...börjar valpisarna bli ruggigt sociala. Och ännu mer alldeles, alldeles underbara. De visar idag ännu mera att de rör sig mot ljus och ljud (och tänk - jag tror nästan att de känner igen min röst - kan det vara möjligt tror ni   ?)

och så tultar de på ostadiga ben genom valplådan, slår runt på rygg och sprattlar lite, upp igen, denna gång i sittande ställning - och fortfarande alldeles, alldeles underbara. Ser också ut som att de försöker - om än mycket fumligt:)  - busa med varann?

Blixtra vägde i morse 1579 gram, och Dunder vägde 1456 gram.

Riktiga små malleklimpar blir de!

Och jag, ja jag blir bara mer och mer kär för var dag som går... 

Vännen V har sedan urminnes tider (nästan:) fyllt år så här i slutet av augusti, och vad passar då bättre att fira med än en kräftskiva? Så årets kräftskiva gick av stapeln i Upplanda, som alla tidigare år, och vi firade glatt vår vän (som också likt alla gånger tidigare tillbringat hela dagen i köket och tillagat den ena mer kulinariska rätten än den andra - hon har talang, vår vän V) och hurrade mellan kräftorna och vinglasen - här med Anna:

Härligt god mat, som sagt - kräftor och annat  smått och gott - och trevlans sällskap. Trots att jag denna kväll drack inte bara varannan vatten, utan varje, då sambon & äldsta dottern var hemma och krassliga så det var bara lillasyster och jag som åkte på kombinerat kräftparty/födelsedagskalas.

Här Philip & Nellie:

Vi trotsade mörkret med tända ljus, marschaller och eldar och satt ute i den varma natten. Tack för en härlig kväll!

... gjorde vi häromdan, när stygnen skulle tas på Ässi. Kändes långt att åka till Ultuna bara för det, så pannlampan och kökssaxen åkte fram istället   , och det gick ju också alldeles utmärkt.

Snäll och samarbetsvillig mallemamma på bordet för stygn-tagning.

... är hemma igen. Och lilla fina Babs är hemma hos sig.

Borta bra, men hemma bäst, kan man tro?

Återseendet var kärt, kan jag lova, mellan Titti och Edwin även om Titti och Babs också kom mycket  bra överens...

Lugnet i hästhagen...