Idag skulle min älskade följeslagare och bästa vän fyllt 13 år.

Som jag saknar dig, Bästa bästa Blixtra. 

Det absolut värsta med att ha hund, är att tvingas följa dem till sista vilan   .

... är ingenting att leka med. Själv är jag galet allergisk mot jordgetingar, främst, även vanliga getingar, och det resulterar i att jag får en anafylaktisk chock om jag blir biten.

Tagit från nätet:

Anafylaxi är en akut, svår, snabbt insättande systemisk överkänslighetsreaktion från flera organsystem och är potentiellt livshotande. Anafylaktiska reaktioner kan börja med lindriga symtom som efter några minuter blir häftiga och livshotande.

För min del betydde det senast jag blev biten av EN jordgeting att det kom två ambulanser med tillhörande personal OCH en ambulanshelikopter som tog mig till Ackis. (Tack gode Gud för fantastisk sjukvård när den behövs! Och om jag i ett tidigare inlägg gnällde över att ha pröjsat 200 kr för ett 5-minutersbesök hos distriktssköterskan för att ta blodtryck, tror jag inte jag betalade mer än 350 kr för detta pådrag som förorsakades av ett getingbett, inkl full personalstyrka på intensiven och några dagars kvarstannande för observation. Så det jämnar väl ut sig i slutändan...   )

Jag har ju hundar och det innebär ju att jag rör mig mycket i skogen. Dock får jag undvika råskog under tiden mitten av maj till september. Häromkring där jag bor finns mycket jordgetingar. Galet frustrerande att bo i skogen - nästan - och inte kunna röra sig fritt. För mig som är en naturmänniska och hundälskare är detta ett handikapp. Jag plockar ju t ex inte svamp längre. Jag vågar inte. När jag var inne för jordgetingbett senast, fick jag beskedet (då reaktionen kommer så snabbt och jag tappar medvetandet) om att man inte vet om jag klarar ett jordgetingbett till. Känns ju sådär att höra   .

Allergin utlöstes - eller den kanske alltid har funnits där, jag vet inte - av en promenad för 20 år sen med hundar och sambo i en eländig terräng. Jag fick tretton bett på överkroppen och rasade ihop på ett gärde, så ambulans fick tillkallas. Och det var väl inte så konstigt, tänkte jag - TRETTON jordgetingstick är väl inte att leka med!

Blev erbjuden allergivaccinering (vilket i princip innebär att man sprutar in getinggift i kroppen i en ökande dos under fem år och vilket jag också tackade ja till) och fick utskrivet adrenalinpennor. Vilket jag inte alls tog på allvar. Allergivaccinationen avbröt jag efter en gräslig ledinflammation efter 2,5 år då man kunde med lite reservation härleda denna inflammation till sensibiliseringsbehandlingen.

Alla dessa år som jag trampat runt i skogen med ungar, hundar och hästar UTAN adrenalinpenna kan idag framkalla ångest hos mig. Vad jag skulle ha utsatt alla andra för, om jag blivit getingbiten. Numera har jag alltid adrenalinpenna med mig, och då menar jag ALLTID och ÅRET RUNT. Jag har blivit getingbiten av nån slöing som legat och vilat på en fönsterbräda i november, så jag garderar mig alltid.

Hemma har jag utrustat alla ingångar med bruna kompostpåsar som jag fyllt med papper, impregnerat med getinggift / insektsmedel och satt upp (så getingarna som kommer ska luras att tro att det redan finns ett etablerat getingrevis här), och det har funkat hyfsat (jag vet iofs inte hur det skulle ha sett ut annars?).

Jag bor numera ensam i ett timmerhus på landet, där det säkert finns getingar i timmerpanelen för jag hittar dem nu och då inomhus, trots att jag typ har ett hermetiskt tillslutet hus (myggnät och stängda dörrar), vilket såklart är lite otäckt. Häromkvällen tog min ena hund ett bett från en slöing som låg i sängen (!) så numera skakar jag alltid av sängkläderna innan jag lägger mig. 

Som sagt, inte roligt. Det är förenat med mycket ångest, denna getingallergi, dels för min egen del men även för att jag inte alltid har möjlighet att ge hundarna det som de riktigt behöver under sommarhalvåret.

Men men, vore det inte det här, så vore det väl något annat...