... i fredags. Valparna alltså.
Och dags för leverans. Så mycket blandade känslor.
Efter att i princip ha levt i 8 veckor dygnet runt - mer eller mindre - med valparna har det då blivit dags för dem att flytta hemifrån. Samtidigt som det på ett sätt blir skönt känns det också förfärligt sorgligt.

I fredags kom Eva från Sundsvall och hämtade hem lilla Chili. Hon är den av tikarna som utseendemässigt mest påminner om Blixtra som valp. Otroligt snäll och gullig tik men med väldigt vassa tänder..,

Samma kväll tog Sofia med sig Muskot och åkte hem till sig och Isa.

Och helt plötsligt var de bara 5.
Jag vet inte hur många gånger jag under dessa veckor räknat till 7. Oräkneliga. För att se att alla är med, att alla är inne och att alla finns med runt maten. Alltid 7, no more, no less.
Och plötsligt var de bara 5...
I lördags kom Lennart och Katarina och hämtade hem Taco för egen del och de tog också med sig Mejram till Anette, som skulle levereras längs vägen. Taco är en snäll och härlig hane, men även han med humör och vassa tänder. Mejram är den snällaste och goaste tiken i hela gänget och jag tror och hoppas att hon kommer att passa så bra tillsammans med Anette.

Lennart med Taco och Katarina med Mejram.

Och här är Mejram levererad till sin nya matte Anette.
Saknar mina små älskade odågor men är glad att de alla kommer till ägare jag tror kommer att förvalta och ta hand om dem på bästa sätt.
Kvar så här långt är Svartpeppar, Piri-Piri och Curry som väntar på leverans (ja, inte Pirran då).
Och plötsligt var de bara 3..,

Sån är tidens gång. 8 veckor kan ibland kännas som en evighet, och ibland som en fjärt i öknen.,,