... spelade mig verkligen ett spratt inatt.

(Fyndigt  rim )

Vaknade i vargtimmen med känslan av att någon hällt en hink kallvatten över mig. Och det gällde jobb.

Bara tanken på att byta jobb - säga upp sig från ett tryggt jobb på kommunen och kasta sig ut i svarta intet - svindlade. Minst sagt. HUR hade jag kunnat besluta mig för nånting sånt här? VAD hade fått mig att göra det?

(Alla ni som någon gång vaknat i vargtimmen och grubblat på något vet hur intensivt förtvivlat och ångestfyllt allting känns, där i svarta natten:)

Hua. Vred och vände mig, och funderade över VAD I HELSIKE jag har gjort. Eller kommer att göra, rättare sagt.

Våndades är ett understatement.

Tills klockan ringde och jag gick upp och drog undan gardinen.

Fullmåne.

Jaha, där kom förklaringen. Sömnlöshet och vånda.

Fullmånen, såklart.