Idag har vi tokröjt hemma, och då menar jag inte städat, utan RÖJT.

Vi har hjälpts åt att röja verandan från allsköns bråte som stått där sen evigheter, poolen har öppnats upp och rengjorts och fyllts med vatten inför sommarens kvällsdopp, plus en massa annat fix.

Och - hundarna har ju haft jättetråkigt, såklart.

Så jag packade ihop pinnar och snörboll och gick ut och la ett lite halvknixigt spår åt Blixtra. Med kyrka, spetsvinkel och halvt nergrävd pinne.

Innan jag gick det (efter en timme) lekte jag duttleken ett par gånger, eftersom hon har större motivation på spåret än på grejerna.

Toktaggad kastar hon sig rakt ut i spåret - och tappar bort sig direkt. Det här har nu hänt flera gånger, jag visar på och jag låter henne känna in spåret - och ändå är hon inte klar. However, efter lite snurrande kom hon rätt, och spårade som en gudinna. Hon var - trots att det blåst rätt hårt här ute på våra gärden - inte mer än en halvmeter ur spår. Helt otroligt. Sofia hängde med, och flera gånger trodde jag att vi gått av spåret - men vips så hämtade hon upp en pinne, och vi var på rätt spår. Helt underbar! Så duktig, jag kan inte minnas när jag var så nöjd sist. Vinklarna tog hon jättebra, och pinnarna också.

Sen var det småhundarnas tur, Soffi hade lagt godisburksspår till Bella och Fia. Och DE vet vad det är frågan om. Svischar genom vinklar och över stock och sten som bara tusan för att få komma fram till den utlovade rostbiffen (denna gång i låda med lock - förra gången hade pipperna hunnit tjyva godiset i burken så Bella stackarn kom fram till en tom burk... snopet:). Jätteduktiga voffisar!

Hade också lagt ut ett spår till Ässi som fick ligga nästan två timmar. Inte så långt, men desto klurigare. Direktpåsläpp och efter några meter gjorde jag ett garnnystan som hon fick jobba rätt bra med innan hon hittade ut. Kyrka även här, men det fixar hon utan problem, vinklar, hade lagt en boll i ett dike, men den plockade hon upp utan problem, spetsvinkel, nergrävd pinne (heller inga problem - när hon vill har hon en nos som få, den hunden;) och sen hade jag gjort några öglor på spåret - och DET tyckte hon var jobbigt. Men hon löste även det galant även om hon fick anstränga sig lite och hittade slutet (kastboll) utan problem. Sen blev det hundmiddag och grisöra och vila lite på lurarna.

Nöjda och belåtna. Och matte med, såklart...

... har vi hunnit med i veckan. Eller ja, bäbis och bäbis? Jag vet inte, de börjar ju bli lite halvslyngliga i ålder nu, våra pärlor.

Träffade Eva, Tomas & Bella och Jill, Johan & Dunder en kväll i veckan för en liten rapportträning. Hundarna taggade till tänderna och sprang jätteduktigt.

Blixtra hade lite svårt att låta bli att pipa på stationerna - vilket elände.

Ässi har ju aldrig sagt ett pip - mer eller mindre, men hon har tystnat på en gång om vi sagt till - och vi är ju hiskeligt bortskämda med att ha en tyst hund (även om det straffar sig på skall-betyget i ekl:) på rapporten.

Men - så icke Bästa Blixtra. Hon piper glatt och påstridigt.

Men vi jobbar på det.

However, när bäbisarna var klara och alla åkt hem, tog vi ut Ässi och körde 3 skick med henne. Ujujuj... vilken lycka för henne att få springa. Som hon älskar att springa rapport.

Sen släppte vi båda hundarna i skogen och tog lite kaffe på ryggorna innan vi packade ihop och åkte hem, mycket nöjda med båda hundarna.

Våra bästaste mallisar...