... och jag roar mig - not - med att gräva upp ogräs på ridbanan ?.

Jaja, det måste göras.

... en timme ikväll, med Vinna. O-skönt, då hon har svårt att gå bra i koppel. Men ju mer man tränar, desto bättre borde det väl bli   ?

? är en stor del av livet.
Idag kom dessa med posten:

Jag ser fram emot att börja läsa!
Dessa har jag sträcklyssnat på och de rekommenderas verkligen, jättebra!

... i Uppsala. Någon som minns den här gamla tyska synthpopgruppen med storhetstid under 80-talet? Jag gör det definitivt.
Igår uppträdde de på Parksnäckan i stadsparken i Uppsala, jag och en kompis Jeanette hade köpt biljetter.

Innan showen var vi och åt på Brasserie 21 som ligger alldeles i närheten, tillsammans med vännen Christina (som sedan åkte vidare till ett jaktmöte i Almunge). Jättetrevligt!

Sen vidare till Parksnäckan. Regnet upphörde och solen glimtade tillochmed fram nån gång. Och så Alphaville på scen! Det blev en kväll helt i nostalgins tecken, Forever young, Sounds like a melody, Big in Japan mfl mfl.

"Hoping for the best but expecting the worst. Are you gonna drop the bomb or not"

SÅ BRA!

... blev tvärt dålig i tisdagskväll. Min ena hund alltså, en malleflicka på dryga 7 år, som väl knappt aldrig varit sjuk eller skadad i hela sitt liv (peppar, peppar   ) och därmed inte heller hunnit utveckla något agg mot veterinärer, tackochlov).

Får jag säga det själv, så är hon en utav de vackraste mallarna som vandrat på denna jord   .

Men som sagt, tisdagkväll och vi hade varit ute, kommit in och hundarna hade ätit. Dags för Allsång på Skansen och hundarna sprider ut sig i soffa och fåtölj. Plötsligt hör jag, när Pirran ska ändra ställning , att hon gnyr som om hon skulle ha ont   .
Kom som från noll och ingenstans.
Kände igenom henne men hon reagerade inte (ben och tassar). När jag sen skulle släppa ut dem på kvällskissen var hon som att hon inte riktigt ville stå upp, hon satte sig så snart hon fick möjlighet.
På natten kröp hon upp i sängen och ville vara nära - annars sover hon mest i sin bädd på hallen - och gnydde varenda gång hon bytte sovställning.

Jag ringde veterinär - och ni som har djur vet hur svårt det är att få tag på en veterinärtid those days, men jag hade tur och skulle få komma till veterinärstationen i Hökhuvud samma fm.

Lilla    som hon skrek när jag lyfte in henne i bilen. Veterinären hittade heller ingen hälta eller smärta i benen, blodprover var bra, tempen likaså. Så med uteslutningsmetoden diagnostiserades hon med diskbråck och blev ordinerad strikt vila och Metacam i 10 dgr. Och ja, enligt veterinären kan diskbråck komma så fort och även försvinna helt för att inte komma tillbaka med rätt behandling.

Så med det åkte vi hem och jag tycker jag ser en förbättring hos henne redan idag, fredag, men det beror säkert på den smärtstillande medicinen.
Hoppas nu vid Gud att det håller i sig även framöver!