... Igen!
Det var sannerligen på tiden!
Idag tog vi mallarna och åkte ut - mellan skurarna - för att träna rapport och uppletande.
Började med att rigga A-stationen:

Idag var det öppna fält som gällde.
Gäller att träna inför SM och se att det funkar...

Och det gjorde det. Fyra skick med två förlängningar - alla sträckor över öppna ängar - och sista sträckan låg på ca 1 700 m vilket gav en rätt hyfsad totalsträcka i värmen.
Idag hade vi med oss skyddsärmen till A och bitkudden till övriga stationer. Mycket uppskattat!

Släppte Yksi - som inte fick vara med idag - på sista skicket till D när Blixtra gått. Å jisses vad det gick. Fullt ös, medvetslös. Från A raka vägen till D.
Vilket frispår för Yksi! Och så bra jobbat av lillmallan!

Flåsade av hundar medan Johnny vallade uppletanderuta - full size - och Yksi fick börja. Ovant att säga det, men hon gjorde ett strålande jobb! Plockade raskt in fyra föremål, jobbade i ett fint tempo hela tiden utan att tappa i tempo eller intensitet.
Riktigt strålande!

Riktigt duktig tjej!
Sen var det Blixtras tur. Hon är galet taggad och jobbar i ett fint tempo, men efter andra föremålet börjar hon klibba lite och vill ha förarkontakt.
Mycket olikt henne.

Efter tredje föremålet fick det bli lite pepp och kamp och sedan klippte hon det fjärde också. Men - inte bra.
Nu behöver vi tänka om vad gäller uppletandeträning. Full ruta, minst 10 föremål, belöna som att varje föremål vore det sista. Förra året i den hör tiden hade hon ett lysande uppletande och det har alltså gått bakåt sedan dess.
Så - nu är det nytänk som gäller!

Efter dryga två timmars träning i åskhettan var hundarna riktigt nöjda. Hoppade av en bit hemifrån och gick sista biten hem med hundarna (även fast vi gått av dem ordentligt efter uppletandet) och de gick verkligen. Gick! Hur ofta händer det?

En jättebra träning. Nu har vi lite att klura på till nästa gång!

... har idag återvänt till sin flock i Sollefteå. Och jag gråter floder, vad jag kommer att sakna denna underbara hund.

En sån ohyggligt charmig slyngel med glimten i ögat och ett hjärta av guld och han har förgyllt vår sommar stort. Tyvärr blev han begränsad av sin åskrädsla och även om jag med huvudet förstår att beslutet är det rätta så är inte hjärtat alls med på det.
Jag kommer att sakna honom så.
Trösten är ändå att jag vet att han har det bra och trivs med sin ursprungsflock - men ändå...
En del av mitt hjärta tar han med sig.

Kvällsgos i knäet var det bästa han visste... Finaste Moss. Saknar dig så...