springa några skick med förlängningar. Bella var tyst och duktig - och Blixtra var duktig.

Om man säger så.

Vi jobbar med ljudet heeela tiden! Jag tyckte hon var bättre idag på stationen jämfört med de senaste gångerna, däremot framföringarna... där finns en del att önska;) J däremot var jättenöjd med henne på sin station, roligt!
Hursomhaver, båda mallisflickorna var jättenöjda när vi kom hem. Och hur skönt är inte det?

Själv frös jag som en hund (?) och det tog en lååång varm dusch och en stunds soffhäng med goa vovvar under vargfällen innan jag tinat upp...
Idag blev det en mils promenad med hela gänget vovvar i snön (det är Runkeepern som håller koll på både tid
och sträcka åt oss) och vi var ute i nästan två timmar.

Hundarna var riktigt nöjda, och det var jag också, om jag ska vara ärlig...)

Här hade jag sagt sitt  kvar till Bästa B och stanna till Isa när vi skulle fram och titta på ett rådjur som såg ut som om det låg och sov på snön. Men det gjorde det inte. Alldeles död var den. Och flera stycken låg runtomkring. Lite otäckt kändes det...

...har det varit.
Runt minus 20.

Eftersom jag alltid kliver ur sängen och direkt ut på hundpromenad (ja, med tid för påklädning såklart ;) så gäller det att klä sig varmt. Och då är det ju inga problem med kylan, utan det kan faktiskt vara riktigt skönt.

För egen del.

Sen inser man att det - trots detta - är dags att vända hemåt när småvovvarna börjar springa
på tårna...

Här tidig - och kall - morgon från fredagens hundpromenad i 7-milaskogen...

... är tillbaka ikväll igen!

Prisad vare konungen - höll jag på att säga, men menar egentligen att måndagkvällarna är räddade. Igen.

   Välkomna tillbaka, Terry Evans och alla ni andra!

Vi har längtat.

Livet på andra sidan, i all ära, men inte går det fullt och riktigt upp mot det här...

... är tillbaka igen.

Efter sju sorger och åtta bedrövelser, och efter att ha kört Skoda några dagar.

Nu hoppas vi att trasslet med dieselpartikelfiltret är över, och att allt går som på räls.

Kändes skönt och hemtamt att få sätta sig i Golfen idag och köra hemåt. Kändes fin, och utvilad. Ingen svavelosande illaluktande bidoft. Bara pure Golf.

Nu får vi hoppas att den här behandlingen räcker länge, länge.

Tack snälla Österbybruks Bil med Mikael Höglund i spetsen, som tagit er an detta och varit otroligt bussiga och serviceinriktade.

Vi kommer igen - om det mot förmodan skulle behövas.

Annars inte. Såklart. Vilket vi hoppas.