Direktlänk till inlägg 24 juli 2010
... har jag blivit av Mia Skäringers bok:
Har verkligen sträckläst den, och gråtit så tårarna har sprutat.
Sen har jag också - dessemellan - skrattat så jag fått magknip.
Men den lämnar ändå en sorglig känsla kvar, som ett svart moln i magen.
Det är inte så himla lätt att leva...
varken för sin egen skull eller för andras.
Att räcka till, och att göra rätt.
Men hon har verkligen en egen stil, Mia Skäringer, och jag gillar henne.
Skarpt.
Både det hon skriver - rakt och utan krusiduller - och naturligtvis
också som Anna i Solsidan!
Har ni inte läst boken - gör det! Den berör!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | ||||||
5 |
6 |
7 | 8 |
9 |
10 |
11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | |||
19 |
20 |
21 | 22 |
23 |
24 | 25 | |||
26 | 27 |
28 |
29 | 30 |
31 |
||||
|