... åker jag och lilla Blixtra.

Sent i söndags kväll upptäckte vi att hennes yttertå på ena framtassen var lite svullen. Såg inte så farligt ut, men ändå, skillnad mot de andra.

Och på måndagen var det värre. Men hon for fram som vanligt i valplådan och verkade inte deppig för det på något vis. Kollade på måndag em, och det var oförändrat, sen åkte jag och jobbade (visningar), och när jag kommer hem är tåsingen uppsvälld till oigenkännlighet. Och jag blev döorolig såklart.

Ringer distriktsveterinären som i vanlig ordning inte vill titta (ja, det har hänt förut    - flera gånger, dessutom!) utan tycker att vi ska åka direkt till Ultuna. Ringer Ultuna, som återigen berättar att det kostar minst 3000 spänn att bara komma innanför dörrarna till Ultuna när det är jourtid - och dessutom, är min lilla valp försäkrad?

Irriterad, förbannad och framförallt döorolig, tvingar jag mig på distriksveterinären, som lovar ringa mig när hon inkommer till Tierp (nån gång mitt i natten, efter alla sina hembesök). Jag tackar å det vördsammaste och lägger mig och försöker sova nån timme. Halv 1 ringer veterinären och är på ingående. Tar med mig snälla Soffi och åker till stationen. Ser ut som ett ytte-pytte sår på ena tån som inflammerat hela tån. Försöker sticka hål på svullnaden och det kommer liiite blod bara. Lilla Blixtra är otroligt duktig (eller har de inte smärtförnimmelser när de är bara en vecka gamla?) för hon blir mest bara ilsken när man tjyvhåller henne, inte annars...

Penicillinspruta i nacken och lokalt på tån. Kände mig lugnare och åkte hem och försökte sova. En stund.

Sen har vi varit ner idag och fått ytterligare en penicillinspruta i nacken, och i morgon bitti kvart i 9 är det dags igen. Så - snart 1, 1,5 vecka gammal och redan så veterinärvan... Tån ser något bättre ut, är inte fullt lika svälld, och framförallt är den mjukare och inte så stenhård som den var igår.

Håller tummarna för att det går åt rätt håll.

Som sagt - alldeles, alldeles underbart med dessa små gryn - men tusan vad man fäster sig vid dem, och vilken himla oro det också blir förknippat med, när det händer något.

Så - vi kör penicillin hos veterinären en stund till, och hoppas att vi fått vår beskärda del (och mer därtill) sen...