... och jag undrar var tiden tar vägen. Efter söndag så säger det bara swisch så rusar dagarna - och jag tycker inte att jag hinner nåt. Annat än alla måsten, då.

Nu känns det ändå som att våren är på väg. Igår visade termometern på + 10,2 grader här - nu kaaaan det hända att solen låg på lite  - och det känns som att det finns hopp om att våra frusna själar ska tina upp. Börjar ana en och annan liten vårkänsla. Underbart.

Ikväll har jag plockat fram alla Mårbackapellar ur sina skrymslen (har stått härochdär i hela huset under vintern - hoppas jag hittat alla :) och friserat dem lite och försett dem med näring. Nu ska vi se om de som överlevt har lust att ta sig till sommaren.

Det hoppas jag, för det är underbart vackra blommor. När de blommar.

(Tantblommor - var det inte många år sen jag fnyste över dem   . Ooops - vad betyder det?)

Och tre veckor kvar på jobbet, innan jag börjar det nya. Motivationen tryter lite, om jag ska vara ärlig. Mentalt har jag nog redan lämnat det här jobbet

  ...

Sofia & Fia ska till Rättvik och köra officiell agility för första gången i helgen. De åker med en kompis och hennes familj upp, och det är naturligtvis hysteriskt spännande. Vi håller alla tummar och återkommer med rapport!   

Ja, och angående rapport är vi nog anmälda till nån tävling framöver. Trots nollträning. Och trots nollmotivation. Den är helt borttappad, och jag vet inte var jag ska leta...   Nån som händelsevis sett till den?

Kanske dyker upp med vårkänslorna nån dag. Hoppas på det...