... har jag fått vara med om ikväll.

Träffade min vän A för en hundpromenad och en påföljande kopp kaffe - och ett mycket gott samtal.

Så härligt att träffa någon som pratar samma språk och sammantaget med en vilja och en förhoppning med att hitta sin innersta kärna, så modigt och så sant. Det kräver sin kvinna. Eller man. Att söka i sitt innersta efter sina egna svar. Det här kommer vi att göra om. Goda utvecklande samtal kan man inte få för mycket av.

Mattes hjärta - som liten bäbis...

Stora Luren fick också vara med på ett hörn. På promenaden. Uppförde sig lite som hon hade ADHD fläckvis, men det beror säkerligen bara på understimulans. Håhåjajaja. Vi hoppas på bättre tider för Stora Luren... För  värre, kan det väl nästan inte bli?