Hann hem en stund mellan jobb och kvällsvisning och mellan diskmaskinsurplock och dammsugning gick jag ut ett gärdesspår åt Blixtra, ca 350 m (hahaha... var det nån som gick på det? Är det något jag inte kan, så är det att bedöma spårlängder... men det kan ha varit 350 m, se det så:).  3 skogspinnar och en kastboll som slut. Lät spåret ligga ca 45 minuter - gick ut med alla hundarna under tiden - och selade på när jag kom tillbaka. Och tänk bara vilken signal selen har blivit. Så fort den sitter på så åker nosen i backen. Här ska letas spår - minsann!

Direktpåsläpp och ett spår med halvårsgammalt liggande brungräs, inte det lättaste. Men hon är helt underbar - säger en nu mycket stolt matte - då hon spårar fint och markerar pinnar, plockar upp och springer tillbaka till mig med dem, lämnar av i handen (two out of three, anyway...). Det tackar vi duttleken för. Och sen kramas vi och äter Frolic en låååång stund, och hon får veta precis hur duktig hon är. Innan jag blir passiv och hon på eget bevåg återupptar spårandet. Det är så roligt så man blir alldeles varm i hjärtat när man ser med vilken intensitet hon jobbar. Och när hon tappar vinkeln har hon börjat ringa som vilken riktig hund som helst... det är inte alltid hon lyckas, men oftast. Och idag var en sån dag. Och som vi lekte när hon hittade slutet och vi kunde sela av efter ett mycket bra jobb. Bästa, bästa Blixtra.

Den som väntar på nåt gott...

... var vi ut och körde med Mallemamman Ässi och Bästa Blixtra. Sent omsider innan vi kom iväg, men vad gör väl det när det är ok att hålla på nästan till 21 innan det blir mörkt. Vallade så gott som fullstor ruta och la ut 12 föremål.

Satte hundarna på baslinjen - STANNA kvar - och la ut 12 föremål. Sen körde vi vartannat skick - Blixtra började, hämtade och kom in till en TOKGLAD matte - sen var det Ässis tur, hämtade och kom in till en TOKGLAD husse. Och hundarna peppades av varann. Vi lät de plocka 4 föremål i var, sen gick vi och körde lite lydnad - eller vad man ska kalla det   ... 

Sen tillbaka till rutan för att hämta ytterligare föremål, men då hade Blixten kommit av sig lite och ville ha lite mammahjälp. Och det fick hon ju såklart:) Eller hussehjälp, kanske man ska säga, för han sprang ut i rutan och bollade lite. Och vips - så hade hon hämtat igen. Det var 2 föremål kvar när vi plockade ner rutan och de plockade Ässi med den äran - såklart - under tiden vi plockade snitslar.

Härligt nöjda hundar hade vi i alla fall när vi sen kom hem.

Bästa Blixtra. Intensiteten i den blicken går inte av för hackor, kan jag lova!

... gjorde Bästa Blixtra inatt. Hon hade kilat in sig på golvet mellan huvudgaveln på sängen och väggen - det gör hon ofta, det blir för varmt i sängen så hon kryper gärna ner på golvet och kilar in sig nånstans - och jag vaknade vid 3-tiden av att hon vaknat och inte kom varken ut eller in någonstans. Då hade hon väl sovande glidit in UNDER dubbelsängen. Sängramen på alla andra ställen än vid huvudgaveln gick så pass långt ner mot golvet så hon inte kom emellan...

For upp som ett skållat troll, och trodde hon hade fått panik. Icke så - den här malletjejen är cooool - medan jag försöker väcka en sovande sambo för att kunna vicka hela dubbelsängen så att Bästa Blixtra ska kunna kravla ut, vickar hon helt enkelt bara över på sida och hasar sig ut.

Jag kan säga att det var mycket imponerande. Tänka själv kan hon - och vara kreativ - även i detta läge. Ibland är det inte bara av ondo...