Vi åkte till Globen med den lokala ryttarklubben igår. Tjejerna och jag hade bokat resa sedan långt tillbaka. (Att det sedan skulle visa sig bli samma dag som Ässi skulle testas för Curt Blixt visste vi naturligtvis inte då. Lite laddat när såklart...)

För mig som aldrig tidigare ens varit på Globen, var ju det här ett jättejippo.

Vi började med att knata runt i Annexet, där häststånden haglade tätt. Ja, missförstå mig rätt - naturligtvis handlade det om försäljare av allsköns hästmaterial    och ingenting annat.

Kl. 17 sedan började showen - och vilken show! Fantastiskt1

Men innan vi kom så långt, skulle vi då upp på läktaren... och det var ingen rolig resa. När man har en god portion höjdskräck. Huvaligen. Hur jag från sektion B läktare 21 lyckades ta mig upp till rad 15 är för mig en gåta. Det innebär att vi satt NÄSTAN uppe i taket på Globen, och med tanke på att lutningen på trappa och bänkrader ner är rätt skarp, handlade första delen av showen av att luta sig tillbaka så långt det gick och fundera över varför i hela världen man inte har säkerhetsbälten på såna här ställen   .

Men - vartefter tiden gick vande man sig lite med höjden, sakta men säkert.

(Men nästa gång vill jag nog välja min plats själv. Och då blir det MYCKET närmare marken - jag lovar!)
Men att gå och köpa fika i pausen, där gick gränsen. Det var inte att tänka på... Inget spring upp och nerför trapporna i onödan, inte. Tjejerna sprang och handlade och fixade, men jag, jag satt där jag satt   .

Showen då, den var hur mäktig som helst. Arenan också, trots höjden.

Det var hoppning för B- och C-ponnier, det var 4-spannskörning, det var Pegasus, det var tomtar & hästar & stjärngossar, det var kändishoppning och det var Jean Francois Pignon, en fransk hästdressör med 6 hästar inne på banan samtidigt, som han fick till vad som helst bara med hjälp av en piska.

Fantastiskt att se.

   Nu pratar vi NH på hög nivå!

Och en massa mer.

Showen slutade vid 22, så klockan hann väl bli nästan 22.30 innan alla satt på bussen som vände hemåt igen. Kom hem vid midnatt - dötrötta. Och nöjda!

Kostade på oss en timmes flex och sovmorgon till tjejerna. Det behövdes.

Det här gör vi gärna om ett annat år.

Tack till TIRK som ordnade biljetter och bjöd på buss!

 

Helena

30 november 2009 20:05

Åååhhh,
kände mig lite avis på din berättelse.....ända tills du berättade om HÖJDEN ;) ! Jag som får svindel när jag kliver över kökströskeln..... Hanna och jag kikade på tv i år, men nästa år SKA vi dit (på lååååga platser, såklart!)! Hästviskaren var ju bäst, alla kategorier!!! Hanna har fått ännu mer blodad tand och jobbar som 17 med sitt horsemanship, Babs är jätteduktig!
Oj, det blidde en roman, detta :) ...
Kramisar

http://pudelfnatt.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

? idag, tyvärr 0,5 p från uppflytt. Så jäkla surt. 7 appellspårhundar till start, 4 bröt. Antingen hittade de ingaspår, eller inga pinnar. Måstena varit jättesvåra förhållanden! Jag drog startnr 7 och fick alltså sista spåret. Två ekipage före mi...

? var ordet. Dessvärre inte alla människor förunnat. Medan andra fått för mycket. ...

Underbar tid, det här, älskar våren!

? ikväll, av entreprenör i trädbranschen. Valet stod mellan att stå på stege och beskära träd med elektrisk häcksax, eller leja hjälp. Jag valde det senare. Fick hjälp att klippa ner häckbuskarna och tukta häggträdet. Inget finlir, bara göra. Bl...

Började dagen med lite hundträning - spår och uppletande. Spåret gick bra, men då var det skogsspår. Nöjd i a f. Mallenuttor. Pirripirran har ont i ett bakben och får inget göra, bara följa med på rastning. Fantastisk dag även idag, sol och v...